När jag läst Jaktlunds artiklar om Livets Ord så kommer jag ihåg kampen mot "liberalteologerna" som ständigt gjorde sig påmind under 80- och 90-talet. Det här är fortfarande aktuellt, hela artikelserien avslutas ju med orden "men kampen mot liberalteologin består".
Som jag minns det så förekom det här titt som tätt i undervisningen. Jag minns att jag på den tiden förfasade mig över vissa pastorer och teologer. Mycket av det har jag fått revidera idag, en del av dessa teologer har lärt mig livsviktiga sanningar om den kristna tron, sanningar jag missat om jag köpt den svart vita bilden av teologi som jag mötte då.
Men nu så här i efterhand så undrar jag. Vad menade man egentligen? Jag tror att väldigt många orättvist stoppades in i "liberalteolog" facket. Jag minns ett samtal med en känd trosförkunnare som försökte avråda mig att gå på Missionsskolan i Örebro. Just därför att den var "liberalteologisk". Givetvis helt felaktigt. Det var i Örebro jag mötte en sund undervisning om Guds rike som jag tvivlar på att jag fått om jag åkt till Uppsala istället.
Så här i efterhand står det klart att många som bara tänkte annorlunda och betonade andra saker stämplades som "liberala". Kanske hade man bara en mer ifrågasättande approach, kanske problematiserade man lite mer. Tyvärr skrämdes en del Livets Ord influerade ledare av den (helt självklara) inställningen och kallade alltsammans "Liberalteologi". Lättast så, varför krångla till det, tycks man ha tänkt.
Ett tag uppfattade jag nästan att teologi var lika med liberalteologi. "Vadå teologi? Läs som det står, gör som det står och du får som det står! Halleluja!"
Nu har ju Livets Ord ett egen universitet. Jag undra hur man tänker idag kring detta? Någon som vet om man nyanserat sig i de här frågorna? Jag tror och hoppas det, bla det jag sett av tidningen Keryx pekar åt det hållet. Ni som gått på bibelskolan och Universitetet kommentera gärna!
En brasklapp, det finns naturligtvis teologer som undergräver tron på livsviktiga sanningar (bla Spong och Co). Dessa måste vi bemöta, fast inte med glåpord och förakt men med samtal och god teologi. Här tror jag att jag är helt överrens med Ulf Ekman av modell 2000.
4 kommentarer:
Exakt! Precis så lades det fram. Alla teologier som inte var baserade på trosförkunnelse var antingen explicit eller implicit liberalteologi.
Klassificeringen av kristna var också tydlig. Det fanns olika typer av kristna som menade olika mycket allvar med sin tro. Högst upp på listan var Livets Ord och Södermalmskyrkan. Därefter kom diverse sympatiserande frikyrkoförsamlingar. Därefter en lång lista nedåt, där Svenska kyrkan och Katolska kyrkan fick delad jumboplacering.
Men Livets Ord har ju inte ändrats drastiskt, eller hur? Det har ju Ulf Ekman klart deklarerat i veckan. Ändå bedrivs det ekumenik för fulla muggar, och den hierarkiska synen på kristen radikalitet (implicit) är som bortblåst.
Det är lätt att förneka det jag säger här, även om man med det skulle ljuga, eftersom det var länge sedan och det alltid går att säga att jag "missförstått undervisningen", som kritik likt denna ofta ytterligt arrogant avvisas med. Många var vi dock som i så fall missförstod definitionen av "liberalteologi" såväl som "radikalitet". De flesta av oss, skulle jag säga. Pedagogiska missar av gigantiska mått, om det inte låg avsiktlighet bakom.
John: Åter igen sammanfaller våra minnesbilder. Jag misstänker att man idag skäms för sina generella uttalanden av andra som "liberalteologer". Kanske vore ett förlåt på sin plats?
Mycket av motivet till grundandet av hela universitet var väl, om jag inte är helt fel ute, att vara ett alternativ till de mer eller mindre liberalteologiskt influerade alternativen. Men om det redan fanns bra alternativ så...
Jag har bara hört bra saker om Livets Ords universitet (förutom att jag själv förvånades över att ORU som man samarbetar nära med var så starkt kopplat till riktiga "Hard Core" framgångsnissar, man må associera Copeland och Hinn med mycket men knappast med trovärdig och sund teologi).
Det vore spännande om någon som läst på Livets Ords universitet kunde skriva lite snabbt om hur man idag talar om "liberalteologi".
Är det fortfarande alla andra eller ;-)
Det är nu visserligen ett antal år sedan jag tog B.A. in Theology på LOU/ORU, men jag tror ändå jag har vissa insikter om hur Livets Ord definierar liberal teologi.
Det som "john" skriver tycker jag är en ganska onyanserad men ändå riktig beskrivning av hur man predikade på 80- och 90-talet. Livets ord universitet grundades 1994 med visionen att vara "en fyrbåk för sanningen". Teologin presenterades som konservativ och som ett mål i sig. Liberalteologin som skulle bekämpas var den tyska historisk-kristiska liberalteologin (Bultmann etc) befrielseteologin, feministteologin, ersättningsteologin m flera. Sist i raden verkar "nådesförkunnelsen" vara värd att strida emot.
Tack vare affilieringsavtalet med ORU infördes kursplaner och litteratur utifrån ORU:s direktiv. Detta var en stor vinstlott för alla studenter. Som jag ser det fick studierna en sund och balanserad teologi som dessutom upplevdes som uppbygglig. Samtidigt hävdes det underliggande men självklara förbudet mot tankefrihet. Detta ställde till en del oreda för vissa lärare, som (implicit) krävde underkastelse från sina studenter.
Som jag ser det kan Livets ords teologi (framför allt församlingssynen) betecknas som ultrakonservativ i utveckling. Alla ledare av betydelse är prästvigda i Svenska kyrkan. Ledningen uppfattar successionsordningen som central och närmandet till katolsk teologi och liturgi är därför en naturlig utveckling. Men har man tänkt på medlemmarna?
LOU är inte heller ett universitet enligt gängse kriterier utan snarare ett "Bible College" med en snäv konservativ inriktning. Socialt sett gränsar LOU mellan extremkonformism a la luthersk ortodoxi och traditionell sekterism. Däremot kan man inte säga att Livets ord inte gjort mycket gott, tvärtom. Många har blivit välsignade av uppbygglig undervisning och missionsiver. Men det är en annan aspekt av församlingen Livets ord. Enligt min mening.
Andreas: Välkommen hit till Kolportören! Det du skriver är mycket intressant speciellt dina tankar om deras församlingssyn. Hur ser man förresten i dag på kvinnligt ledarskap?
Skicka en kommentar