Jag är ju en av dem som ivrar för "emerging tänket". Jag funderar mycket på hur vi ska presentera evangeliet för vanliga svenskar. Hur ska vi "klä det" så folk kan ta emot? Nu har jag till viss del börjat att ifrågasätta mig själv här.
Två möten med två olika kristna ledare har gjort intryck på mig, dels träffade jag för några veckor sedan Göran Oscarsson, pastor i Korskyrkan, Gävle. Dels träffade jag nu i helgen Carl-Erik Sahlberg, präst i Clara kyrka, stockholm. Dessa män är olika på många sätt, men det finns viktiga likheter: Båda är oerhört Jesus centrerade och båda leder församlingar som för väldigt många människor till tro. Man skulle kunna säga att Korskyrkan representerar en av de frikyrkoförsamlingar som leder flest till tro. Clara representerar den församlingen i Svk som lyckas bäst med detsamma. Jag känner mig ödmjuk inför dessa ledare och de församlingar de tjänar. Ingen av dem verkar så där värst intresserad av att kulturanpassa evangeliet, deras fokus verkar ligga 100% på att berätta om Jesus. En sak som slår mig är att de båda satsar mycket på socialt/diakonalt arbete (speciellt Clara) och därmed även når de utslagna. Carl-Erik berättade att det var när de satsade på att nå de lägsta som de nådde alla. Nu har de både uteliggare och direktörer på sina Gudstjänster.
Efter att ha samtalat med dessa båda så kom en bild till mig. En människa som håller på att drunkna struntar fullkomligt i om livbojen är omodern, modern eller postmodern. Den drunknande klamrar sig fast för blotta livet oavsett vilket! Är ni med? Kanske blir det här perspektivet verkligt när man lever mer nära de människor där det bokstavligt talat handlar om död och liv? Gissa om det här utmanar mig! De människor jag trivs med sitter mest och plaskar lite i vattnet med fötterna och kan mycket väl tänka sig att ha synpunkter på livbojens färg och form. Hänger ni med hur jag tänker?
Jag har verkligen inte kastat emergent tänket överbord. Men jag påminns på nytt om vad allt handlar om: Jesus. Sen tänker jag fortsätta fundera på hur jag på bästa sätt kan presentera evangeliet, väl medveten om att det troligtvis även för mig handlar om att sträcka sig till de allra lägsta. (Här är förresten många "emergent församlingar" i USA stora föredömen)
Vad säger ni mina emergent vänner, vad kan vi lära oss av dessa båda församlingar?
11 kommentarer:
På din post låter det lite
1) som om det avgörande är församlingens effektivitet (hur många som "kommer till tro")
2) som om man kan skilja form från innehåll och
3) som om du uppfattar EC som ett anpassande av formerna till den postmoderna kontexten i avsikt att öka församlingens effektivitet och
4) att EC därför månne är irrelevant om detta mål kan uppnås på andra sätt, tex som i Klara.
Har jag missuppfattat dig?
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Kul med det här inlägget. Som en ännu inte emergentare så tycker jag det mest problematiska med en del EC-tänk är att man måste kasta bort det som tidigare generationer åstadkommit och på något sätt bygga upp den kristna tron från början.
Personligen tror jag den sunda inställningen är att se vad som är bra i olika sammanhang och traditioner och ta lärdom av dessa. Så naturligtvis tror jag det finns mycket av lära både från Klara och Korskyrkan i Gävle. Det enda av dessa två som jag har någon personlig erfarenhet av är Klara och där märks tydligt att kärlek är en stark drivkraft. Jag tror kärlek talar rakt igenom färg och form.
Jonas några snabba svar.
För det första blev jag väldigt berörd av vittnesbörden under helgen och jag blev också berörd av mötet med Carl-Erik.
1. Nej, det avgörande är att människor upprättas av Jesus.
2. Nja, form och innehåll kan väl till viss del skiljas åt. Tex en bra predikan i en kass gudstjänst. Eller hur tänker du här?
3. Nej jag vet att emergent tänket är sunt på det här området, problemet är att jag inte alltid är sund här. Missionellt tänkande handlar inte om effektivitet väll, men om att gestalta Guds rike. Här verkar dessa lyckas bra, och visst måste man kunna lära av andra?
4. Nix här också, men för egen del behövde jag den här helgerna och de här människornas berättelser för att hamna rätt i fokus.
"Har jag missuppfattat dig?" frågar du. Kanske lite, men jag uttryckte mig inte så tydligt heller!
Tomas, du har rätt kärleken måste vara drivkraften!
Mycket intressant måste jag säga. Jag har inte kommit i kontakt med Emerging tänket förrän jag upptäckte Jonas och Din blogg Joachim.
