Jag tror på under, men ibland undrar jag. Har vi som (karismatiskt influerad) kristenhet ibland en osund dragning till det spektakulära? Oftast så är det vår apati och vår håglöshet som lyfts upp som det stora problemet. "Det är bättre att det kokar över..." osv. Genom Dagens notis om församlingen Kraftkällan så hamnade jag av ren nyfikenhet på deras hemsida. Jag vet inte vad jag ska säga: Kolla själva!
För mig blir det bara för mycket. Försök räkna superlativen om du kan. Det mesta är "spektakulärt", "mirakulöst" och "starkt". Om du som jag känner dig tveksam till den här presentationen av kristen tror så kom ihåg att det handlar om våra syskon. Det är alltför lätt att bli ironisk, rent av cyniskt, men låt oss undvika det diket. Det fanns faktiskt en period i min kristna vandring då jag skulle tyckt det här var helhäftigt. Kom ihåg att Gud är större och han möter längtande människor även i miljöer vi inte begriper.
Den här bloggposten handlar alltså inte om församlingen Kraftkällan som jag helt saknar kännedom om (visst kom den till i efterdyningarna av Karismas krasch?)* utan om presentationen av kristen tro som sådan. Det är den jag vill fundera kring.
Om du å andra sidan tycker att Kraftkällans hemsida ger en bra bild av kristen tro. Du kanske finns med i det sammanhanget eller liknande. Skriv gärna och förklara hur ni tänker.
Jag är ärligt nyfiken!
*Enligt uppgift har Kraftkällan inget med Karisma att göra.
12 kommentarer:
Nej den kom inte till efter Karismas krasch. Det vet jag bestämt. Jag känner inte direkt till församlingen men den fanns innan Karismas fall.
Jag tror precis som du att Gud använder oss kristna även i sammanhang där vi inte känner oss hemma.
Jag håller också med om att vi karismatiskt kristna längtar efter det spektakulära. Vi vill se mirakler. Tyvärr kan det göra att vi inte har urskiljning och glömmer andra viktiga aspekter på att vara kristna.
Dessutom tror jag att vi ofta söker "bevis" på att Gud finns så vi kan vara trygga i vår tro. Vi vill ha mirakler, vi vill ha kändisar som tror på Gud, etc. Allt som visar att vi inte är konstiga i en sekulariserad icke-religiöst samhälle.
Jag skrev om hemsidan för ett år sedan. http://www.trotank.se/blog/index.php?/archives/837-Maektiga-mirakler-varje-soendag-kl.-15.html
Det är en av de tre gånger ett blogginlägg lett till hot och trakasserier mot mig och min familj. Idet här fallet gällde det nattliga telefonsamtal med innehållet: Vi vet var du bor". De andra två gångerna var när jag skrev om humanisterna och Rhema Center. Sekterismen är sig lik...
Tomas: Tack för rättningen angående Karisma. Jag blandade ihop församlingarna helt enkelt. (lite samma changer) Jag tror också dina slutsatser är riktiga för övrigt.
Daniel: Lite läskigt. (och helkorkat) få se om det blir några reaktioner på mina funderingar. Maktmänniskor med fallenhet för religion brukar annars köra med "Rör inte Herrens smorde" och liknande. Men "Vi vet var du bor" låter lite okonventionellt.
En sak som slog mig var hur svårt det var för mig att skriva om det här utan att låta hel ironisk. Sidan är full med stuff för riktigt cyniska kommentarer, ta bara det här: Är du i behov av helande? Tryck här. Daniel, jag förstår din ursprungsfråga om det hela var ett skämt. Uppenbarligen är det inget skämt. Men hur tänker de?
Jag har surfat runt lite på deras sida nu, och jag skulle inte kunna ge en konstruktiv kommentar till det jag läser. Frestelsen till bitande sarkasm skulle bara bli för stor, så jag håller nog tyst...
Jag håller med om att man blir lockad att håna det hela. "Tryck här", var väldigt roligt... Daniel - är det sant? Det låter faktiskt ovanligt sjukt även för dom här sammanhangen.
