Är vi inte ibland våra egna värsta fiender?

Några ord angående Dagens artikel om hur kristna skildras på film/TV. Självklart är det alltid olyckligt när präster/pastorer visas som hycklande, halvgalna despoter med klara psykopatiska drag. (vad får de allt ifrån?)

Men, och det här är viktigt! Jag tror inte det här är den största risken. Den största nidbilden av vad kristen tro handlar om kommer dessvärre från våra egna led. Jag vet inte om jag kan glädja mig åt kristna kanaler som God channel och liknande. Allt för ofta visar de en glättig bild av kristen tro som mest handlar om att TV-evangelister vill åt dina pengar. (ok, jag är lite orättvis nu, givetvis finns det undantag). Dagen skriver just nu om en granskning av predikanter som lever liv i ofattbar lyx bakom stängda murar.

Det värsta med det hela är att det faktiskt händer att vanligt folk ser eländet! Jag hade för en tid sedan ett samtal med en god vän som berättade att han trodde han hamnat på en kanal med ”Wrestling” (en amerikansk ”underhållning” med brottare som pucklar på varandra efter alla konstens regler) Det visade sig att det inte alls handlade om det, nej i själva verket var det en TV-predikant på en kristen kanal som härjade på!
Sånt är ju inte direkt bra för det kristna vittnesbördet heller!
Det går ju att göra bra grejer, kolla bara in Rob Bells Nooma serie. Den kan man sätta i händerna på vem som helst. Självklart gäller inte det här bara företeelser på TV, vad möter människor när de kommer till våra kyrkor? När de ser våra olika kampanjer? Vilken bild skapar vi av oss själva?

I stället för att ondgöra oss över hur kristna skildras på TV och på film, låt oss leva sådana liv att det blir uppenbart för alla som möter oss att dessa filmer inte har något som helst med verkligheten att göra. Måtte människor möta, kärlek, hopp, förbarmande i vår närhet! Måtte de möta de goda nyheterna om Guds rike! Då fattar man att Gunvald Larsson (+ ett gäng TV-evangelister) är på låtsas, men att vi är på riktigt!