Låt mig skriva lite om mig själv och min resa på trons område. I början av 90-talet var jag väldigt influerad av trosrörelsen ala klassiskt snitt. Kenneth Hagin, Kenneth Copeland, och i Sverige Ulf Ekman. Jag var aldrig med i någon "trosförsamling" men jag hade böckerna, banden och jag åkte till Uppsala på konferenserna. Under min tid på Missionsskolan i Örebro började jag på allvar ifrågasätta trosrörelsens undervisning, speciellt när det gäller hälsa och framgång. (och en massa andra saker som jag inte orkar gå in på nu)
När jag sen jobbade som pastor i Heby kommun så mötte jag människor som verkligen farit illa i trosrörelsen. Vi får inte glömma borta att på slutet av 80-talet och början av 90- talet så förekom en hel del väldigt märkliga saker på Livets Ord. Sen hade jag en period då jag eldade i brasan med Hagins böcker! Nu har jag hittat tillbaka till ett något så när balanserat förhållande till den här företeelsen. Tack vare mina teologiska studier på Missionsskolan i Örebro och tack vare "sund" karismatik, (Vinyard, New Wine) så hittade jag tillbaka till en vettigare tro och teologi och jag är fortfarande på väg.
Det här gör mig idag väldigt ambivalent inför ledare som Ulf Ekman. (läs artikeln om hans ekonomi i Dagen) Å ena sidan är de lätta att beundra, just nu är Ulf väldigt ekumenisk och verkar vara på väg åt ett sunt håll. Vänner som besökt Livets Ord talar om en annan atmosfär, allt det låter ju väldigt bra. Men jag kan inte låta bli att undra har man verkligen gjort upp med de mer glassiga avarterna av kristendom som man trots allt tidigare stött? Man har tex nyligen gett ut böcker av Joel Osteens & Joyce Meyer, ledare som står för "framgångsteologi Light" dvs klassisk framgångsteologi förpackad i lite psykologi av modell Dr Phill. Ofta handlar det om "tre steg till seger". "fem beslut som förändrar ditt liv" eller "Gör det bara! Så blir allt bra" typ. (ursäkta ironin) Kolla den här videon på bloggen Tro & Tänk.
Den amerikanske tv-evangelisten Benny Hinn, som bokstavligt talat välter sig i rikedom, var på Livets Ord för inte så många år sedan och hans böcker verkar prioriteras. (Kolla den här kanadensiska dokumentären om du orkar ladda hem den). Samme Benny som i en intervju förklarade att han behövde ett Jetplan för att inte slita ut sig i Herrens tjänst! (låter det som Paulus och grabbarna...Nix!)
Nu ger man i rättvisans namn också ut betydligt sundare böcker på Livets Ords förlag böcker av bla Dallas Willard, Peter Kreeft. Det är givetvis mycket positivt! (även om jag inte fick någon träff på Rob Bell och Brian McLaren i deras webb shop) Men jag kan inte låta bli att undra, har man verkligen förändrats när det gäller framgångsteologin och dess förespråkare? Jag vet att Ulf är kompis med både Peter Halldorf & Anders Arborelius vilket jag ser mycket positivt på. Men har man verkligen gått in i öknen med Joel Osteen? För mig handlar det om väsensskilda tolkningar av den kristna tron.
Vore roligt att höra hur de tänker för att få ihop det!
6 kommentarer:
@JOACHIM:
Många har berörts av LO under åren. Precis som av det nya Pingst från 1915 och årtiondena som följde.
Det jag mött är ömsom vatten och ömsom vin. Precis som med mig själv. Har träffat både en o annan som blivit bränd. Vem har inte det? Och hur mycket har vi inte själva - jag själv - bränt av mark runbt om mig. Själv är jag kanske bland de bästa i Sverige på det. Sitter på rena skogsbrandskalhygget, skulle man kanske säga.
Vad vill jag säga? Jo, att varje rörelse har sin barndom. Sina svagheter. Vem kan svära sig fri från de egna barnaskorna.
Du, Joachim, blev välsignad av ett o annat i LO och Trosrörelsen. Jag har blivit det.
Vad vi i kyrkor och samfunden saknar en hel del av idag är äkthet och sanning. Vi saknar kärlekens acceptans inför varandra. Vi lever lätt i en värld av vår tro och deras tro. Vi har ett behov. Att lägga ned stämplandet av varann och i stället t.ex. säga: "Ulf Ekman, jag erkänner dig som min bror. Gläds med dig att du vill gå vidare och vara vår gemensamme Fars redskap."
Tror, Joachim, detta är viktigt. Mera Gudibehagligt än att påminnas om eländet kring Benny Hinn och hans flygplan. Det är hans business. Vi erkänner varann, du och jag, Joachim, eller hur? Precis som vi erkänner Roger Larsson, Arborelius, Swärd, Hedin, Wejryd, Elsander och Selander... ;-)
Dag, jag har stor respekt för dig, du verkar vara en människa som är både ödmjuk och har självinsikt. Jag vet inte hur det är med bränd mark i ditt fall, men en sak är klar jag vet inte om jag vill acceptera att varje rörelse måste följas av en massa offer. Ofta hör jag kommentarer som: "Visserligen var Lewi Pethrus hård ibland och visst kom en del i kläm men så måste det vara om man ska få något gjort som ledare".
Kanske är jag naiv, men jag vägrar trotsigt tro att det måste vara så. Det bara måste gå att att göra något stort för Gud och ändå behålla kärleken och ödmjukheten! Jag vägrar tro att driftiga ledare i Guds rike samtidigt måste ha ett visst mått av arrogans och självhävdelse, samtidigt måste vara rädda och positionsbevakande.
I refuse!
