Advent med tilltagande spekulationer

Som pastor märker jag, inte utan viss oro, ett tilltagande intresse kring "den yttersta tiden". Väldigt många inom frikyrkan känner inte till något annat än dispensationalismen och dess spekulationer kring antikrist, Israel, tempelbygge, micro-chip, naturkatastrofer etc, etc. Jag gjorde tidigare i år en liten checklista med saker att se upp med.

Jag älskar formuleringen i EFK:s strategidokument:
”Vi måste leva här och nu i trohet till det vi väntar på” men vad väntar vi på? Väntar vi på en vedermöda ? Väntar vi på en antikrist? Väntar vi på 666? Vad väntar vi på?

Jag kan inte se något annat att vänta på än Jesus och hans rike och det ska vi leva i trohet mot här och nu! Det andra får det bli hur det vill med.

Det här triggar mig till att tala mer om Guds rike än tidigare, inte bara prata utan även söka gestalta det här och nu.

Varför krångla till det så?

Längst upp i vår kyrka hänger en tavla som är över två meter lång. Den föreställer "Guds plan genom tidsåldrarna". Det är klassisk dispensionalism DeLux. Här finns allt med för den vetgirige. Israel, vedemödan, uppryckandet, antikrist m.m. Eller?

Själv så blir jag mest förvirrad av alla pilar hit och dit. Sånna här "lakan" var vanliga under 30-40 och 50-talen kanske en bit in i 60-talet. (och jag anar en rennäsans för liknande spekulationer idag) När människor av en viss generation i våra kyrkor säger att "Det talas för lite om Jesu återkomst idag". Så är det ofta sånna här scheman man famlar efter.

Min enkla fråga är. Hur i hela världen kunde man tro att sånna här märkliga, långsökta och otroligt komplicerade förklaringsmodeller skulle öka folks vaksamhet inför Jesu återkomst? Ärligt jag förstår inte?

Jesus nöjde sig med att säga: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet."

En sund teologi kring antikrist tack

När jag jobbade med min "Yttersta tiden predikan" inför i söndags så började jag fundera kring det här med hela antikristgrejen. Antikrist ligger i topp när det gäller dispensionalisters älsklingsområde för spekulationer. Nu senast har en del velat utmåla Obama som en lämplig kandidat. Den undervisning jag hört om det här var ofta genomdränkt av en spekulativ bibeltolkning. Ungefär så här såg det ut i min ungdom men hur ser det här ut frikopplat från dispensionalismens tentakler?

Bibeln talar ju om antikrist. Johannes, som säger mest om det här, talar om antikrister.

Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. 1 Joh 2:18

Utan tvekan så har det genom historien funnits gestalter som, precis som Johannes säger, varit antikristliga. Ta de romerska kejsarna, ta alla despoter som dykt upp under århundradena. I modern tid är det lätt att tänka på Stalin, Hitler, Mao och grabbarna och den sista tiden är allt från Jesu första tillkommelse tills han kommer igen.

Men vad tror ni? Kommer det att dyka upp en Antikrist (2 Thess 2:3-4 pekar ditåt) som på ett aldrig tidigare skådat sätt tar makten över världen? Hur ser det i så fall ut? Eller ska vi tänka helt annorlunda här? Har vi missat något i dessa texter?

En sund teologi kring antikrist efterlyses.
Boktips välkomna.

Hjälp mig!

Söndagens predikan, två spår om den yttersta tiden

Jag predikade igår om den yttersta tiden. Jag utgick från två förhållningssätt. Det ena kallade jag "uppryckar-spåret". Tänk, dispensionalism, tänk "Left Behind" böckerna, tänk skrämselpropaganda och spekulationer. Jag problematiserade kring den här synen och de konsekvenser den fått för oss när det gäller allt från fred till miljön. Detta synsätt har skrämt och passiviserat en hel generation. En annan allvarliga följd är att det berövat oss helhetsbilden.

Mitt alternativ kallade jag för "upprättelse-spåret". Här argumenterade jag emot "allt ska ju ändå brinna varför bry sig" tänket. Om världen ska förtäras i eld, vad är det då skapelsen längtar efter enligt Rom 8:19-22? Jag tror att vår kallelse är att redan här och nu visa vad riket handlar om. Det vi behöver fokusera på är att leva som efterföljare till Jesus varje dag. Vi behöver inte spekulera kring "tidstecken" och en massa annat som är viktigt i "uppryckar-spåret" däremot är varje dag viktig. Gud jobbar med oss, han vill göra sitt upprättande verk i oss och genom oss. Det är inte skrämmande, det är spännande!

Jag slutade med att betona att jag tror på att Jesus kommer att komma tillbaka på ett sätt som är synligt för alla. Det är vårt hopp, då bryter riket fram i sin fullhet!

Kom Herre Jesus!

PS. Kolla gärna in SVT programmet Annas Eviga, med bla Holger Nilsson och Stefan Edman. Det handlar om de här frågorna. DS.

För lite om Jesu återkomst?

Haggaj på bloggen Aletheia kom igår med påståendet att vi pastorer predikar för lite om Jesu återkomst. Själv vill jag hävda att vi faktiskt predikar om detta men att vi gör det på ett annat sätt med andra betoningar (Guds rike, hopp, här och nu) än vad många uppvuxna i frikyrkan associerar till detta ämne (uppryckandet, Israel, olika spekulationer).

