Det är lätt att förfasa sig över Todd Bentley och nu senast Michael Guglielmucci. Men är inte dessa män också offer för tendensen att ständigt ställa "smorda" ledare på alltför höga piedestaler? Hade Guglielmucci sluppit pressen att ständigt vara den fantastiskt "smorde" sångaren/låtskrivaren hade historien troligtvis blivit en annan. Hade Bentley tagits ner på jorden istället för att exponeras i spektakulära möten och TV-sändningar hade han sen sluppit "superapostlarna" och det medföljande snacket om "Next Wave", "Det mäktigaste Gud gör just nu!", "Outporing", "Väckelse" etc så hade hela Lakeland-grejen sett annorlunda ut.
Det här är ett stort problem inte bara i den karismatiska kristenheten utan överallt där man riskerar att prioritera position över relation, auktoritet över ansvarighet och karisma över karaktär. Vi är människor av kött och blod, vi har svagheter. Det spelar ingen roll hur begåvade vi är på olika sätt, vi är fortfarande människor i behov av andra. Jag behöver inte "superapostlar" över mig utan vanliga människor nära mig som känner mig och älskar mig. Människor som vet vem jag är rakt igenom men ändå bryr sig.
Allvarligt talat: Hur mycket urskiljning behövs för att fatta det?
Visar inlägg med etikett karisma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett karisma. Visa alla inlägg
fredag 29 augusti 2008
onsdag 9 januari 2008
Fallet Karisma - Vilka ledare vill vi ha?
Jag gillar att skriva om goda nyheter. Det är det Kolportören handlar om! Men ibland blir det lite tråkigare saker, som att kommentera Dagens läsvärda artiklar om Karisma tex.
(Läs om det här, här och här)
Jag vill ändå dela med mig av mina funderingar kring vad som gick fel. Jag tror den största boven var den ledarskapssyn som man tillämpade, utvecklar mitt resonemang här för den som orkar läsa.
(Denna bloggpost är uppdaterat den 10/1 med anledning av Dagens avslutande artiklar)
I dag så avslutar Dagen sin serie om Karisma. Det har varit omskakande läsning. Jag slås av hur skört ett till synes framgångsrikt arbete kan vara. Huvudtesen i den här bloggposten är att det är ledarskapsmodellen som är den stora boven. Det ledarskap som praktiserades är orsaken till alla sårade människor. Trygga ledare hade bett om hjälp med ekonomin tidigare. Trygga ledare hade lyssnat till människor. Trygga ledare hade inte bara kört på.
En viktig fråga som detta väcker är: Var är Ardenfors och gänget skolade? Var lär man sig despotiska ledartekniker? Visserligen har föreståndaren i Pingstförsamling generellt sett en starkare roll än tex en pastor i EFK men ändå. Vårt gemensamma ansvar är att se till att inte fler ledare kör samma grej. Här resonerar jag lite mer kring förtroendefrågan och vad som hände sen med dessa ledare.
(Denna bloggpost är uppdaterat den 11/1)
Jag trodde att Dagens serie avslutades i går, så var inte fallet. I dag så får ledarna tala ut i tidningen. Här kan du läsa intervjuerna med Sven, Thomas, Mattias och Andreas.
Deras uttalanden förändrar inte min kritik mot den hierarkiska ledarskapsmodell de praktiserade. Min skepsis till sk apostoliskt ledarskap har bara förstärkts. Samtidigt tror jag att de är ärligt ledsna för allt som gick fel, kan inte låta bli att undra över hur pingströrelsen tar hand om sina unga brinnande ledare. Här tror jag det behövs självkritik, det hade inte behövt gått så här tokigt.
(uppdaterad den 12/1). Thomas Österbergs ledare upplevs av många fd medlemmar som hård och skuldbeläggande. När jag idag på nytt läser den och tänker mig in i deras situation så förstår jag att de kan uppleva det så. Det jag håller med Thomas om är att andra församlingar och ledare runt om i Sverige, ledare som oreflekterat skickade sina ungdomar till Karisma, delar ansvaret. Men det är olyckligt att skuldbelägga de människor som fanns mitt uppe i detta. Vi ska inte underskatta svårigheterna i den mix av bra och dåligt som kan finnas i ett andligt skeende, man vill så väl och allt är ju så bra, men... Här kan vi alla gå vilse.
Ett praktiskt råd. Finns du i ett sammanhang med bristande insyn där ledare kräver underordnade och använder profetiska budskap på ett manipulerande sätt.
Mitt råd är: lämna så fort du bara kan! Sök hjälp, prata med någon du har förtroende för utanför. Det spelar ingen roll hur bra saker verkar, hur häftiga mötena än är, hur häftiga segerrapporterna än verkar. Lämna!