Om vi vore mer lika Jesus kanske vi skulle gråta istället över hur hans namn blir draget i smutsen.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Jag tror definitivt det här är en utmaning i våra karismatiska sammanhang. Det spektakulära och sensationella lyfts upp framför det "ordinära". Det går nog ofta hand i hand med att man fokuserar på det perifera i tron istället för det centrala och ibland på det fördolda eller otydliga istället för det uppenbarade. I de senare fallen tycker jag att kyrkoåret kan vara en hjälp att sätta fokus på några centrala sanningar i den kristna tron. Att övervinna ett felaktigt fokus på det spektakulära tror jag går hand i hand med att övervinna föraktet för det enkla. Förkunnare måste stå emot frestelsen att komma med någonting "nytt"! Självklart måste det också finnas möjlighet att gå djupare i tron, det är inte det jag vänder mig emot, men det får inte ske på bekostnad av det enkla och centrala evangeliet. Med tanke på det känns det skönt att rubriken på dagens predikan i min kyrka är: "Varför dog Jesus egentligen?" :) Allt gott!
Sådana här församlingar tycker jag skämmer ut en sund kristen tro. Bara ett exempel: Under rubriken ”Församlingens 7 grundpelare” kan man även läsa: Citat : Välsigna Israel, Det är för oss angeläget att välsigna och stödja Guds egendomsfolk enligt Bibeln och välsigna Israel på olika sätt, främst genom bön. Slut citat.
Det är typisk trossats för dessa församlingar. Jag har kontakter bland invandrare och flyktingar, det som ger respekt för kristen tro det är när de ser en sann människokärlek att hjälpa den svage och skyddslöse, just i Israel/Palestina konflikten ställer sig dessa grupper på fel sida.För en sund tänkande icketroende blir deras inställning löjeväckande.
Jag länkar till en artikel jag skrev förra sommaren.
Mikael Tarkiainen är vel en ganska tveksam karakter. Efter en reportage på SVT för en stund sedan var man granskade excorcisme i frikyrkan kontra katolska kyrkan- så tror jag hans urskjilningsförmåga är lika med 0.
Sen vet jag att det finns människor som har råkat verkligen illa ut i denna församlingen. Lagiskhet med förkunnelse som kiklar köttet är en farlig kombination.
Pastor Astor har helt rätt, detta blir konsenkvensen att kritisera den här typen av församlingar. Ska läggas till att få människor är så duktiga på att slänga förbannelser efter folk, som dessa.
Jag får som vanligt i dessa sammanhang allmänna obehagskänslor.
Intressant att det står att deras profets tjänst "erkänns av andra tjänstegåvor i Kristi Kropp i olika nationer". Eh? Hur kan en gåva erkänna en annan?
Dessutom är det intressant att profeten själv skiljt sig och gift om sig. Det funkade inte för honom med helande av hans egna relationer då?
Sedan har vi åter det här som stör mig med dessa ständiga s.k. mirakel. Jesus ägnade sig väl hellre åt sund undervisning än åt tecken och under?
Ja, jag kan inte låta bli att vara extremt kritisk helt enkelt. Speciellt som jag kan tänka mig att det finns gott om ärliga sökare som dras till dessa sammanhang.
När det gäller medlemsskap i sådana församligar vill ledarna många gånger ha höga krav på renhet, avhållssamhet, lydnad mot ledarskapet, m.m. gentemot sina församlingsmedlemmar och man talar sig varm i kläderna emot homosexuella och kan stödja Åke Green till absurdum.
Men å andra sidan verkar dessa profeter leva sitt eget liv och hotar med Guds straff om man går emot Guds smorde. Precis som pastor astor vittnar om.
Va härligt alltså...
Vilken sjuk blogg jag hittade.
Är ni brödpredikanter allihop och läser ni inte bibeln överhuvudtaget?
Ni ha kommit så långt från biblisk kristendom så man häpnar.
Kalla er inte för kristna då ni inte känner bibelns gärningar ovh den Helige Anden.
Kerstin
Skicka en kommentar