Jag bifogar två videor där en får symbolisera det gamla sättet att tänka och den andra det nya. Den ena fokuserar på människor i kyrkobyggnaden som väntar på ett uppryckande, den andra på Guds upprättande kraft i vardagen.



Vad säger ni?

Guds rike och "den sista tiden"

En liten respons på Holger Nilssons debattartikel i Dagen för några dagar sedan. Holger, som också ger ut tidningen Flammor, återkommer gång på gång till att det är så tyst om den yttersta tiden och tidens tecken. Han tar i sin insändare upp klimatförändringarna som ett säkert tids tecken.
Holger företräder en dispensionalistisk kristendomstokning som lägger stor vikt vi olika tider, ”årsveckor” och dyl. Frågor rörande Israel och tidens tecken är centrala. Inom det här spannet finns en mängd olika varianter och tolkningsmöjligheter.

Frågor som: ”Kommer Jesus före eller efter vedermödan?” är viktiga. Många med den här tolkningen tror på ett ”uppryckande” innan ”vedermödan”. Vedermödan är i denna tolkning inte i första hand de kristnas lidande genom historien utan ett extra stort lidande som kommer i den yttersta tiden när antikrist fått makten. Synden och förfallet vi ser omkring oss är säkra tecken på att dom och elände är nära förestående.
Tanken på ett upprykande bygger ungefär på idén att när kristna i det moderna USA och Europa drabbas av lidande. (som kristna i andra delar av jorden drabbats av genom historien) då bestämmer sig Gud för att ta hem sitt folk genom ett uppryckande. (plocka upp dem helt enkelt). Jag finner detta synsätt märkligt av flera anledningar. Skulle Gud bli mer illa berörd om vi i väst lider än om, låt säga araber eller asiater lider? Självklart inte!

Den här tron har alltså naturligt varit stark speciellt i USA men även i Sverige.
Här frodades den för så där 40-50 år sedan då sk ”lakansprofeter” åkte land och rike runt, alla med sin variant av den ”rätta” tolkningen av den sista tiden. Som en gemensam nämnare finns en enorm fascination för siffran 666 (Upp 13:18) och modern teknik gör att spekulationerna på det här området frodas. I modern tid fick detta tänk en knuff framåt med ”Left Behind” böckerna och filmerna. (Kristen fantasy/science fiction litteratur som spekulerar i de här frågorna)
Göran Sahlbergs bok När tiden tog slut utspelar sig mitt i det här tänket. (Den finns på min önskelista) Lyckligtvis börjar andra (och sundare) perspektiv göra sig mer gällande.

Men är inte allt det här viktigt då? Mitt svar skulle vara att det som är viktigt är vad Jesus uttryckligen sagt till oss. Han har sagt till oss att gå ut i världen och göra lärjungar, han har sagt till oss att utbreda sitt rike. Han kallar oss att predika och gestalta det evangelium som är de goda nyheterna. Det är det här som Paulus, Petrus och de andra i den första församlingen sysslar med i första hand och det är det vi ska syssla med.
Här behöver vi bli bättre och tydligare. Här står vi inför enorma utmaningar!

Risken med ”undergångs profeter” är att deras förkunnelse leder till att vi struntar i förvaltarskap, vi struntar i skapelsen, den ska ju ändå gå under. Vi struntar i frågor som rör fred, det är väl lika bra att de har ihjäl varandra så fort som möjligt så Jesus kan komma. (Det finns till och med kristna som verkat mot fred i mellanöstern med den argumentationen!) Detta blir naturligtvis oerhört kontraproduktivt för en sund Guds rikes förkunnelse!

Vad vår värld behöver är evangelium! De goda nyheterna om Jesus och hans rike. Sen är det klart att vi är närmare Jesu återkomst nu än någonsin tidigare. När vi ber: ”låt dit rike komma” menar vi här och nu. Men vi ber också tillsammans med den kristna församlingen världen över att Jesus ska komma tillbaka och upprätta allt. Det är vårt hopp, det är det själva skapelsen längtar efter (Rom 8:22.)
Jag vill dock inte helt förkasta den här undervisningen även om jag har problem med stora delar av den. Det är möjligt att jag underskattar vikten av ”tidstecknen” som Jesus faktiskt nämner om, det är också möjligt att vissa av spekulationerna och antagandena stämmer.

Men ärligt talat spelar det ingen roll om vi gör det vi i första hand är kallade till, att utbreda och gestalta Guds rike där vi finns! Jesus sa ju att budskapet om riket måste nå alla folk innan slutet kommer. (Matt 24:14.) Förkunnelsen om Guds rike är viktigare än någonsin, här har vi som kristenhet mycket att ta igen! Det här behöver vi mer än olika mer eller mindre märkliga gissningar, antaganden och spekulationer!

Men jag håller med Holger om att vi behöver vi ta upp tex klimatpåverkan, men då ur ett förvaltarskaps perspektiv. När det gäller miljön och klimatpåverkan så vill jag rekommendera en predikoserie från Mars Hills i Grand rapids. Predikoserien heter ”God is green”.
Kolla också in följande klipp med Rob Bell, det sammanfattar ganska bra vad allt handlar om! Allt Gott!