Jag tror många gånger att den instutionella kyrkan mer skjuter människor ifrån sig än drar dom till sig. Kyrkan har blivit en egen subkultur som dom flesta icke-kyrkvana inte alls känner sig bekväm med. (Inte jag heller, längre) Klara kyrka har dock lyckats åstadkomma det som få församlingar lyckas med. Jag får nog studera emering tankarna lite mera, för det verkar inressant. Berätta gärna mer för mig. För om jag uppfattar det rätt så är den missionella tanken där att man ska bygga relationer och på så sätt nå ut med evangeliet, om det finns en kyrka att gå till har minder betydelse, har jag uppfattat det rätt??
bilden med livbojen understryker väl mer max webers deprivations teori än vad den gav ljus över kyrkliga praktiker. Det verkar som att du vart förvånad över att formen alltid står underordnad innehållet. Jag tror att det stora problemet är att vi ofta imiterar kyrka istället för att göra det på riktigt. Hur man sen gör det på riktigt är väl olika vart man än är. Men om vi alltid är närvarande inför Gud borde det hända saker. Det har det ju gjort förr...
Aha...ursäkta att jag tar så mycket kommentar plats, men nu är jag nog med på banan. Om en del av Emerging tänket är det som Erwin Mcmanus står för så är jag med i tankarna. Jag har kollat in alla dina länkar, Joachim, under Emerging Church. Har jag uppfattat saken rätt??
/Elsmarie
Elsmarie, du är välkommen att ta hur mycket utrymme du vill! Roligt att återknyta kontakten. Just det! du har fattat galoppen.
Jag rekommenderar Rob Bells predikningar (Mars Hills hemsida, finns i marginalen)och Böcker + Brian McLarens böcker (Marcus förlag). Erwing är alltid uppfriskande och utmanande.
Samuel, ursäkta jag hänger inte med. Min snabba och kanske lite ogenomtänkta bild återspeglar alltså max webers deprivations teori. Okey! Intressant. Gör inte för mycket av den bara, den är inte tänkt att komma med ljus över kyrkliga praktiker i första hand, den kom till mig efter att jag samtalat med en kvinna som varit utsatt för de mest fruktansvärda saker och varit fast i knark och prostitution tills hon blev 58år då Jesus frälste henne. Hon såg mig rakt i ögonen och sa: "Tänk om någon berättat för mig om Jesus tidigare!". Då kom bilden av en livboj till mig. Evangeliet räddar oss! För en del är det mer påtagligt än andra, men likväl sant för alla.
Sen tror jag också att det är som David J. Bosch säger: “The gospel always comes to people in cultural robes. There is no such thing as a ‘pure’ gospel, isolated from culture”.
Jag tror vi måste tänka på hur vi presenterar budskapet. Men vi måste se till att vi presenterar budskapet, om ni hänger med.
Det upprättar människor som kvinnan jag träffade.
Ja jag tyckte bilden mer speglade desperationen i att bli räddad. Jag förstår att du inte menar att alla kristna har gripit tag i vad dom än fick tag i. Jag menar nog är evageliet mer värt än så. Visst ska kyrkan finnas för att upprätta men det betyder inte att vi ska vara vad som helst bara vi räddar. Men jag var nog mest dryg när jag skrev den där kommentaren. förlåt...
Men jag tror fortfarande att du har fel i att paketera budskapet. Faktisst är jag less på att man ska göra nått snyggt av kristendomen. Som om Jesus var till salu. Jag tror vi har till räcklig kunskap om omvärlden. Vi lever ju i den. Den enda kyrka som är riktigt attraktiv är en kyrka som lever i ett sant vittnesbörd. Allt annat tröttnar man på i längden.
Samuel, jag uppfattade dig inte alls som dryg. Jag håller med dig i att man inte ska förpacka evangeliet i något häftigt packet, du fick mig att framstå som riktigt ytlig där ett tag. ;-)
Men samtidigt lever vi i en viss kultur och det är klart att det påverkar hur vi presenterar budskapet. "The gospel always comes to people in cultural robes".
Däremot skriver jag under helt på när du skriver:
"Den enda kyrka som är riktigt attraktiv är en kyrka som lever i ett sant vittnesbörd. Allt annat tröttnar man på i längden."
Amen!
Jo visst kommer kyrkan alltid att ha en kultur. Men jag tror inte på att anpassa sin kultur. Låt eden vara helt annorlunda. Det jag däremot är sur på är att i mina sammanhang är den så fruktansvärt falsk. Det är ett klassystem där man dels har dom fromma dom snygga och dom musikaliska. Är du inget av det så kan du på din höjd få sköta ljudet eller städa. Men du blir aldrig en del av sammanhanget. Det är alltså en kultur där det yttre är allt. Det är därför man blir så provocerad av homosexualitet. Jag menar att en sån kultur är djupt okristen och måste förändras. Men jag tror inte att det behövs mer av världens nihilism för att folk ska trivas i Kyrkan. Jag tror att vi behöver nått radikalt annat.
Det är inte meningen att såga dig. Men för mig lät det som en jakt på det yttre( och du verkar ändå ha ett djupare fokus). Jag är nämligen rädd att i jakten på att rädda världen så har vi förlorat oss själva...
Skicka en kommentar