En sak som jag ärligt förvånades av i Stefan Swärds argumentering är att han så tydligt ser ateismens återkomst i full kraft. Visst möter jag ateister ibland men jag har inte alls uppfattat det så. Jag vill nog påstå att de flesta människor jag möter är "andliga" på något sätt. Jag har bett för människor som gått till spåtanter, vi har bett för människor som har spöken hemma etc. Folk verkar fortfarande ganska öppna för det andliga. Sen håller jag med Swärd om att själva begreppet New Age känns lite yesterday. Frågan om ateism är viktig därför att den påverkar hur vi berättar "The Jesus story"
Jag gjorde på skoj en jämförelse mellan min enkla lilla blogg och den kände ateisten Christer Sturmarks. Jag upptäckte till min förvåning att jag har massor med mer besökare än han.
Kolportören vs Sturmark. Jag gör mig inga illusioner, min blogg är på det hela taget väldigt liten, ligger långt efter tex ovan nämnda Swärd. Ändå har jag mer besökare än en rikskänd skicklig debattör och kommunikatör som har ett eget TV-program. Är inte det lite märkligt? Är det inte en liten indikator emot en ateistisk väckelse?
När det gäller bloggar med ateistisk inriktning så rekommenderar jag förresten hellre Pekka på Orsakverkan. Även om våra utgångspunkter är helt olika så tycker vi påfallande ofta att liknande saker är knäppa.
Hur är det? Ser du tecken på en ateistisk väckelse? I så fall förklara varför. Jag är beredd att bli överbevisad.
12 kommentarer:
Tack för rekommendationen! Men tyvärr länkar du nog lite fel :)
När det gäller Sturmarks blogg är det egentligen inte konstigt att han har så lite besökare. Hans blogg uppdateras helt enkelt för sällan. Exempel på ateistisk bloggar som har fler besökare är:
- Jinges Web och Fotoblogg
- Blogge Bloggelito
Men jag följer själv ingen av dessa bloggar...
Sen vet jag inte huruvida man kan mäta ateismens eventuella frammarsch utifrån bloggstatistisk. Sådana siffror beror på så många faktorer, t ex hur mycket man länkar till nyheter, m.m. Ett exempel på detta är bloggen Apg29 med massor av besökare. Men så länkar han kanske mest i hela cyberspace. (Även Jinge är mästare på detta).
Jag tror att personerna som du kommer i kontakt med som pastor inte är representativ för befolkningen i stort. Självklart är det många sökare, för att inte säga flummare, som även kommer i kontakt med kyrkor på olika sätt.
En stor skillnad är att ateism är politik. Man kan samla politiska poäng på att vara emot "religiösa friskolor" och intelligent design, och säga saker som att religiösa värderingar inte har i politiken att göra.
I yngre kretsar är man sedd lite som dum i huvudet eller lurad om man är troende och det finns en allmän bild om att bibeln är sagor. Dessa personer har ofta gjort den djupa analysen att t.ex. Noas ark är orimlig och därmed dömt ut hela bibeln som sagobok. Som ungdom får man då stå upp för att man tror på sagor. Inte konstigt att många unga kristna isolerar sig i helt kristna bekantskapskretsar med kristen musik, kristna t-shirts, "kristna" åsikter osv.
Upplysningstidens filosofiska tankegods framförs också som "vetenskap" här och var i debatten.
Det odlas en bild av majoritetssamhället som entydigt med "humanisterna" som jag tror i förlängningen kommer påverka en ung generation. Att man i äldre åldrar inser att tron kanske handlade om något annat och vi kan se en "väckelse" bland lite äldre intelligent kulturpersonligheter är då kanske inte så konstigt.
Alltså, "humanismen" och scientismen och intoleransen gentemot religion flyttar fram sina positioner.
Det verkar som att humanismen, snarare än ateismen (mest en nyansskillnad numera?), ökar.
Men det är nog mest för att de hörs så ofta och starkt i media. De tar vara på varje tillfälle att synas.
Om vi kristna kom med ett gott alternativ istället för att ondgöra oss över hur media rapporterar om oss så kanske det skulle bli förändring.
