Men visst sker det ändå ett skifte på något sätt? Ett exempel, ta det här med berättelser. Jag upplever att människor i allt högre grad förstår sina liv genom berättelser, det har man iofs alltid gjort men visst har det här med berättelsers vikt ökat? Tonåringar som jag möter förstår sina liv utifrån TV-serier och filmer i allt högre grad. I alla fall tolkar jag det så? Eller för att bli ännu mer konkret låt mig ge några exempel: Ta det här med bibelläsning. Jag kan under min livstid se en förskjutning från att se bibeln som i första hand en instruktionsbok, en "Handbok för livet" helt enkelt (och med andra ord något ointressant för människor som söker berättelser att förstå sina liv ifrån) till mer och mer av perspektivet att just se bibeln som en berättelse som förvandlar oss.
Eller ta det här med naturvetenskap och bibeln, jag har en känsla att det är ett väldigt modernt perspektiv att allt måste förstås och kunna bevisas enligt en strikt vetenskaplig mall. Medan berättelse perspektivet tar fasta på frågan "Vad handlar den här berättelsen om egentligen?" Eller ta det här med predikan. Min erfarenhet, och jag predikar ändå nästan varje vecka är att människor är allt mindre intresserade av tre punkter hit och dit. De längtar efter berättelser. Jag skrev om det här. Har inte det jag beskrivit här något att göra med ett paradigmskifte eller är jag helt ute och cycklar?
6 kommentarer:
Jag tycker att det är lättare att komma ihåg bertättelser och det brukar kunna gå att känna igen sig nåt. Men jag tror inte att man bara ska se på bibeln som en berättelse. Jag tror att man måste använda den som en handbok ibland oxå.
Men det är ju bara kolla i evangelierna så berättar ju Jesus historier och berättelser för att folket ska förstå. Så jag håller på mer berättelser, men inte en bart.
http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/02/tid-for-vackelse-del-2.html
Här är du något på spåren tror jag. Dock, med Lyotard skulle jag vilja säga att dom stora berättelserna alltid har funnits där, men att dom i moderniteten klätt ut sig till tidlösa sanningar.
Ta tex framstegsmyten som det västerländska samhällssystemet är byggt på. Tidigare var människans fast i förtryckets, traditionens och religionens bojor, men nu har hon frigjorts och blivit myndig, fri och självständig. Detta är en berättelse, inte en tidlös sanning. På denna berättelse bygger sådana saker som den västerländska vetenskapen, skolsystemet, demokratin och den globala kapitalismen. Och jag skulle säga att många fortfarande betraktar världen utifrån denna berättelse. Det är väl endast utifrån denna berättelse vi kan godta att vi lever i lyx och överflöd medan så många svälter? Vi vet ju att kapitalismen och demokratin till sist även kommer att frigöra dom från traditionen och oförnuftets bojor så att dom kommer bli så mogna som vi i väst och få det så bra som vi har det...
/Jonas Lundström
Rasmus: Kul att se dig här! Alltid lika roligt, hälsa familjen!
Jag förstår hur du tänker, tror jag. Låt mig förklara mig, givetvis finns det direkta "handboks" inslag i bibeln men även de finns där för att lära oss en annan berättelse än den vi får i den här världen. Ta Jesu bergspredikan tex, det är tuffa utmanande instruktioner till oss, visst, men samtidigt så målar Jesus en bild av ett annat sätt att leva, en annan berättelse helt enkelt, en berättelse där vi förlåter och älskar, en berättelse där de första blir de sista osv. "Ni är världens ljus", "Ni är världens salt". Snacka om att ge människorna som lyssnade en ny berättelse att leva sina liv utifrån!
Paulus gör likadant som jag ser det, både i sin förkunnelse och genom sina brev. Många råd och instruktioner, men syftet är att människor ska leva sina liv utifrån "The Jesus story". Inte "The Ceasar story" eller "The Coca-Cola story" eller "The story of Shop 'til you drop" etc. Ha det gott!
Kefas: Jag ska kolla in länken, även om jag inte riktigt hänger med hur du menar
Jonas: Det låter vettigt.
Ja ni är väl inne på det. Att det mångfacetterade sättet att tolka verkligheten (inklusive kristna urkunder) är äldre än modernismens (egentligen positivismens) idé om att det går att finna det verkliga/sanna/naturliga uttrycket. Jesu många berättelser, alla lärjungar som förstod olika saker, fyra evangelier som skiljer sig något åt, medeltidens allegorier osv; alla visar de på att formerna är föränderliga.
Paradigmskiftet du talar om tror jag är verkligt och allrahelst synligt är det nog för en pastor kan jag tänka mig - du träffar väl rätt många 30- och 40-talister som är så totalt upplärda i tänket att verkligheten är fakta som går att slå upp i en bok. Historia är fakta om kungar, kristendom är fakta om Kristus, filosofi är fakta om filosofer. Därför kan man inte ifrågasätta läkare, jurister, pastorer, ekonomer, IT-tekniker, rörmokare. Det är positivismen om jag fattat det rätt, som föddes i 1800-talet och som vi håller på att lämna nu. Det kommer nog ta några generationer. Det beror på vilka lärare och föräldrar osv ett barn har.
Jag tror inte att man ska driva det där med paradigmskifte alltför hårt. Det är helt klart en förändring, men jag tror att både berättelser och punkter behövs och är relevanta även i vår tid. Så upplever i alla fall jag det när jag jobbar med undervisning för unga människor.
Berättelser hade sin betydelse även när jag var ung på 70-talet. Det var inte så ensidigt då heller.
Men jag håller med Joachim om att berättelser är mycket viktiga i vår tid. Både den stora berättelsen och våra personliga berättelser.
Skicka en kommentar