Medlemsfrågan inom EFK och Pingst är just nu högaktuell. Idag så har jag varit på ett intressant forum kring medlemsbegreppet för församlingar inom Evangeliska Frikyrkan. Samtalet leddes av Knut-Bertil Nyström. Vi funderade och stångades med de här kniviga frågorna: Vad innebär det att vara medlem i en kristen församling? Vilka krav kan ställas? Vad kan förväntas? Spännande frågor alltsammans. Alla är vi överens om att det handlar om efterföljelse och att ha Jesus i centrum men hur ser det ut?
Jag fastnade vid själva grundfrågan: Vad är medlemskap i en kristen församling? Vem är medlem? Är det de som står i medlems-matrikeln? Är det den som inte varit med i 20 år men ändå vill stå kvar? Eller är i själva verket de människor som kommer regelbundet till gemenskapen och räknar församlingen som sitt hem de verkliga medlemmarna vare sig de står med i matrikeln eller inte?
Självklart kom vi också in på Saron i Göteborg. Många har känt sig manade att markera avstånd mot dem. Personligen så delar jag tanken som Saron har att vi som församlingar är på väg, visionen att ha Jesus i centrum och att han vill förvandla oss när vi följer honom efter vägen. Så tänker jag också. Det handlar om processer. "Belong, belive, behave" som det heter.
Hela homosexproblematiken faller också tillbaka på medlemsbegreppet. Alla pastorer (inom EFK) jag talat med säger att homosexuella par är välkomman till deras gudstjänster och husgrupper, alltså till gemenskapen, men de är inte välkomna som medlemmar. Men, undrar jag då, vari består skillnaden? För att veta det så behöver vi verkligen förtydliga vad vi menar med medlemskap, därför är det också så bra att det här samtalet är på gång i vår rörelse.
När det gäller kritiken mot Saron så är jag ganska säker på några saker jag inte tror om vännerna i Göteborg. Jag tror inte att de gör det de gör för att få fler medlemmar. Jag tror inte att de gör de det gör för att urvattna undervisningen om efterföljelse. Jag tror inte de gör det de gör för att vara "politiskt korrekta" och jag tror inte att det de gör med automatik leder till att undervisningen tappar sin skärpa. Det kan naturligtvis göra det men jag tror inte det finns någon automatik i det.
Personligen så ligger jag nära Anton Fagerstedt i min syn på medlemskap. Jag sympatiserar också med Jonas Melins tankar och jag finner Jonas Lundströms perspektiv intressant.
Även Carl-Henric Jaktlunds funderingar är klart läsvärda.
Uppdaterat 24 april: I dagens Dagen så svarar Saronförsamlingen på kritiken.
15 kommentarer:
Har svenskkyrklig bakgrund så jag har lite svårt att sätta mig in i den här frågeställningen.
Men när jag läste om Winter och New Life så tänkte jag som du; vad är skillnaden mellan att vara med i gemenskapen och att vara medlem?
Att vara med i gemenskapen, betyder det att man deltar i nattvarden?
Att "gemenskapen" dit man tillhör om man är sökare?
Är man inte riktigt kristen om man inte är medlem?
Jag förstår faktiskt inte. Om jag är kristen så är det väl något mellan Gud och mig, främst. Eller?
Jag ställer den här frågan i all vänlighet . Vem och vilka ska ska stå för normerna i en församling?
Och min fundering om detta är att en församling ska väl bestå av pånyttfödda troende frälsta Kristna .Med leddare medarbetare utvalda av Gud och församlingen. Som också är troende pånyttföda frälsta Kristna .
Som är mogna och trogna och oklanderliga . Så att de lever troget Gud och Guds Ord igenom Guds nåd .Som dom bör för sin uppgift skull som en Herrens tjännare för Guds församling .Och försammlar med Jesus Herren Gud Guds församling bland oss människor och kristna .
Och då mennar jag att en församling är verkligt Kristna. Även om en och annan slinker igenom som inte är det.Och inte dels Kristna och dels ofrälsta.
Både i Ledarskapet och bland meddlemarna rackt av enligt Guds Ords normer om det .Igenom Guds nåd kärlek generositet trohet och sanning .Välsignelse och förlåtels och frid skydd och frälsning från allt ont . Som att inte vilja det som Gud vill det .Och som mål om det inte är så , så ska det bli så ... Och inte tvärtom som Gud vill för Guds skull .För det är därför vi får bli frälsta och får ha församling av nåd i tro på Gud och Guds Ord med mål som Gud vill till Guds ära .
