Att fira Midsommar i Dalarna är en ganska så kulturellt tung grej. Bygdedräkter, dans runt midsommarstång, sill m.m. För några år sedan så hade vi en debatt där några menade att Midsommarstången var ockult och inte borde förekomma på kristna konferenser. Jag ser flera problem med ett sånt synsätt. Dels riskerar det att ta fokus från verkliga avgudar som vi brottas med. Jag tänker på frågor kring överdriven konsumtion, var vi har vår trygghet och vår identitet, varifrån vi får vårt värde osv.För mig är inte det viktiga om Midsommarstången en gång stod för något skumt, det viktigaste är vad den står för idag och idag så är det, som jag ser det, en kul grej för barnen och en harmlös kulturell grej som många uppskattar. (Okej, jag erkänner direkt, jag brukat alltid smita undan när det är dags för "små grodorna"). Kom ihåg att till och med våra veckodagar har "ockult" ursprung. Tors dag, Odens dag osv. Men det gör oss knappast till asatroende! Det finns ju olika sätt att tackla kulturella företeelser. En sak är att vara emot det mesta, en annan inställning är att bejaka det goda som kan finnas där. Gud verkar ju överallt.
Hur tänker ni kring olika kulturella företeelser?
Hur ser våra avgudar ut i det här hänseendet?
Vem är förresten snubben i hatten?
6 kommentarer:
Snyggt, Joachim!
Jag passar inte längre i min folkdräkt.
Tänkte på en bok jag blev tipsad om men ännu inte läst: Pop goes the church www.popgoesthechurch.com. Läste exempelkapitlet igår och det handlade lite om det du funderar kring; hur vi som församling ska ställa oss till kulturella företeelser. www.popgoesthechurch.com/images/PGTC_ch4.pdf. Ta det för vad det är värt och ha en trevlig midsommar! :)
Jag tycker det är problematiskt att ställa "Jesus" mot "kulturen". Det finns inget sådant som en enhetlig "kultur" som vi kan förhålla oss till. (Se Yoders kritik av Niebuhrs klassiker om "Christ and culture".)
Midsommar tillhör väl dom mer oskyldiga högtiderna. Samtidigt, om man ställer frågorna kring identitet, så tror jag att vi behöver reflektera även över detta. Högtider och fester är väldigt viktigt för att forma ett "vi", och så länge Guds folk firar exakt samma högtider exakt som alla andra, så kommer vi i första hand att vara svenskar istället för att vara ett alternativt folk.
/Jonas Lundström
hade en lärare som tyckte det var så roligt att se barnen dansa runt midsommar stången eftersom det är en symbol för en penis.
Jag tycker att man ska anknyta till den kultur man lever i, delta i det som går, men samtidigt vara en motkultur med Guds rikes värderingar, en stad på berget, jordens salt och världens ljus. Det är en spännande resa! Som väl är firar inte Guds folk midsommar på exakt samma sätt som alla andra. Förhoppningsvis gör vi det på ett sätt som visar att Jesus är herre i våra liv.
Det här med kulturer blir speciellt spännande när man som jag lever i en mångkulturell gemenskap i ett mångkulturellt samhälle (Råslätt har över 50 språk). Vi försöker ta vara på det goda som finns i våra olika kulturer och samtidigt pröva allt utifrån Jesu undervisning och forma en gemensam Gudsrikeskultur. Det är intressant!
Tack alla för era kommentarer!
Skicka en kommentar