Jag gillar att skriva om goda nyheter. Det är det Kolportören handlar om! Men ibland blir det lite tråkigare saker, som att kommentera Dagens läsvärda artiklar om Karisma tex.
(Läs om det här, här och här)
Jag vill ändå dela med mig av mina funderingar kring vad som gick fel. Jag tror den största boven var den ledarskapssyn som man tillämpade, utvecklar mitt resonemang här för den som orkar läsa.
(Denna bloggpost är uppdaterat den 10/1 med anledning av Dagens avslutande artiklar)
I dag så avslutar Dagen sin serie om Karisma. Det har varit omskakande läsning. Jag slås av hur skört ett till synes framgångsrikt arbete kan vara. Huvudtesen i den här bloggposten är att det är ledarskapsmodellen som är den stora boven. Det ledarskap som praktiserades är orsaken till alla sårade människor. Trygga ledare hade bett om hjälp med ekonomin tidigare. Trygga ledare hade lyssnat till människor. Trygga ledare hade inte bara kört på.
En viktig fråga som detta väcker är: Var är Ardenfors och gänget skolade? Var lär man sig despotiska ledartekniker? Visserligen har föreståndaren i Pingstförsamling generellt sett en starkare roll än tex en pastor i EFK men ändå. Vårt gemensamma ansvar är att se till att inte fler ledare kör samma grej. Här resonerar jag lite mer kring förtroendefrågan och vad som hände sen med dessa ledare.
(Denna bloggpost är uppdaterat den 11/1)
Jag trodde att Dagens serie avslutades i går, så var inte fallet. I dag så får ledarna tala ut i tidningen. Här kan du läsa intervjuerna med Sven, Thomas, Mattias och Andreas.
Deras uttalanden förändrar inte min kritik mot den hierarkiska ledarskapsmodell de praktiserade. Min skepsis till sk apostoliskt ledarskap har bara förstärkts. Samtidigt tror jag att de är ärligt ledsna för allt som gick fel, kan inte låta bli att undra över hur pingströrelsen tar hand om sina unga brinnande ledare. Här tror jag det behövs självkritik, det hade inte behövt gått så här tokigt.
(uppdaterad den 12/1). Thomas Österbergs ledare upplevs av många fd medlemmar som hård och skuldbeläggande. När jag idag på nytt läser den och tänker mig in i deras situation så förstår jag att de kan uppleva det så. Det jag håller med Thomas om är att andra församlingar och ledare runt om i Sverige, ledare som oreflekterat skickade sina ungdomar till Karisma, delar ansvaret. Men det är olyckligt att skuldbelägga de människor som fanns mitt uppe i detta. Vi ska inte underskatta svårigheterna i den mix av bra och dåligt som kan finnas i ett andligt skeende, man vill så väl och allt är ju så bra, men... Här kan vi alla gå vilse.
Ett praktiskt råd. Finns du i ett sammanhang med bristande insyn där ledare kräver underordnade och använder profetiska budskap på ett manipulerande sätt.
Mitt råd är: lämna så fort du bara kan! Sök hjälp, prata med någon du har förtroende för utanför. Det spelar ingen roll hur bra saker verkar, hur häftiga mötena än är, hur häftiga segerrapporterna än verkar. Lämna!
När det gäller ledarskap så vill jag rekommendera följande från bloggen "Kingdom Grace":
Leadership - Part 1
Leadership - Part 2
Leadership - Part 3
Leadership - Part 4
När jag ändå är i gång så kan jag också rekommendera: How to Ruin a Church
Svaret jag söker är: Varför målar vissa ledare så lätt in sig i ett hörn bestående av "profetiska tilltal", prestige och högmod?
24 kommentarer:
Kyrkorna får de ledare de vill ha. Finns inga människor som är så slappt förlåtande mot dåliga ledare som frikyrkomedlemmar, kritiskt tänkande lyser också ofta med sin frånvaro i frikyrkan. En pastor som beter sig illa, kränker medlemmar så att de slutar gå i kyrkan etc. kan omedelbart få förtroendet tillbaka om han bara säger förlåt och ångrar sig. Tyvärr så missar man de små människor som farit illa och det räcker ofta med att man ber om förlåtelse offentligt till församlingen/Gud istället för direkt till de personer som drabbats, man missar helt att det bara är de människorna som kan förlåta pastorn för det han gjort. Så länge frikyrkofolk är de mesigaste människorna på jorden så kommer detta att upprepas om och om igen...