När det gäller ledarskap så vill jag rekommendera följande från bloggen "Kingdom Grace":
Leadership - Part 1
Leadership - Part 2
Leadership - Part 3
Leadership - Part 4
När jag ändå är i gång så kan jag också rekommendera: How to Ruin a Church
Svaret jag söker är: Varför målar vissa ledare så lätt in sig i ett hörn bestående av "profetiska tilltal", prestige och högmod?
(Läs om det här, här och här)
Jag vill ändå dela med mig av mina funderingar kring vad som gick fel. Jag tror den största boven var den ledarskapssyn som man tillämpade, utvecklar mitt resonemang här för den som orkar läsa.
(Denna bloggpost är uppdaterat den 10/1 med anledning av Dagens avslutande artiklar)
I dag så avslutar Dagen sin serie om Karisma. Det har varit omskakande läsning. Jag slås av hur skört ett till synes framgångsrikt arbete kan vara. Huvudtesen i den här bloggposten är att det är ledarskapsmodellen som är den stora boven. Det ledarskap som praktiserades är orsaken till alla sårade människor. Trygga ledare hade bett om hjälp med ekonomin tidigare. Trygga ledare hade lyssnat till människor. Trygga ledare hade inte bara kört på.
En viktig fråga som detta väcker är: Var är Ardenfors och gänget skolade? Var lär man sig despotiska ledartekniker? Visserligen har föreståndaren i Pingstförsamling generellt sett en starkare roll än tex en pastor i EFK men ändå. Vårt gemensamma ansvar är att se till att inte fler ledare kör samma grej. Här resonerar jag lite mer kring förtroendefrågan och vad som hände sen med dessa ledare.
(Denna bloggpost är uppdaterat den 11/1)
Jag trodde att Dagens serie avslutades i går, så var inte fallet. I dag så får ledarna tala ut i tidningen. Här kan du läsa intervjuerna med Sven, Thomas, Mattias och Andreas.
Deras uttalanden förändrar inte min kritik mot den hierarkiska ledarskapsmodell de praktiserade. Min skepsis till sk apostoliskt ledarskap har bara förstärkts. Samtidigt tror jag att de är ärligt ledsna för allt som gick fel, kan inte låta bli att undra över hur pingströrelsen tar hand om sina unga brinnande ledare. Här tror jag det behövs självkritik, det hade inte behövt gått så här tokigt.
(uppdaterad den 12/1). Thomas Österbergs ledare upplevs av många fd medlemmar som hård och skuldbeläggande. När jag idag på nytt läser den och tänker mig in i deras situation så förstår jag att de kan uppleva det så. Det jag håller med Thomas om är att andra församlingar och ledare runt om i Sverige, ledare som oreflekterat skickade sina ungdomar till Karisma, delar ansvaret. Men det är olyckligt att skuldbelägga de människor som fanns mitt uppe i detta. Vi ska inte underskatta svårigheterna i den mix av bra och dåligt som kan finnas i ett andligt skeende, man vill så väl och allt är ju så bra, men... Här kan vi alla gå vilse.
Ett praktiskt råd. Finns du i ett sammanhang med bristande insyn där ledare kräver underordnade och använder profetiska budskap på ett manipulerande sätt.
Mitt råd är: lämna så fort du bara kan! Sök hjälp, prata med någon du har förtroende för utanför. Det spelar ingen roll hur bra saker verkar, hur häftiga mötena än är, hur häftiga segerrapporterna än verkar. Lämna!
När det gäller ledarskap så vill jag rekommendera följande från bloggen "Kingdom Grace":
Leadership - Part 1
Leadership - Part 2
Leadership - Part 3
Leadership - Part 4
När jag ändå är i gång så kan jag också rekommendera: How to Ruin a Church
Svaret jag söker är: Varför målar vissa ledare så lätt in sig i ett hörn bestående av "profetiska tilltal", prestige och högmod?
onsdag 2 januari 2008
Karismas fall – fallet Karisma
Profetiska tilltal, spektakulära händelser, tydliga visioner, drivna ledare, ett socialt engagemang. Dessutom stark bön, lovsång och fräscha gudstjänster. Allt det som vi som vi längtar efter men många gånger saknar här hemma i Sverige.
Ibland tror vi att om bara det här finns så kan inget gå snett.
Ett säkert recept på framgång...
Så såg församlingen Karisma i Stockholm ut. Ändå gick det åt skogen, Big time.
Hur kunde det ske? Dagen söker svaren i ytterligare en intressant artikelserie som jag med spänning kommer att följa.
Uppdaterat den 8/1
Dagens serie fortsätter här, här, här och här.
Ta gärna del av samtalet här.
Ibland tror vi att om bara det här finns så kan inget gå snett.
Ett säkert recept på framgång...
Så såg församlingen Karisma i Stockholm ut. Ändå gick det åt skogen, Big time.
Hur kunde det ske? Dagen söker svaren i ytterligare en intressant artikelserie som jag med spänning kommer att följa.
Uppdaterat den 8/1
Dagens serie fortsätter här, här, här och här.
Ta gärna del av samtalet här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)