Är all mystik skum?

Människor idag är stressade, fragmenterade och har på många sätt svårt att få livet att gå ihop, därför tror jag vi behöver retreater, meditation m.m. (som inte är synonymt med österländsk mystisism). Därför blir det fel om man i allmänna ordalag avfärdar allt som vill hjälpa oss till stillhet som mystisism. Logiken att det måste avfärdas bygger på följande ekvation: Mystik = det låter mystiskt = något skumt = måste avfärdas.
Det lutar lite åt det hållet i den här artikeln i Dagen.

I artikeln så betonar man behovet av ”livsförvandlande andliga erfarenheter”. Jo visst men... Frågan är bara: Hur ser det ut idag? Ser det ut på samma sätt som på 30-talet? eller kanske som på 1300-talet eller ren av 300-talet? Eller kanske en mix... Eller något nytt. Det tål att tänka på.

Bildförbudet kommer upp titt som tätt i den här debatten. Men är inte de flesta av våra kyrkor smyckade med olika kors och bilder? Se bara på gamla bönhus och kapell. Sen är det klart att en bild kan bli en avgud. Se bara på vad TV:n gör med våra prioriteringar, för att inte tala om datorn... Apropå ikoner, även om vi inte kysser dem så klickar vi på dom allihopa ;-)

Nu far jag iväg på Alpha-helg, där hoppas jag på livsförvandlande Guds möten!