Andreas, jag är rädd att du har rätt. Det är därför det är så allvarligt när ledare klantar till det och sen inte står för vad de gjort.
Hej hej!
Hittade till din blogg nu (via Dagen!). Intressanta tankar om ledarskap. Jag tror du har rätt. Det finns en osund syn på ledarskap inom pingströrelsen som jag tror dels grundar sig i de amerikanska trosrörelse-influenserna men även i en långtgående pingsttradition av manligt ledarskap.
Det ses av församlingen som oandligt av en medlem att kritisera ledare. Man förlorar själv i "andlig pondus". Håller man inte med om ngt så är man tyst, om det inte går så lämnar man församlingen i tysthet, med någon förevändning.
Om man pratar om att kunna föra dialog och påverka i församlingen, så säger man samma andetag att det är viktigt att förstå vilken viktig roll ledare har och hur utsatta de redan är.. Vilket inte alls är så självklart.. En ledare som gör grova fel är givetvis inte alls bra för församlingen!
Själv är jag i fallet Karisma, mest besviken på att Pingst valde att inte agera, utan inväntar katastrofen. Få pastorer och ledare kritiserade ledarskapet i Karisma trots att det fanns uppenbara brister, framförallt i en hårdför undervisning(mot slutet).
Jag håller med föregående talare, frikyrkofolk är mesiga!
Blev lite nyfiken på dina tankar om ledarskapet på Bjärka-Säby? Jag sökte på bloggen men hittade inget mer?!
Vänlig hälsn. Rebecka
Rebecka, angående Bjärka-Särby så finns det ju en del som är oroliga inför hela företeelsen, jag menar bara att sånna här tongångar som Karisama stod för är verkliga faror.
Jag har riktat lite kritik mot ämbetssynen som jag anar på Bjärka också. Kolla här:
http://www.kolportoren.com/2007/11/vilken-mbetssyn-vill-vi-ha.html
Angående Karisma så självfallet borde man ha agerat tidigare. Hade inte Knutby haft morden och Kristi brud så verkar Karisma precis lika fel ute rent teologiskt och ledarskapsmässigt, i alla fall mot slutet.
De här citaten är ju helt sanslösa: "Det vi är inne i nu är inte ett normalt tillstånd, utan en skarv på vägen mot nästa nivå."
Skarv var det ja...och slarv. Nivå snacket är ju sanslöst klyschigt. Riktigt underhållande om det inte vore för de förtvivlade medarbetarna.
Intressant att plöstligt tycker väldigt många väldigt mycket om karisma.
Men hur hade man agerat själv om man var med? Hade man själv varit den sundaste av alla? Ja det är lätt att säga nu.
Det är väl i grund och botten så att alla vill vi bli bekräftade i det sammanhang man är med i, iförsamlingen både av Gud och av andra. Då blir det lätt att utnyttja sin maktposition som ledare, för de vet att medlemmar vill ju respektera Gud och det han gör genom ledare.
Men det är inget Gud välsignar, och konsekvensen ser vi hur det gick...
Som tidigare medlem i Karisma vill jag bara säga att det faktiskt är svårt agera. För det första så hade få insyn i församlingsledningen och man visste inte vad som hände. För det andra så var pastorerna retoriskt duktiga på att övertyga den som frågade eller göra att man tvivlade på sin tvivel.
Själv reagerade jag på olika saker men det var aldrig tillräcklig stora och tydliga saker som fick mig att agera. Ibland ställde jag någon fråga men fick inte alltid något svar. Det var flera saker som jag reagerat på men det var svårt att få någon helhetsbild av problemet. På något sätt lyckades pastorerna ändå behålla mitt fötroende.
Jag vaknade inte upp förrän det stod i tidningarna om konkurshotet mot Karisma. Då insåg jag vidden av församlingens problem. I efterhand skulle jag naturligtvis tagit mina egna funderingar på större allvar. Tyvärr uppmuntrande inte kulturen i Karisma till att ifrågasätta så man fick i stort sätt gå med sina tankar för sig själv. Jag minns att på en fest som jag var på i början hösten efter att församlingens väldiga skuld blivit känd så uttryckte jag tvivel
på pastorernas förmåga att klara av detta. Då reagerade somliga karismamedlemmar starkt på att jag sade detta.
