måndag 10 november 2008

Söndagens predikan, två spår om den yttersta tiden

Jag predikade igår om den yttersta tiden. Jag utgick från två förhållningssätt. Det ena kallade jag "uppryckar-spåret". Tänk, dispensionalism, tänk "Left Behind" böckerna, tänk skrämselpropaganda och spekulationer. Jag problematiserade kring den här synen och de konsekvenser den fått för oss när det gäller allt från fred till miljön. Detta synsätt har skrämt och passiviserat en hel generation. En annan allvarliga följd är att det berövat oss helhetsbilden.

Mitt alternativ kallade jag för "upprättelse-spåret". Här argumenterade jag emot "allt ska ju ändå brinna varför bry sig" tänket. Om världen ska förtäras i eld, vad är det då skapelsen längtar efter enligt Rom 8:19-22? Jag tror att vår kallelse är att redan här och nu visa vad riket handlar om. Det vi behöver fokusera på är att leva som efterföljare till Jesus varje dag. Vi behöver inte spekulera kring "tidstecken" och en massa annat som är viktigt i "uppryckar-spåret" däremot är varje dag viktig. Gud jobbar med oss, han vill göra sitt upprättande verk i oss och genom oss. Det är inte skrämmande, det är spännande!

Jag slutade med att betona att jag tror på att Jesus kommer att komma tillbaka på ett sätt som är synligt för alla. Det är vårt hopp, då bryter riket fram i sin fullhet!

Kom Herre Jesus!

PS. Kolla gärna in SVT programmet Annas Eviga, med bla Holger Nilsson och Stefan Edman. Det handlar om de här frågorna. DS.

5 kommentarer:

Monica O Kolkman sa...

Problemet är tolkningen, sade Stefan Edman.

Synd att inte Stefan Edman kunde ta itu bättre med Holger Nilssons felaktiga teologi. Dessutom var hans naturvetenskap uppåt väggarna. "Unik tsunami", den var ju inte alls unik ur ett geologiskt perspektiv.

Någon som stod för "upprättelse"-spåret skulle ha varit där.

Anonym sa...

Skulle hellre ha lyssnat till din predikan som TV-gudstjänst igår. Predikan om yttersta tiden från Frälsis i Nässjö lutade mer åt det "klassiska" hållet med katastroftänkande och dagstidningsläsande...
Fast klassisk är den ju inte. Snarare sentida, typ 1830-talet.

Anonym sa...

Läste just Matt 13 och där ger Jesus tre liknelser om himmelriket, dvs Guds rike.
Liknelsen om ogräset handlar om ett uppryckande, fast det är inte i positiv mening. Det är ogräset som ska ryckas upp - vetet får växa kvar. Alltså precis tvärtom mot "lämnad kvar-ideerna". Sen kommer liknelserna om senapskornet och surdegen. De handlar om något som är litet, men som har kapacitet att växa i storlek och inflytande. De liknelserna handlar också om Guds rike. Igen - tvärtom mot vad darbyistisk premellennialism säger. Det ska inte bli värre och värre och sen kommer Jesus och räddar oss ur eländet. Guds rike ska växa till i storlek och inflytande.
Så är det!...eller precis tvärtom, som rabbinerna brukar säga :)

Anonym sa...

Jag tror att betoningen på "left behind" och filmen "...som en tjuv om natten" har fått många att helt lämna den kristna tron!

Det finns många som faktiskt har fått ångest, alltså ångest i den riktiga bemärkelsen, pga den filmen och det budskap som den förmedlade, som lett till att en hel del har fått uppsöka psykvården. Jag skulle vilja veta vilka som producerat filmen och vilka som tog beslutet och tyckte att det var en god idé att visa den för barn och ungdomar! Att det budskapet i filmen var viktigt att förmedla till barn.

Har man generellt sätt i frikyrkorna i efterhand erkänt att det var fel att visa filmen för barn och ungdomar? Har man förstått hur de påverkades?

Joachim Elsander sa...

anonym: Jag är rädd att detta fortfarande undervisas i kristna sammanhang. Jag gör mitt bästa för att argumentera emot det och undervisa annorlunda där jag finns. Jag förvånas över att ingen träder fram till försvar för Left Behind-linjen men de läser väl inte min blogg helt enkelt.

Fler och fler inser dock att det var fel att visa "Som en tjuv om natten" och liknande. Marcus förlag som gav ut Left Behind böckerna har helt bytt inriktning och är nu på alla sätt ett av de bättre kristna förlagen så visst förändras det åt rätt håll.