En liten respons på Holger Nilssons debattartikel i Dagen för några dagar sedan. Holger, som också ger ut tidningen Flammor, återkommer gång på gång till att det är så tyst om den yttersta tiden och tidens tecken. Han tar i sin insändare upp klimatförändringarna som ett säkert tids tecken.
Holger företräder en dispensionalistisk kristendomstokning som lägger stor vikt vi olika tider, ”årsveckor” och dyl. Frågor rörande Israel och tidens tecken är centrala. Inom det här spannet finns en mängd olika varianter och tolkningsmöjligheter.
Frågor som: ”Kommer Jesus före eller efter vedermödan?” är viktiga. Många med den här tolkningen tror på ett ”uppryckande” innan ”vedermödan”. Vedermödan är i denna tolkning inte i första hand de kristnas lidande genom historien utan ett extra stort lidande som kommer i den yttersta tiden när antikrist fått makten. Synden och förfallet vi ser omkring oss är säkra tecken på att dom och elände är nära förestående.
Tanken på ett upprykande bygger ungefär på idén att när kristna i det moderna USA och Europa drabbas av lidande. (som kristna i andra delar av jorden drabbats av genom historien) då bestämmer sig Gud för att ta hem sitt folk genom ett uppryckande. (plocka upp dem helt enkelt). Jag finner detta synsätt märkligt av flera anledningar. Skulle Gud bli mer illa berörd om vi i väst lider än om, låt säga araber eller asiater lider? Självklart inte!
Den här tron har alltså naturligt varit stark speciellt i USA men även i Sverige.
Här frodades den för så där 40-50 år sedan då sk ”lakansprofeter” åkte land och rike runt, alla med sin variant av den ”rätta” tolkningen av den sista tiden. Som en gemensam nämnare finns en enorm fascination för siffran 666 (Upp 13:18) och modern teknik gör att spekulationerna på det här området frodas. I modern tid fick detta tänk en knuff framåt med ”Left Behind” böckerna och filmerna. (Kristen fantasy/science fiction litteratur som spekulerar i de här frågorna)
Göran Sahlbergs bok När tiden tog slut utspelar sig mitt i det här tänket. (Den finns på min önskelista) Lyckligtvis börjar andra (och sundare) perspektiv göra sig mer gällande.
Men är inte allt det här viktigt då? Mitt svar skulle vara att det som är viktigt är vad Jesus uttryckligen sagt till oss. Han har sagt till oss att gå ut i världen och göra lärjungar, han har sagt till oss att utbreda sitt rike. Han kallar oss att predika och gestalta det evangelium som är de goda nyheterna. Det är det här som Paulus, Petrus och de andra i den första församlingen sysslar med i första hand och det är det vi ska syssla med.
Här behöver vi bli bättre och tydligare. Här står vi inför enorma utmaningar!
Risken med ”undergångs profeter” är att deras förkunnelse leder till att vi struntar i förvaltarskap, vi struntar i skapelsen, den ska ju ändå gå under. Vi struntar i frågor som rör fred, det är väl lika bra att de har ihjäl varandra så fort som möjligt så Jesus kan komma. (Det finns till och med kristna som verkat mot fred i mellanöstern med den argumentationen!) Detta blir naturligtvis oerhört kontraproduktivt för en sund Guds rikes förkunnelse!
Vad vår värld behöver är evangelium! De goda nyheterna om Jesus och hans rike. Sen är det klart att vi är närmare Jesu återkomst nu än någonsin tidigare. När vi ber: ”låt dit rike komma” menar vi här och nu. Men vi ber också tillsammans med den kristna församlingen världen över att Jesus ska komma tillbaka och upprätta allt. Det är vårt hopp, det är det själva skapelsen längtar efter (Rom 8:22.)
Jag vill dock inte helt förkasta den här undervisningen även om jag har problem med stora delar av den. Det är möjligt att jag underskattar vikten av ”tidstecknen” som Jesus faktiskt nämner om, det är också möjligt att vissa av spekulationerna och antagandena stämmer.
Men ärligt talat spelar det ingen roll om vi gör det vi i första hand är kallade till, att utbreda och gestalta Guds rike där vi finns! Jesus sa ju att budskapet om riket måste nå alla folk innan slutet kommer. (Matt 24:14.) Förkunnelsen om Guds rike är viktigare än någonsin, här har vi som kristenhet mycket att ta igen! Det här behöver vi mer än olika mer eller mindre märkliga gissningar, antaganden och spekulationer!
Men jag håller med Holger om att vi behöver vi ta upp tex klimatpåverkan, men då ur ett förvaltarskaps perspektiv. När det gäller miljön och klimatpåverkan så vill jag rekommendera en predikoserie från Mars Hills i Grand rapids. Predikoserien heter ”God is green”.
Kolla också in följande klipp med Rob Bell, det sammanfattar ganska bra vad allt handlar om! Allt Gott!
