Jag tänkte avsluta mina små funderingar kring vad villolära är. Jag har ju gjort en liten resa genom historien då Bernhard av Clairvaux och Jean Calvin har fått stå som exempel för män som värnade om den rätta läran men samtidigt inte hade några problem med att människor dödades. (I Calvins fall, Serveto, i Bernhards fall hela andra korståget där oräkneliga människoliv gick till spillo) Dessa är ingalunda unika utan endast två axplock, ett från den katolska traditionen, ett från den protestantiska. Tyvärr skulle listan kunna göras obehagligt lång och innehålla mängder av helgon, påvar och andra religiösa digniteter. Min undran är hur den kristna kyrkan så totalt kunde glömma bort Jesu originalbudskap som handlade om kärlek och förlåtelse? Det var ju det som gjorde (gör) Jesus helt unik. Lyckligtvis finns det goda exempel också, tex Franciskus, Broder Lorens, William Booth, Moder Teresa och Martin Luther King.
Här kommer min slutsats hämtad från liknelsen i Matt 21:28-32. För mig är det solklart att "at the end of the day" (som en känd fotbollsspelare brukar säga) så är det handlingen som räknas. Det spelar ingen roll om vi säger "ja" med våra läppar, har "rätt" teologi och "rätt" trosbekännelse men ändå i praktiken säger "nej" med våra liv. Jag vill mena att Bernhard, Calvin och många andra fallit i den fällan. Slutsatsen måste bli den att handlingar är viktigare än ord. Detta utmanar oss något alldeles otroligt!
Självklart är det bästa att ha både teologin och handlingarna, det är det som kan kallas en "sund tro". Men måste man ha en vågskål så skulle jag säga att handlingarna klart väger tyngst. Låt mig, kanske något oväntat, avsluta med ett citat av Batman från "Batman Begins":
"It's what I do that defines me"
6 kommentarer:
Jo, jag nickar instämmande. Som gammal protestant vill jag möjligen tillägga att nåden och tron betyder lika mycket som gärningarna. Men utan gärningarna så är tron tom - visst!
På frukten känner man trädet.
Johan, först av allt. Vad tråkigt att du slutar! Du är en mycket trevlig bekantskap i bloggvärlden. Hoppas du i alla fall hänger med och kommenterar lite även i fortsättningen och ev tar upp ditt bloggande. Men tills dess Allt Gott!
Angående min bloggpost så kanske ett litet förtydligande från min sida kan vara på sin plats. När det gäller frågan om frälsningen så tror jag självklart på nåden och tron, lägg märke till att det inte är Bernhards och Calvins frälsning jag ifrågasätter i första hand utan hela tänket kring vilka som är villolärare och inte.
När det gäller frågan hur den kristna tron gestaltas tror jag gärningarna väger tyngst.
Begreppet villolära implicerar väl ändå att det handlar om en felaktig lära dvs enbart teorin, inte något om praktiken. Det är betydligt enklara att bedöma en lära än att bedöma någons gärningar.
Jag tror dock mycket på följande
"Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna." 1 Pet 4:8
Jag tycker denna vers implicerar är att uppriktig kärlek är viktigare än att vi har rätt teologi om vi ser en villolära som en synd.
Fast även om äkta kärlek visar sig i gärningar, behöver inte mina gärningar betyda att jag har kärlek. Jag kan drivas av andra motiv som upproriskhet eller liknande.
Jag tänker så här: Undervisning ("teologi"/"lära") har som syfte att rusta oss för goda gärningar, som Paulus säger. Den teologi är hälsosam ("sund")som leder oss in i en fördjupad efterföljelse och lär oss att hålla Jesus befallningar. Den undervisning som leder bort från en sån livsstil är ohälsosam och vilseledande. Om man tänker så blir både "teologi" och gärningar viktiga, men undervisning/lära blir en tjänare åt gärningarna. Då blir inte heller "villolära" eller "sund lära" ett statiskt system som man kan bocka av i ett antal punkter, utan något som händer i konkreta situationer.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Jag instämmer till fullo. Jag tror inte att Kristi tanke var att vi enbart skulle ha rätt lära i den teoretiska aspekten utan att det skulle synas i våra gärningar.
Tro och gärningar går hand i hand. Jag tror det finns en stor hemlighet i det bud som Jesus gav oss " Du skall älska din nästa som dig själv".
Du Joachim Elsander gör en bra historisk tillbakablick på villoläror i kyrkans historia.
Finns det kristna ”villoläror” idag, som inte hade några problem med att människor dödas eller att de fördrivs, sitter i fängelse utan rättegång?
Eller vad skall man kalla det när goda kristna stöder och välsignar en stat som bryter de mesta mot av de mänskliga rättigheter och internationell rätt. (1) Och för ”husfridens” skull är den stora majoriteten av kristna tysta, eller så vill man inte tro på nyhetsrapporter. Var finns dagens profeter? Tystnad, skall vi vänta ytterligare 60 år innan vi vågar diskutera denna teologi.
( 1 ) ett av expemplen se länk. http://www.livetsord.se/default.aspx?idStructure=545
Jämför med denna blogg med ”de skamlösa lögner”: http://rawiamorra.wordpress.com/2008/02/28/atta-barn-har-israels-arme-mordat-sedan-igar/
Skicka en kommentar