Som pastor märker jag, inte utan viss oro, ett tilltagande intresse kring "den yttersta tiden". Väldigt många inom frikyrkan känner inte till något annat än dispensationalismen och dess spekulationer kring antikrist, Israel, tempelbygge, micro-chip, naturkatastrofer etc, etc. Jag gjorde tidigare i år en liten checklista med saker att se upp med.
Jag älskar formuleringen i EFK:s strategidokument:
”Vi måste leva här och nu i trohet till det vi väntar på” men vad väntar vi på? Väntar vi på en vedermöda ? Väntar vi på en antikrist? Väntar vi på 666? Vad väntar vi på?
Jag kan inte se något annat att vänta på än Jesus och hans rike och det ska vi leva i trohet mot här och nu! Det andra får det bli hur det vill med.
Det här triggar mig till att tala mer om Guds rike än tidigare, inte bara prata utan även söka gestalta det här och nu.
