I morse vid frukostbordet läste jag något som fångade min uppmärksamhet i SVD, det är Ann Lång som skriver på
Brännpunkt om feministernas dominans i Svenska Kyrkan. Jag håller helt spontant med henne. Visst har kvinnor historiskt fått kämpa för en plats i kyrkan men nuförtiden verkar de allt som oftast vara i maktställning. De starkaste och tuffaste ledarna jag mött inom Svk i olika ekumeniska sammanhang har alla varit kvinnor. Det Ann vänder sig emot är inte kvinnliga ledare utan politiseringen av kyrkan:
"Bara tron kan vara drivkraften i en levande församling. Utan den blir kyrkan som vilken offentlig institution som helst. Hon tappar sin egentliga betydelse; att oavsett tid, rum och åsiktsströmningar, vara det salt som evangeliet är."
Personligen är jag för kvinnliga pastorer/präster, inte för att det är politiskt korrekt utanför att det är så jag tolkar och förstår bibeln.
Det känns som om det här är en fråga som behöver dryftas mer bland våra vänner i Svenska kyrkan.
2 kommentarer:
Detta är nog en fråga som kommer att diskuteras till leda under alla år, precis som homosexfrågan.
Det kommer alltid att finnsa argument för eller emot, antingen eller, rätt eller fel osv. Det kommer alltid finnas människor som är emot andra människors val och handlande. Det är så tråkigt att vi aldrig ska kunna acceptera varandra och låta fokus vara på det som är viktigt - Att hjälpa varandra att klara av livet här på jorden - . Men detta är ju min syn på tillvaron och det finns ju dom som är emot mig också. Så alla frågor kommer att diskuters till livets ände. Eller hur? Vi människor har tydligen ett enormt behov av att diskutera saker och hitta den "rätta" sanningen om allt. Konsensus tillstånd kommer vi aldrig att uppnå, men kanske kan man älska varandra ändå och sluta upp med att slå varandra i huvudet med sanningar. Eller?
Du har så rätt!
Skicka en kommentar