This made me cry

Jag läser just nu i Jeffrey Sachs bok: "The end of Poverty". Han beskriver vad som möter honom i en by i Malawi, jag har själv varit i just Malawi så det här tog tag i mig. Han skriver:

"Where, we ask, are the workers? Out in the fields? The aid worker who has led us to the village shakes his head sadly and says no. They are nearly all dead. The village has been devastated by AIDS, which has ravaged this part of Malawi for several years now. There are just five men between twenty and forty years of age left in the village." vidare "The presence of death in Nthandire has been overwhelming in recent years. The grandmother's whom we meet are guardians for their orphaned grandchildren. Each woman has her own story of how her sons and daughters have died, leaving her to bear the burden of raising and providing for five or ten, sometimes fifteen, orphaned grandchildren. These women have reached an age where, in more prosperous places, they would be the revered matriarchs enjoying a well-earned rest from a lifetime of toil. But there is no break now, no chance for even a moment´s respite, because the grandmothers of this village, and countless others like it, knows that if they let up for a moment, these young children will die."

Sånt här berör mig ordentligt. Jag inser mer och mer att vi lever i en fantasivärld av överflöd och bekvämlighet.

De goda nyheterna för de fattiga!

I går morse när jag läste Svenska dagbladet (pappersvarianten) så fascinerades jag över en artikel om pingstväckelsen världen över, den fortsätter att växa så det knakar och den växer mest i de fattigare delarna av vår värld.
Roligt att Svd uppmärksammar en sån sak!

Pingstväckelsen karakteriseras ju bl.a av en levande karismatik. Men samtidigt är ju under och tecken inte något som vi ser så där förtvivlat myckt av här hemma i Sverige. Jag menar helanden, mirakler och sånna grejer. (även om det händer ibland)

Varför ser vi så lite av den varan? Jag tror att det är för att vi har det så bra.
Vi behöver inte Guds hjälp på det här områdena i samma utsträckning helt enkelt. Blir vi sjuka så kan vi lätt ta oss till en vårdcentral. (OK det kan vara lite krångligt här också, men jämfört med de flesta människor på jorden är det rena paradiset).

När jag besökte Malawi för ett antal år sedan så såg jag en helt enastående förväntan och förtröstan på Gud när det gällde helande och under av olika slag. Malawi har 2 läkare per 100000 invånare! (Sverige har 3.28 läkare per 1000 invånare).
"I Europa ligger antalet läkare per 1000 invånare ungefär mellan 2-4 st medan i Afrika söder om Sahara är förekomsten av läkare runt 0,1. Detta trots att det är just söder om Sahara som behovet är som störst, p.g.a. AIDS, svält, malaria och många andra sjukdomar."
(Uppgifterna från Wikipedia)

Är det då så konstigt att pingstväckelsen växer i dessa delar?
Jesus sa ju i Luk 4:18-19 "Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."

Med det här har jag inte sagt att vi inte behöver Gud här i Sverige och Europa.
Det gör vi, gissa om! Det finns fler sorters fattigdom!

Allt Gott!