12 kommentarer:
Delar absolut din kritik mot lakansprofeterna och en eskatologi av Holger Nilssons typ. Bra och viktigt inlägg.
Samtidigt tycker jag inte att skriften uppmanar oss att "utbreda Guds rike". Som jag läser skriften är Guds rike framför allt en framtida storhet, Guds rike är en verklig regim som Gud kommer att upprätta på jorden med början vid Jesus framträdande. Som församlingar är vi kallade att redan nu leva ut Guds vilja och på så sätt bli ett tecken på och en försmak av det kommande riket, men jag tycker det är viktigt att behålla tanken på att riket ligger i framtiden. Risken är annars att vi tror att riket är något vi förfogar över, eller att vi likställer riket med församlingen eller någon specifik världslig regim eller ideologi. Tänker jag./Jonas Lundström
Det tokigaste med grupper typ Holger Nilsson är ju deras ohejdade stöd för staten Israel
"Inför våra ögon utspelas det största tidstecknet på Jesu andra tillkommelse. Israel har uppstått som nation och i vår tid församlas judarna tillbaka till sitt gamla land. Hur många förstår den profetiska betydelsen av detta?" urdrag ur debattartikel i Pingst.nu
14 sept. 2006. av Holger Nilsson. Dessa grupper motverkar ju fredsträvandena ( Guds rikes utbredning ) och är det svek om palestinska kristna. Tyvärr är det så att stora grupper av frikyrkornas folk står positiva till detta tänkande.
Hej! Kul att ni reagerar!
Angående Guds rike så resonerar jag så här: Vi lever i tiden mellan Jesu död, uppståndelse och hans återkomst. Vi lever fortfarande ”I den nuvarande onda tidsåldern” (Gal 1:4). Vi lever alltså i väntan på att Guds Rike ska bryta igenom i sin fullhet när Jesus kommer tillbaka. Till dess så lever vi i ett ”redan, men ännu inte”. Genom det som Jesus gjorde på korset, och genom att Anden har blivit utgjuten så har Guds Rike brutit in i den här världen, men ännu inte fullt ut. Därför så behöver vi ”vandra i Anden” (Gal 5:18) och vi behöver be ”Låt ditt rike komma” så att vi redan i den här tiden kan se Guds rikets kännetecken.
Tills Jesus vår konung, kommer tillbaka är vi dock ”underställda förgängelsen”. Vi lever alltså i en paradox, mitt i denna förgängliga värld så får vi vara en del av ett rike som inte kan skakas. Självklart är det här riket inget vi förfogar över, men vi inbjuds att redan här och nu ta del av det. Därför kan jag inte enbart placera riket i framtiden. Om man är mer intresserad så rekommenderar jag teologen Georg Eldon Ladd. (Kolla på "Teologi" bland mina länkar.)
Tack också Egon för dina synpunkter!
Allt Gott!
Jag har haft Ladd som kurslitteratur och förstår resonemanget, men jag tycker ofta att man inte tydliggör på vilket sätt riket är "redan nu" och hur det är "ännu inte". Jag tror att bönen om rikets kommande är en eskatologisk bön om Jesus och rikets ankomst.
Riket kan inte komma mer eller mindre i den här tiden och det kan därför inte utbredas heller, eftersom det ligger i framtiden. Däremot har vi genom Anden och Jesus seger tillgång till det kommande riket redan nu och ska leva ut det, som du säger. Där är jag helt med och jag tror vi bara har luktat på konskevenserna av vad det innebär. (Borde det tex inte betyda att vi borde undvika att döda djur, eftersom profeternas vision är en vision om ett rike där människor och djur lever i harmoni?)
Men att prata om rikets "utbredande" tycker jag har svagt eller inget bibliskt stöd, likaså tanken att riket ska "komma mer". Vad betyder det konkret att Guds rike "utbreds"? Uttrycket "rike" för för mig tanken till ett område och vilket är i så fall detta område? Är det församlingen? Jag tror att vi har förandligat "riket" för mycket, jag tycker den naturliga bilden är bilden av ett land som styrs av en regering. I så fall blir det svårbegripligt att prata om en regim som ska "komma mer".
Ursäkta mitt ordmärkande drag, men jag tror det ligger en hund begraven i detta.../Jonas Lundström (www.alternativ.info.se)
Hej!
Ett boktips om detta med Guds rike och politik:
http://www.libris.se/produkter/26486
Carl
Hej Jonas. Tack för dina tankeväckande inlägg. Jag hittade just din blogg, mycket intressant! Kanske är utbredande ett felaktigt ord. Troligtvis är det inflytandet från John Wimber och Vinyard som gör att det ordet kommer lätt för mig i det här sammanhanget. Vad säger du om att gestalta? Att vi i den här tiden är kallade att gestalta vad Guds rike handlar om. I mitt sätt att tänka är församlingen inte Guds rike men den kan i bästa fall vara en försmak på riket. Vad säger du om det?