Det var dock förlösande under församlingsmötet i januari (?) då församlingen gjorde "uppror". Plötsligt insåg man att man inte var ensam med sina funderingar.
Tack Tomas för att du som var med ger din bild. Jag har själv erfarenhet av andligt manipulerande miljöer och jag vet vilka krafter det handlar om. Ingen av oss som inte var med kan med säkerhet påstå att vi skulle ha hanterad det hela annorlunda. Du vågade i alla fall uttrycka dina tvivel.
Jag hoppas verkligen att du hittat en sund gemenskap.
Allt Gott!
Joachim
Hej!
I och för sig är det bra att Dagen visar på några av de felaktigheter som pågick in i det sista i Karisma "församlingen". Samtidigt är det konstigt att dessa verksamheter måste gå omkull för att hamna i fokus och får mottaga kritik. Samma distansering från den vanlige medlemmen har alltid funnits på Livets Ord. Pga att de konsoliderat sin ekonomi och är annonsörer synes den skarpa kritiken utebli. Detta tyder på att Pingstförsamlingarna i storstäderna slagit in på samma väg som Karisma och Livets Ord. Punkterna där de Stora Pingstförsamlingarna skiljer sig från Livets Ord och mycket av det Karisma stod för synes bli allt färre. Money talks!
@Anonym
Jag valde själv att vara med i Karisma och fortsatte att vara det fram till slutet. Även om man ser sådant man inte gillar i en församling så kan det också finnas sådant man gillar. Jag har faktiskt själv ett ansvar för vilken församling jag tillhör. Det fanns inget tvång att vara kvar i församlingen.
Dessutom är det svårt att utifrån bedöma det som händer i en annan församling. När människor far illa beror det på enskilda ledare eller på något osunt i hela församlingen? Det kan dessutom vara självförvållat. Utomstående ser nog det som signaler om att något är galet men när t.o.m. jag som var medlem inte kunde sätta fingret på vad som är fel så hur ska någon som är utifrån med säkrhet göra det?
@Joachim
Jag har klarat mig bra ur Karisma. Även om det tog lite tid att bearbeta det som hänt. Jag är t.o.m glad att jag varit med i Karisma. Jag har lärt mig mycket från Karisma. Jag hoppas jag kan ta vara på det som var bra där utan att ta med mig det som var dåligt. Något som hjälpte mig var att jag aldrig köpte allt som pastorerna sa, utan hade mina tvivel på deras förmågor. Så jag blev faktiskt inte så förvånad att det gick som det gick. Även om det inte var något jag förväntade mig.
Dessutom är det inte alla som varit med i både Sveriges snabbast växande församling och Sveriges snabbast avvecklade församling...;)
Tomas, jag gläds att du gått vidare och till och med kan se det hela med humor!
När jag läser vad jag själv kritiserar så är det ju för att jag själv allt för ofta sitter i det andra diket. Ni vet, mes pastor diket ;-)
Jag är en sån som leder genom relationer och samtal mer än genom att peka med hela handen och i falsett utbrista "Så säger Herren!" Men så är jag inte pastor i Sveriges snabbaste växande församling heller.
En annan sak som jag tänkt på är att det är viktigt att inte skuldbelägga människor som farit illa. Jag har stött på ledare som gör folk illa för att sen ta ett undervisnings pass om vikten av förlåtelse till sina offer!
(Undra om det inte var dem Jesus menade när han pratade om kvarnstenar?) Det är mycket allvarligt! Vi måste hjälpa människor till förlåtelse ut ur bitterhet men utan att sopa oförrätter under mattan. Vi måste ge människor tid här. Även om de kan förlåta så måste vi förstå att förtroendet, i de här fallet för Karismas pastorer, kanske aldrig upprättas.
Jag håller med vad Andreas säger i början.
Min politiske sidekick Birger Schlaug brukar säga att folket får de politiker de vill ha.
Alltså, är man missnöjd röstar man bort dem i nästa val.
Problemet är bara att inom kyrkan sätts ofta demokratin på spel.