Kristen tro behöver nya "guldmunnar" idag (Johannes Chrysostomos) - som kan framställa den som den ljuva honung och det mättade bröd den är för utmärglade själar. Och som det sanningsljus den är för dunkla tankevindlingar.
Och missförstånd behöver klaras ut - det här att det inte finns någon motsättning mellan tro och vetande t.ex.
Och att vi inte tror på en vitskäggig gubbe som sitter på ett moln.
Eller som styr världen på ett marionettartat sätt och därför kan anklagas för all ondska.
Som inte har intolerans - t.ex. i form av kvinnoprästmotstånd och homofobi som främsta ledstjärnor.
Ja, ni vet... Allt det där som hindrar folk från att se vad tron egentligen handlar om.
Var finns de framåt-kristna attraktiva mediarösterna idag?
Som inte uttalar sig emot så gott som allt så fort de öppnar munnen.
Alla: Tack för bra alla bra åsikter.
Excelsis: Du har nog kanske rätt i att jag som pastor lätt möter en viss sorts människor. Kanske får jag backa.
Charlotte: Jag håller med dig också.
Pekka: Förlåt, vilket ego att länka till sig själv ;-) Nu är det fixat!
"kristna t-shirts" *lol*
Inom säljbranschen säger man att "nej" är en köpsignal. Jag tror att ateismen är i en backlash som fick vind i seglen främst med elfte september och militant islam. Jag tror att tron är outplånlig så länge det finns människor. På det viset kan inget utrota religionen. Men visst kunde en statsateism förbjuda religionsutövande precis som regimen i Iran förbjudet människor att dansa och sjunga. Musiken kan de ändå inte utrota. Och visst kan en sekularisering inifrån fortsätta att tömma kyrkorna i västvärlden. Kyrkan dör, tron lever vidare.
Nej, jag är faktiskt rätt optimistisk :)
Jag tror inte heller att man kan bedöma antalet troende/ateister utifrån bloggstatistik. Många läser säkert olika slags bloggar, även sådana där man inte har samma åsikt eller tro som bloggaren.
Jag kanske är fördomsfull, men jag har en bild av att särskilt frikyrkan är som en liten värld för sig, där man helst bara umgås med andra frikyrkliga och andra frälsta. Är det vanligt att man som kristen i en frikyrka har nära vänner som inte är troende? Jag har också för mig att många barn till frikyrkliga föräldrar helst deltar i sådana fritidsaktiviteter som kyrkan anordnar. Man vill bibringa barnen "rätt tro" och "rätt värderingar" och inte att de ska påverkas av kompisar som inte är troende och som kanske får lov att göra saker som de troende barnen/ungdomarna inte får. Sedan har jag fått intrycket av att en del kristna själva vill isolera sig från resten av samhället genom att ha särskilda kristna äldreboenden, kristna skolor och kristna vårdcentraler. Då får man intrycket av att man föredrar att umgås med människor som är som man själv, och inte tycker att det är positivt att få träffa andra som har annan tro, åsikter eller erfarenheter.
Att du som pastor inte så ofta träffar på ateister ligger kanske i sakens natur, i alla fall på arbetstid? Ateisterna söker sig inte självmant till kyrkan, förmodligen. Eller det beror på hur i stor utsträckning man beger sig utanför kyrkan för uppsökande verksamhet o dyl? För utanför kyrkans väggar finns förstås en hel del ateister.
Alla ateister är inte intresserade av att gå med i någon organisation, tex Humanisterna, så hur många ateister det finns är kanske inte så lätt att ta reda på. Många är ju medlemmar i SvK trots att de inte alls är troende. Däremot tror jag att kristendomen i Sverige har minskat i inflytande, färre barn döps och konfirmeras. Det är ganska stor skillnad mot för bara några årtionden sedan. Nu har vi ingen statsreligion längre, och landet har blivit mer mångkulturellt. Landet är helt enkelt inte lika homogent som förr. Religionsfriheten infördes 1952 och i skolan får man inte längre ensidigt favorisera kristendomen.
Kanske har det blivit fler debatter mellan troende och ateister den senaste tiden, än förr? Debatterna tas upp i media och blir därför mer synliga.