Du har också rätt i att balansen mellan nu och framtiden är diffus. Därför kallar jag det hela en paradox. Det sättet att tänka har hjälpt mig. I börkan av 90-talet så var jag ganska så influerad av trosrörelsens undervisning, där ville man lägga alldeles för mycket här och nu, då blir det fel. Samtidigt så är ju riket en verklighet redan nu. I alla fall läser jag bibeln så. Guds rike är inte mat och dryck säger Paulus utan rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande. (Rom 14:7) Guds rike är kraft säger han på ett annat ställe. Så visst är riket också NU men samtidigt...
Joakim, "gestalta" gillar jag och framför allt gillar jag tanken på församlingen som en försmak av riket. Jag är väldigt influerad av John H Yoders teologi och hans betoning ligger på församlingen som ett tecken på och en försmak av riket.
Jag tycker inte det är fel att säga att Guds (kommande) rike finns här redan nu, men jag tycker det är bra att förtydliga vad man menar. Tex Rom 8, Ef 1 mfl verkar beskriva det som att Guds kommande rike är närvarande genom (eller i form av) Guds andes inneboende. Och vi behöver ständigt blir mer uppfyllda och präglade av Anden och på så sätt en tydligare gestaltning av Guds rike. Guds rikes närvaro idag är därför i form av ett blygsamt "frö" till det som ska komma.
Wimber är Ladd, fast som praktisk teologi, sa en lärare jag hade en gång. Samtidigt tror jag faktiskt inte Ladd skulle använt "utbreda"-begreppet. (A Theology... s95-)
/Jonas Lundström
Jonas, jag håller med dig men när jag tänker efter kan jag tänka mig ett slags "utbredande" av riket.
När människor befrias från demoniskt inflytande av olika slag,(Matt 12:29) är det då inte rimligt att säga att Guds rike i någon mån bryter fram?
Uppskattar samtalet mycket. Jag förstår din tanke. Det jag vill värna om är att vi behåller tron och tanken på ett verkligt, framtida gudsrike på jorden då allt blir förändrat. Riket får inte bli för flummigt.
När det gäller vad vi kan göra med riket, så att säga, så föredrar jag att hålla mig till bibliska uttryck (men jag är inte fundamentalist...). Vi kan ta emot riket, söka riket, plantera riket och proklamera riket.
För mig är det hela också en tros/tvivel-fråga, kom jag på. Om Guds rike är närvarande redan nu, är det då inte ett väldigt dåligt rike?/Jonas
Tack Jonas! Jag uppskattar också att få fundera lite extra kring de här viktiga sakerna. Dina perspektiv har varit nyttiga för mig. Du frågar: "Om Guds rike är närvarande redan nu, är det då inte ett väldigt dåligt rike?" Jag tror Ladd och Wimber skulle svara att det inte är riket som är dåligt, det är bara "ännu inte" på alltför många områden.
Men du har helt rätt i att vi måste hålla före tanken på ett verkligt, konkret framtida gudsrike
Med risk för att låta väldigt svensk (du vet konsensus i allt tänket)tycker jag det verkar som om vi är överens om mycket.
Du skriver "Vi kan ta emot riket, söka riket, plantera riket och proklamera riket." Yes! säger jag till det. Sen hur det praktiskt ska gestalta sig i den här världen kan man fundera på/be över ordentligt. Hur som helst anar jag att det är en enorm utmaning till oss!
Carl har redan rekommenderat Brian McLarens bok här ovan, jag tycker också den är bra.
Bra att du betonar förvaltarskap, Joachim. Jag tycker det blir fel om man BARA talar om avsaknad av profetisk förkunnelse om Bibelns ord för att ge ångestfyllda människor ett hopp,som Holger Nilsson uttrycker det, och inte tar in förvaltarskapet av skapelsen.
I så fall ge vi kristna omvärlden ett dubbelt budskap; vi vill hjälpa människorna att bli av med sin ångest, men vi gör inget praktiskt för att försöka göra något åt den situation som ger människor ångest. Det är som vi redan har givit upp.
Vi måste predika evangelium OCH ta ansvar som skapelsens förvaltare, annars är vårt budskap tomt, i alla fall vad det gäller den här frågan.
Jag har skrivit lite mer om detta:
http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2007/07/struntar-kristna-i-miljn.html
Jag är lite förvånad att inga dispensionalister hastar ut till Holgers försvar! Jag är ju ganska syrlig i min kritik, det hade kunnat bli riktigt intressant.
Nu blev det istället ett mycket bra (och viktigare!)samtal om Guds rike.
Jag tycker dock att jag möter Holgers syn på tecken och ting ibland. Så om du tycker att jag är ute cyklar, tveka inte att lägga ett inlägg!
Skicka en kommentar