Jag uppskattar deras böner mycket, men för egen del så känner jag mig inte riktigt nöjd. Det måste finnas bättre, mer kreativa sätt att be. Inte så att den äldre generationen ber fel, tvärt om! Deras trogna böner är livsviktiga.
Men hur ser bön ut för min generation? Hur fostrar man ungdomar att bli böne människor utan att stöpa dem i samma mall som "böne-tant Agda" (fingerat namn)
Det här är något jag funderar mycket på som pastor. Jag attraheras av böneinitiativ som 24-7 och likande. Ungdomarna gillar det och jag tror vi som är lite äldre också behöver mer kreativa uttryckssätt. Jag hittade till och med en webbsida med en ”böne lavalampa” Kul idé tyckte jag!
Kom gärna med mer förslag på idéer, hemsidor, böcker m.m. om bön. Vänligen, hjälp mig med följande fråga:
Hur kan den gemensamma bönen för oss som är födda på 60- och 70-talet se ut? Är det möjligt mitt bland småbarn och karriärer, husköp, köksbyten och andra renoveringsprojekt.
Det är min övertygelse att vi behöver varandra, att vi behöver be tillsammans.
Men hur ser det ut?
Jag tror att det är livsviktigt att vi kommer kommer fram till ett svar. Inte ett svar som fyller oss med dåligt samvete och fördömelse, (finns det något mer kontraproduktivt att bara konstatera att vi ber för lite) men ett som sporrar oss till bön på ett nytt sätt som vi helt och fullt kan relatera till.
Allt Gott!
6 kommentarer:
Tillåt en bönens novis att dela följande enkla stickord:
* Det handlar om Herrens nåd.
* Autenticitet och äkthet
* Inför Tronen och Faderns kärlek
* Synd och Nåd Omvändelse
* Lärjungaliv
* Walk 'n Talk
* Kompromisslöshet och sanning
* Söka Herren
//Dag Sr
För egen del har Lönnebos frälsakrans varit ett utmärkt hjälpmedel för bönen. Under denna höst försöker vi intoducera den bland våra ungdomar i saron. Vi får väl se hur det går...
Jag tror på bönen, men har aldrig lärt mig att be. Känner mig enormt obekväm när jag försöker. Däremot för jag "samtal" med Gud varje dag och då händer det väl att jag i någon mening ber.
Tack för era inlägg! Dag du påminer om "the basics" det är bra!
Jag brukar också använda frälsarkransen, speciellt i den personliga bönen (den är pedagogisk, hjälper en att "hålla tråden"). Men Peter jag är nyfiken på om ni använder den även i gemensam bön. Hur gör ni då?
Leoh, jag tror du redan lärt dig det viktigaste när det gäller bön. Att det helt enkelt handlar om samtal med Gud, konstigare än så är det väl inte, vad jag förstår.
Fortsätt gärna att fundera kring hur gemensam bön kan se ut idag.
Vi har tillämpat det sätt att be som Paulus använder i sina brev ibland, där han växlar mellan ord som är mer "undervisande" och ord som är mer tackande och bedjande. "Jag ber att Gud ska ger en vishetens ande" (Ef 1). På så sätt kan man integrera bön och samtal mer och undviker den känsla av överandlighet och krystande som lätt uppkommer när man "ska be". Om man är en grupp som möts i Jesus namn så tycker jag att det ibland räcker med att berätta om vad man vill att Gud ska hjälpa till med, detta är bön även om man inte säger "Gud jag ber dig att...".
Utöver detta så har skriftens exempel på böner i allmänhet och Tidebönen (tidigare) och Psaltaren (nu) varit en hjälp för mig. Att få vila i ord som andra formulerat. /Jonas Lundström
Vi ska iväg ett dygn i Nov för att just fokusera på bön. Både i teorin och praktiken. Då ska vi ha kollektiva böneövningar utifrån frälsarkransen. Min kollega i Saron har gått en "kurs" i hur man kan använda frälsarkransen så det ska bli riktigt spännande.
Håller även med om att vi inte får begränsa bön till att enbart vara på ett speciellt sätt eller form. Bön är ytterst all kommunikation med Gud.
Ett boktips i ämnet är Stinissens "Längre in i bönens land"
Skicka en kommentar