En stark pastor eller församlingsledning sitter ofta säkert i sadeln och kan vara oerhört svår att "bli av med".
Man vågar inte säga något kritiskt eftersom ledningen anser sig ha mandat av Gud.
Sedan kan det ju vara så att man har fått ut mycket gott av församlingen, det visar ju alla röster om vilken tomhet Karisma lämnat efter sig.
God och dålig frukt på samma gång.
Varför stannade man kvar i Karisma trots att man såg problemen?
Jag har en liknelse som jag använder mig av och som för mig bäst förklarar situationen:
" Det var som i ett destruktivt
missbruksförhållande, där kvinnan blir psykiskt och fysiskt misshandlad men
eftersom mannen är fin ibland och hon tror på äktenskapet så stannar hon kvar, hon blir medberoende. Hon tror att snart blir allt bättre, jag kan
förändra honom, snart blir allt som förr igen... "
Precis så var det för oss
Karismamedlemmar som hade mer kunskap.
F.d. Karismatiker, tack för det du delade. Jag tror din bild på ett väldigt tydligt sätt beskriver vad det hela handlar om.
Det är fruktansvärd att kristna ledare sätter sina medmänniskor i en sån situation.
Artikelserien om Kraisma var välbehövlig, men tyvärr minst 15 år för sent. Tidningen Dagen har tidigare haft samma nyhetspolicy som tidningen Pravda hade under kommunisttiden !!! Jag såg en kommentar till artikelserien nu idag på kommentarssidan som belyser hur man tänkte förr. Citat:
Sluta gräva i detta nu, att Daniel Grahn tillåter det !!! ”Vad hjälper det ofrälsta att läsa om sånt här. Personligen har jag tappat förtroende för Dagen redan länge sen. Ni bygger inte upp med dessa artiklar, ni river ner”. Slut citat.
Det är en underlåtenhetssynd att man inte vågat granska tokigheter som skett inom pingströrelsen tidigare. Den 9 okt 1997 skrev jag till Agne Furingsten då chefredaktör för Dagen. Citat: "I Dagen torsdagen 26 september 1996, kunde vi läsa att Nyköpings Pingst församling skakas av en inre kris. Hur gick det sen? Kunde Owe Lindeskär medverka till en lycklig lösning av krisen? Total tystnad från Dagens sida. Varför?
Är det inte en nyhet i Dagen att 31 medlemmar i en Pingstförsamling, blir uteslutna ur sin församling p.g.a. de reserverade sig mot ett församlingsbeslut att utesluta en älstebroder i församlingen? Har inte Dagen några kommentarer på ledarplats till ett sådant handlande.
Dagen är en kritisk röst i många frågor, och det är bra. Dagen ringer upp Biskopar i Svenska Kyrkan och frågar vad de håller på med!( välsignelseakter av homosexuella par). Men skulle det inte vara på sin plats att ringa upp en pastor i den frikyrkorörelse som Dagen står närmasts och uteslutit 31 medlemmar och fråga honom vad han håller på med?
Varför har Dagen så svårt att skriva om tråkiga saker som händer i vår rörelse. Jag tror att om Dagen skrev om sånt här skulle det medverka till att lösa upp sådana här konflikter. Och medverka till att samma saker inte upprepas i andra församlingar………….
…………. Många medlemmar har farit själsligen mycket illa av denna konflikt, som verkar bli långvarig. Dagens tystnad är indirekt ett stöd för församlingsledningen. Slut citat.
Jag fick aldrig något svar från Dagen.
Egon Berglund, mycket har hänt på Dagen sedan 1997. Mycket återstår säkert att göra men faktum är att tidningen i dag får väldigt mycket kritik för att den granskar pingströrelsen och dess församlingar för hårt.
Alla gillar inte att makthavare ifrågasätts, än mindre kritiseras. Även om många pingstförsamlingar på pappret är demokratiska, så svävar någon form av "ända-sedan-Lewi-Pethrus-tid-är-en-pastor-en-auktoritet-som-inte-får-störas-av-bromsklossar-mentalitet" rådande.
Joachim,
"Svaret jag söker är: Varför målar vissa ledare så lätt in sig i ett hörn bestående av "profetiska tilltal", prestige och högmod?"