Visst blev jag välsignad av saker på LO, absolut. Jag har vänner som finns med där. Men för det måste man få undra ibland. Jag håller med att vi ska älska varandra först och främst och det är möjligt att jag lät lite för ironisk i mitt inlägg.
Jag menar ändå att om galna saker sker då är det inte bara att acceptera, då måste man få fråga, undra och bli upprörd!
Själv vill jag leva så att man ska kunna gå fram till mig och ifrågasätta det jag gör och att jag då skulle vara trygg nog att sitta ner och lyssna först och främst. Missar gör vi alla, verkligen jag med, men måtte jag alltid vara beredd att erkänna det utan tanke på prestige!
Angående Hinn och hans flygplan (du har verkligen rätt i att det är hans business, jag är rädd att det är just det!)så är det faktiskt upprörande att tusentals människor sitter framför sina TV apparater och hoppas på ett under och att dessa människor tror att undret endast kan komma om de ger sina pengar till evangelisten i fråga. En evangelist som unnar sig allt det goda.
Det upprör mig nått så otroligt!
Så är det bara.
Självklart erkänner vi varandra du och jag! Tack Dag för dina uppmuntrande och visa ord till en spoling som jag ;-)
Dag och Joachim. Ang. att erkänna varandra. Håller med i mycket, jag tycker utgångspunkten bör vara att man tar människors muntliga bekännelse på allvar. Det som säger sig vilja tillhör Jesus bör man därför "erkänna". Samtidigt vet vi att det finns många falska kristna, men detta är nog inte vår sak att bedöma, mer än möjligen i den lokala församlingen. Men vad gör man med orden i skrifterna om "falska profeter"? Jag brottas uppriktigt med detta. Själv vill jag vara så generös som möjligt men samtidigt har jag svårt för människor som aktivt leder andra bort från en efterföljelse av Jesus. Jesus har ju en del hårda ord om detta i bergspredikan (kap 7) och peppar oss faktiskt att granska "profeterna" på deras frukt. I sammanhanget torde det betyda om man bygger sitt liv på "dessa mina ord", dvs Jesus undervisnign i bergspredikan. Och här kan man verkligen hamna i bryderier om jämför vad Jesus säger om rikedomen och hur Ulf lever... Hjälp mig gärna med detta...
/Jonas Lundström
Jonas. Jag hamnar i bryderier om jag jämför vad Jesus säger om rikedomen och hur JAG lever!
Angående synen på ledare så finns det två diken, det enda är att man dissekerar och kritiserar allt någon gör, det andra diket är att man inte törs kritisera alls. "Rör inte Herrens smorde" och hela den biten. Min erfaren het av trosrörelsen är att man legat lite för nära det sist nämnda.
Du Jonas räknar ju upp viktiga saker för "emerging church" på din blogg. Det är bra! Jag vet inte om du planerat det men en viktig sak är synen på ledarskap. Vilka ledare vill vi ha?
Joachim,
Har just hittat till din blogg - som jag absolut kommer att återvända till - ofta!
Den hamnar också bland mina blogglänkar så snart jag ska in i html-koden och rota nästa gång... :-)
Spännande ämnen du skriver om - som också tangerar det jag har tagit upp på sistone - om bl.a. ekumenik och Emerging Church.
Fyll gärna på med dina insikter om det i de inläggen!
När jag läser just det här inlägget av dig och kommentarerna så får jag många tankar - delar i stort din inställning.
Att enbart kritisera är inte bra - om det inte är konstruktivt, men att människor far illa är heller inte bra.
Då tänker jag på kvarnstenarna som lär vara bäst placerade omkring de "förledandes" halsar...
Om endast en person tar skada av sånt som sker i kyrkorna så är det en för mycket.
Och vi vet ju alla att det händer. Tyvärr.
Jag efterlyser också en diskussion om framtidens ledare - jag tror inte alls att det måste se ut som det gör nu.
Jag tror på ett ödmjukt och lyssnande ledarskap - som väcker och uppmuntrar gåvor hos andra.
Ledare som inte själv behöver stå i strålkastarljuset. Karismatiska och kontemplativa. Med förmåga att nå ut både brett och djupt - också till omvärlden utanför kyrkan. Ett profetiskt ledarskap. Som inte utnyttjar sin ställning, utan lever i solidaritet med de fattigaste.
Mycket mer finns att säga om det....
Öppnar en ny tråd om det i min blogg imorgon eftersom det anknyter till mina tidigare inlägg om Emergent Church - välkomna att kommentera!
Charlotte
Jag vill skriva några rader till dig beträffande ditt tidigare blogginlägg:
Rikedom, trosrörelsen och öken, daterat 18 okt 2007
Det är sådana här inlägg som gör att jag stärks i mitt hopp om en framtida kyrka i vårt land. Du skriver reflekterande, ärligt och öppet. Du lindar inte in samtidigt som du inte raljerar och föraktar. Mycket bra…
Jag följde dina länkar och ärligt talat så vet jag inte hur jag ska förhålla mig till personer likt Benny Hinn. Jag blir vred, irriterad, sorgsen och även förtvivlad…
Jag ska författa ett inlägg under helgen som jag kallar ”Ökenteologi”. Jag tänker beröra några kritiska punkter som t ex. är västerländska kristna till stor del ”förstörda” genom kristen media och andra teaterscener, där ett mindre antal predikanter uppträder ohotade bakom TV kameror och ministries med medhjälpare som stoppar folk långt innan frågorna kan ställas till den ”den store” predikanten.
Fortsätt i din goda anda. Det finns hopp för församlingen när män som du fortsätter sökandet efter det rena och sanna evangeliet.
Med vänlig hälsning
Staffan Stridh
http://staffanstridh.wordpress.com
Skicka en kommentar