Det lutar lite åt det hållet i den här artikeln i Dagen.
I artikeln så betonar man behovet av ”livsförvandlande andliga erfarenheter”. Jo visst men... Frågan är bara: Hur ser det ut idag? Ser det ut på samma sätt som på 30-talet? eller kanske som på 1300-talet eller ren av 300-talet? Eller kanske en mix... Eller något nytt. Det tål att tänka på.
Bildförbudet kommer upp titt som tätt i den här debatten. Men är inte de flesta av våra kyrkor smyckade med olika kors och bilder? Se bara på gamla bönhus och kapell. Sen är det klart att en bild kan bli en avgud. Se bara på vad TV:n gör med våra prioriteringar, för att inte tala om datorn... Apropå ikoner, även om vi inte kysser dem så klickar vi på dom allihopa ;-)
Nu far jag iväg på Alpha-helg, där hoppas jag på livsförvandlande Guds möten!
5 kommentarer:
Jag hade tänkt skriva ett inlägg kallat "Varför är man rädd för mystiken?", men jag vet inte om jag orkar...
Jag tror att författarna till inläggen vet väldigt lite om vad ortodox och katolsk mysticism är för något.
Hur många kristna tror inte att Anden och karismatisk förnyelse och annat som hör pingstkyrkan till är mystiskt och främmande?
Pingstledare får ju nästan inte ha någon bildning så det är inte konstigt om man tror att mystik är mystiskt. Angående bildförbudet är jag väldigt bekymrad över att det aldrig tas på allvar av de flesta troende. Det står att vi inte ska göra oss bild eller beläte av Gud och dyrka denna avbild. Ändå har vi tydliga föreställningar om hur Gud är exakt och lanserar dessa våa bilder som den sanne Guden som ala bör tillbe. Gud är alltid större än våra föreställningar om Gud. Det är det andra budet går ut på. Om det vore förbjudet med konst och utsmyckningar, andliga bilder osv. skulle Gud själv bryta mot dem i samma andetag som han gav oss budet. Läs själv om hur tabernaklet skulle byggas och utrustas.
“Brist på livsförvandlande andliga erfarenheter har öppnat för mystiken.”
Det är en brist på SUND FÖRKUNNELSE som har öppnat för mystiken. Öppnandet för mystiken är bara ett symptom på den urlakning av en sund kristen lära i kyrkorna idag. Protestantism angrips på flera sätt från många olika vinklar.
Det finns de som förkastar Treenigheten. När jag läser vad de skriver är det klart att de inte förstår det historiska loppet och/eller inte läran överhuvudtaget. De förstår inte att utan Treenigheten finns ingen frälsning.
Det finns de som tror att vi måste lämna den gamla predikostigen av “synd, rättfärdighet och nåd” därför att människan har blivit så postmodernisk sofistikerad att de inte kan förstå evangelium som förr i tiden.
Där finns de som attackerar Reformationen och har uppenbarligen inte en aning om vad Reformationen egentligen gällde. Många tror att det först och främst hade att göra med sakramenten och ceremonier.
Det finns falska läror som har infilterat kristendomen genom “Latter Rain” irrlärors falska profeter/lärare med en “överandlig” förkunnelse. (En av dessa falska läror är den s.k. stora skörden innan Kristi återkomst.)
Och sedan har vi mystisicm. Per definition är man mystiker om man upplever eller söker direkt tilltal från Gud istället för att förstå Gud's vilja och vägledning genom ordet. På det viset är de många mystiker i kyrkorna. I mån och mycket håller jag med debattartikeln i Dagen.
Kyrkofäderna bör inte smutskastas hur som helst. De skrev ibland helt tokiga saker och motsade varandra. Men de bidrog till mycket gott under en svår och orolig tid. Allting de skrev måste absolut underordnas ORDET. Traditionen måste också underordnas ORDET.
Tillbaka till SOLA SCRIPTURA, SOLUS CHRISTUS, SOLA GRATIA, SOLA FIDE, SOLI DEO GLORIA!
Nils-Olov Nilsson är en av de hemvändande missionärer som reagerar på en tilltagande öppenhet för mystik inom svensk kristenhet. Dels den mystik som hämtar metod från främmande religioner (främst zen) och dels mysticism som frodats inom oreformerad kristenhet och ofta har nyplatonsk källa. Dessa missionärer vet att det är skillnad mellan denna mystik och de andliga erfarenheter man exempelvis kan få på Alphakursens ”HeligAnde-helg”.
Andra som reagerat på denna utveckling kommer själva från nyandligheten och menar också att det är typskillnad mellan olika andliga upplevelser. Det är liksom ingen tillfällighet att Hans Hof som introducerade ”kristen djupmeditation” i Rättvik lämnat klassisk kristen tro, att den internationella ”kristna” djupmeditationrörelsen samarbetar med Dalai lama, att katolska institutioner för religionsdialog sedan 1979 arbetat efter ett program av ”andligt utbyte”, och förordar en öppenhet för att integrera Vipassana, Zazen, Yoga (referenser finns förstås…).
Jag skulle önska att mystikdebatten, som Joachim tror, vore en rök utan eld, men så enkelt är det inte. Monicas tanke att författarna har ”mycket liten kunskap” eller alma maters tes att pingstledare ”inte får ha” (sic!) någon bildning är också ohållbara skäl att avfärda inlägget i Dagen. (Nilsson är doktor i såväl filosofi som teologi och har under många år levt i olika katolska länder, så helt okunnig är han säkert inte…) Framför allt är det ståndpunkten i sig man måste bemöta i varje debatt och Denny k har en stor poäng i att det till syvende och sist är Ordet som måste få vara avgörande.
Däremot tycker jag att det är ett kommunikationsproblem när Nilsson & Co levererar budskap som läsare inte har förmåga att ta till sig. Det går liksom inte att bara presentera slutsatserna och hoppa över premisserna. En oroväckande sanning kan då lätt både uppfattas och avfärdas som en obalanserad rallarsving. Jag skulle snarare önska en mer ingående presentation av vad Nilsson kommit fram till i dessa frågor.
Denny K tyvärr är min latin lite risig så jag avstår att kommentera.
Roger, jag håller med dig i att vi absolut inte okritiskt ska plocka in allt möjligt. Men istället för att kritisera och demonisera så föreslår jag ett kreativt förhållningssätt. Jag tror för det första inte att våra (svensk frikyrka, modernt 1900-tal) perspektiv på andliga upplevelser är de enda, att våran variant av kristendomstolkning är den enda möjliga. Visst kan vi lära av andra traditioner, även om vi ska vara sunt kritiska.
Jag undrar hur skribenterna vill möta stressen, problemen med att få livet att gå ihop som människor brottas med idag?
Skicka en kommentar