Därför att vi är syndiga till vår natur, och därför att synden trumfar förnuftet och sofistikerade ledarskapsmodeller. Hur ofta påpekar du detta i din församling? Kristus trumfar emellertid syndens makt, och därför lever hoppet för dig och mig.
Köttets enda syfte är att förneka Kristus. Hos den icke-troende är det hans icke-troende, hos den kristne handlar det ofta om att man bemäktar sig Guds vision, försöker förverkliga Hans plan med egen kraft, och gör medmänniskor till objekt för sin egen kallelse.
Enligt min mening borde kristna, mer än andra, vara medvetna om människans fallna natur, och borde i teorin kunna förutse sådana här Karisma-historien (mönstret är ju så klassiskt och tidlöst), så i den bemärkelsen är jag lika förvånad som du. Utan att krångla till det i onödan skulle jag vilja peka på USA:s styrelseform som ett exempel att följa när det gäller att skydda människan från sig själv.
1. Utgå från att människor korrumperas av makt – oavsett vilka ledaregenskaper man råkar ha (resultatet skulle m.a.o. slutgiltigt bli detsamma vare sig man satte dig eller mig i en absolut maktposition)
2. Bygg in begränsningar av makten i strukturen – som eventuellt kostar låsta beslutsprocesser o.d. (just det som Karismapojkarna ville lösgöra sig från – allt kostar något!)
Jag tror att det är enkelt i principen och fullt möjligt i praktiken att göra så även i församlingar.
Mvh
Sören Algesund
Sören, jag tror du är något på spåren. Det är mycket möjligt att jag hade gjort en mängd misstag om jag haft dessa ledares position. Jag vill förstås tro att jag har en annan teologi, ledarskapssyn osv men, men.
Jag håller helt med dig när det gäller vår syndiga natur, just därför är jag så skeptisk till "apostlarörelser" och liknande som betonar positioner och auktoritet på bekostnad av ödmjukhet och delaktighet.
Ja, det är så tråkigt nä'r det blir sådant här. Man känner sorg i hjärtat. Men vi vet ocå att vi måste vara vakna och leva nära Jesus och jag är övertygad om att Gud kommer oxå och ta hand om detta som hänt. Jesus har ju sagt att allt som sker i mörkret kommer upp i dagen. Mirre
maritkratz.bloggagratis.se ..
mirre.nu
En stor eloge till Dagen att man äntligen lyfter oegentligheter till ytan.
Man måste våga nämna saker vid dess rätta namn!
Håller med om att det kritiska tänkander är MKt lågt hos kristna.
Uppträd inte som herrar över den församling ni har fått på er lott utan var föredömmen för hjorden.. Och Jesus ord .. Jag har inte kommit för att låta mej betjänas utan för att betjäna och ge mitt liv till lösen för många.
MKT har gått snett sedan mitten av 80 talet då trosfökunnelsen kom.
Det som hänt i Carisma har ju förekommit i vissa trosförsamlingar i många år, förutom konkursen vill säga.
Den tidiga undervisningen hör man inte så MKT om längre, den har liksom soppats under mattan och den låtsas man inte om så MKT längre.Har någon någonsin hört någon trosförkunnare ta tillbaka och be om ursäkt för en felaktig undervisning ? Eller bett om ursäkt för att man varit kärlekslös och sårat människor?
I en stor Stockholmsförsamling fick de anställda medarbetarna gå utan lön i ett helt år då pastorerna storslaget tar stora ekonomiska trossteg utan att församlingen finns bakom.De som inte samtyckte till stora ekonomiska satsningar fick gå. Sen piskas det på möte efter möte om att skänka pengar med långa kollekttal.
Frågan är om pastorerna avstog från lön?
Framgångsteologin har skördat många offer.Den ger näring till de dåliga mänskliga sidorna som Guds ord beskriver som synd.
Har varit med i församlingar där man profylaktiskt undertrycker kritik med att hitta på namn på onda andar som kritiklustans ande osv. Då naturligtvis ledaren alltid hör bättre från Gud och alla ska inrätta sig i ledet.
Man ska ju gå in under ledarens vision.Det är ju bara för pastorn att säga att jag upplever att den helige ande vill att vi... osv.
Det som är skrämmande är att i den sista tiden så ska det uppstå många profeter som skor sig på andra och har ett sken av gudsfruktan.