Du som gillar Bell måste väl se alla som andliga och spirituella- skillnaden ligger bara i seende eller inte-seende (inte död och levande såsom Bibeln ser det)?
Ateismen finns inte, enligt bibeln finns det inga ateistar- Rom 1...så du har delvis rätt i din reflektion ;)
Kefas: Roligt att det finns någon som vet precis hur allt ligger till.
Jap - Gud har koll på människans hjärta!
- och om du är ironisk så för du fråga dig själv om vem du tror mest på- människan eller Gud :)
Jag håller med Joachim, jag möter själv ganska få renoldlade ateister. Många som svarar "ateist" säger även ".. eller agnostiker!", man är helt enkelt inte säker. Vilket är ganska stor skillnad mot att vara de facto ateist. Min erfarenhet är att människors ateism ofta ligger på ytan, kanske som en reaktion mot kyrkan då detta ses som alternativet. Sen ser man inte meditation, yoga osv som religiösa aktvititeter.
Jag är pastor men jobbar inte i en etablerad församling (jobbar med en nystartad, pionjär församling), använder sällan titeln pastor. Men när jag gör det öppnar det oftast upp för intressanta samtal och visst finns en längtan/funderingar/frågor hos många, många människor.
Sen tycker jag att kommentaren om att Joachim bara möter en viss sorts människor (det kanske du gör Joachim, vi känner ju inte varandra) är lite lustig. Även pastorer har vänner, familj, släkt, hustru/mans kollegor mm som man möter, många lever också ett liv utanför kyrkans väggar!
Mattias
Jag har inte påstått att Joachim enbart umgås/träffar en viss sorts människor. Jag känner naturligtvis inte Joachim och vet inte vilka han umgås med. Jag bara funderade i största allmänhet. Däremot hade jag en fundering (och utifrån att jag själv inte har någon frikyrkobakgrund) att om man arbetar som pastor kanske det ligger i sakens natur att man åtminstone på arbetstid mest träffar på andra troende. Om en person arbetar på t ex Volvo, möter man förmodligen en större spridning av olika religionstillhörigheter osv.
Sedan funderade jag vidare om det är så att troende mestadels umgås med andra troende? Man umgås på fritiden med andra familjer som är aktiva i samma församling och som också är troende. Ofta är också mor- och farföräldrar också troende.
Jag vet att man i många frikyrkoförsamlingar anordnar många aktiviteter, även saker som idrott och att ofta barn-och ungdomsarbetet är stort. Men som sagt, jag är själv inte uppvuxen i en frikyrka, utan det är den uppfattningen jag har fått som "utomstående".
Jag hade klasskamrater när jag var barn/tonåring som var medlemmar i Pingstkyrkan. Jag vet att de mest umgicks med andra troende barn/ungdomar från samma församling, och att de mestadels gick på sådana aktiviteter som kyrkan anordnade. Det är säkert olika, men om man mestadels umgås med andra troende familjer och mestadels går på aktiviteter som kyrkan anordnar - är det inte så konstigt om man upplever att man sällan möter ateister och har dem som nära vänner? Sedan kan man ju fundera över i hur stor utsträckning man diskuterar religion och tro med sina arbetskamrater och grannar? Jag har iallafall inte koll på vad alla mina arbetskamrater eller grannar har för tro eller icke-tro. Ganska många har ju en tro, men är inte aktiva i en kyrka. Och andra är medlemmar i SvK trots att de egentligen inte tror.
Jag hoppas att ingen tror att det jag skrev var ett påhopp på Joachim, för det var det inte alls. Jag tycker att Joachim verkar vara en sympatisk person, annars hade jag inte läst den här bloggen. Jag skrev bara ned mina funderingar.
Mattias: Roligt att någon är inne på min linje ;-)
Anonym: Ingen fara. Du verkar trevlig du med. Dessutom har du rätt, jag träffar många kristna, men jag träffar också många som inte är det. Jag har vänner som är både det ena och det andra. Men jag tror inte människor som är inblandade i "nyandlighet" av olika slag söker sig till kyrkan i någon högre grad än ateister. Jag håller med Mattias om att många snarare är agnostiker.
Skicka en kommentar