I deras framfart så tappar människor sin tillit till både Gud och Kristna.
Må Gud bevara oss från dessa!
Till Joachim:
Intressanta kommentarer.
Men... läser att du tycker att Thomas Österbergs ledare är läsvärd samt att du citerar den. Senare skriver du dock i ett svar i en kommentar att det är viktigt att inte skuldbelägga dem som farit illa...
Hur kan du då anse Österbergs ledare som läsvärd?
Just det citatet du har skrivit i bloggen reagerar jag ej över, men som f.d. medlem reagerade jag oerhört starkt när jag läste hans ledare och fick veta att om inte jag funnits, då hade det inte hänt och att eg. jaa... så var en stor del medlemmarnas fel.
Det tog rakt i hjärtat, jag har i flera år nu gått och känt skuld, att jag borde ha gjort mer för att stoppa allt trots att jag inte kunde och gjorde allt jag kunde. Nu ska jag också dömas för att ha gått med i Karisma...
Har han inte själv läst varför vi gick med? Hur underbart allt var i början och hur mycket bra det ändå fanns i Karisma under många år...
Tänk om folk visste vilka underbara, hängivna, Jesusälskande, hårt jobbande medlemmar som fanns i karisma... Döm inte dessa, ge dem inte mer skuld...
Frikänn dem!
jag har kämpat igenom Dagens artikelserie och den har varit oerhört bra och nyttig men nu är det dags att gå vidare!
Förlåta, lämna och gå vidare så man inte fastnar och blir bitter, det är såå farligt.
Ville bara uppmärksamma dig på detta då jag tänker att du som inte är f.d. medlem kanske inte reagerade som jag och flera över den ledaren...
f.d. Karismatiker! Tack för dina viktiga synpunkter. Jag kan bara hålla med dig, så mycket att jag ändrade i min bloggpost.
Allt Gott!
Joachim
Thomas Ardenfors ursäkt för att ansvarslöst ha brännt minst 12 millioner i en religiös förening är bland det absolut sämsta jag läst i svensk nutid. Spola surret om "utvalda" karismatiska andliga ledare här. Utvald på vilka grunder?
Det är inte gud som betalar räkningarna här- utan ansvarfulla människor. Det gäller även kristna "pastorer".
Hela affären är en ren ekonomisk kristen skandal från början till slut.
Dessa "pastorer" förtjänar fängelsstraff för att lurat människor att att skänka pengar-ta lån som aldrig kommer att betalas tillbaks för att inte tala om den smärta och ekonomiska konsekvenser detta leder till för de som trodde och litade på dessa s.k ledare.
Sen så skyller man uselt på varandra och "ingen" fattade vad som hände- än mindre tog nåt som helst ansvar. Så vuxet..
Om en vecka så kommer detta vara glömt och anhängare av frikyrkorna kan lungt återgå till att ljudligt förfasa sig över att homosexuella tillåts synas på tv och gå fritt ute på gatorna. Åtminstone i den frågan så verkar det finnas gott om pastorer som .. vägleder församlingmedlemmarna ivrigt och rätt hela tiden.
Förmågan att begipa att man som självald andlig ledare även måste betala sina räkningar är kanske nåt som Pingst centralt borde ordna kurser i framledes. För omgivingens bästa....
Det verkar behövas.
Tack Joachim!
Skönt med människor med ett öppet sinne som tar emot konstruktiv kritik!
Välsignelser...
Det är första gången jag läser denna blogg.
Två saker vill jag kommentera.
1. Bjärka Säby. Med det avses väl Peter Halldorfs arbete i med Pilgrim. Att blanda ihop den med Karismaäventryet känns mycket främmande. Halldorf står på kyrkofädernas fasta grund och Pilgrim har en mycket trovärdig referensgrupp från olika delar av den kristna gemenskapen.
2. Karismaäventyret och den dåliga realitetsanpassningen är ingen unik händelse i den svenska pingströrelsen. För ett antal år sedan tvingades en pingstpastor med samma efternamn som en av karsimaledarna att avgå efter att ha organiserat stölder av medicin på ortens sjukhus. Han dömdes tillsammans med två äldstebröder och ytterligare några personer till 1 månads fängelse villkorligt och 100 dagsböter.
Skicka en kommentar