Och bevar den mognad och tillväxt i Gud som finns redna och få ut all surdegen . För lite surdeg surar som sagt hela degen .
Som ett hjärta en själ och en Kropp som kan ha allt tillsammans enligt Bibelns mönnster. Som Gud helst vill steg för steg framåt igenom allt ,som Gud vill ,utan att ge upp... Och skulle man behöva göra det så får man väl skudda stoffet av skorna emot dem. Och säga ,det ska ni i varje fall ha klart för er att Guds rike är nära. Och gå vidare till dem som vill ta emot evangeliet och Jesus Herren .Och börja om på nytt bland nya mäniskor som kanske vill bli kristna och en försammling från Gud ...
Och en församling består ju av lite olika mogna meddlemarna förstås . Pågrund av hur länge man varit frälst och bakgrund och kultur och ålder och hälsa och social sitution...
Men de bör ju vara frälsta och ledarna och medarbetarna välbeprövade i sin trohet mot Gud och Guds Ord . Som Gud vill enligt Guds Ord innan de blir tillsatta av den Helige ande och församlingen...
För vi kristna är ju i världen men inte utav världen . Med eller utan en församling.Men börjar vi kompromissa med vår kött och varandras och världen . Så blir församlingen ljum eller kall till sist. Och inte Het för Jesus Herren och hans vilja enligt hans Ord tror jag. Och vi och Jesus lär inte känna varandra igenom honom då .Och livet och ordet som Gud vill, i Guds kärlek som aldrig för Går,igenom Guds nåd so som varar evinneligen .Med Jesus som Herre och som vår första kärlek. Som Gud vill...
Och det blir en församling som vist går vidare men alltmer ljum till kall .Istället för tvärtom till Het .
Vilket gör skillnaden mellan världen och församlingen med . Eller Guds rike och världens rike .Eller Guds rike och mörkretsvälde . I mörkrets välde eller i den älskade sonnens rike .
Och levands förhållandenna och principerna är olika i dessa riken . Det ena riket vill ödmjuka sig under Gud enligt Guds Ord. Och växa och lära och mogna och bättra sig så länge man lever .Och vet att det är möjligt bara i tro på Gud igenom Guds nåd och ger Gud äran för det för Guds skull. Och där synden överflödar där överflödar nåden än mer . Och att kärleken överskyller en myckenhet av synd...Om vi vill gå vidare på Guds villkor i tro på Gud av bara nåd för kristi kors och uppståndelse skull. Och det är milt och försonnligt och vill försöka nå den onåde i Kärlek med evangeliet. Och bevara församlingen ren och i tro och lydnad för Gud för Gott.
Och varför därför att lite surdeg syrar hela degen .Och det kan inte kärleken tolerar . För den vill försöka behålla de sinna ,och nå de onåda för Gott ...
Därför tror jag det är nog med helgelsen efter rättfärdiggörelsen igenom tron . För utan helgelse får ingen se Gud .Så det är kärleken tror jag som förennar och åtskiljer . för att rädda de som vill bli räddade av Gud .Och allting har sin tid .
Men med en sån ljum kyrka eller kall .Som man kan se idag ,inte över allt ,men där så förekommer .Är jag inte säker på att jag ens blivit frälst när jag blev det 86 om det skulle hängt på kyrkan .
För vad skulle jag haft med den .Den visar ju föga upp skilnad i livstil, än mitt liv utan Gud var. Som en världens människa bland världens människor . Inte för att kyrkan i sig själv frälser. Men som ett salt som som medverkar till att förutnelsen kan hindras. Och stoppas och fås att avta. Igenom frälsningen och den helige ande som Gud vill för Jesus skull av bara nåd och i tro på Gud . Sån är min mennig...
Och om saltet mister sin sälta på vad sätt ska man få det salt då igen. Då duger det inte till annat än trampas ner under fötterna bland människorna . Och vad är sältan Jesus och Han ords vilja igenom honom bara tror jag
Och salt svider ju i såren men det gör dem rent med . Så vad ska vi välja kall ,ljum ,eller Het .
Het som är det enda som håller inför Gud av nåd igenom tro enligt Guds Ord ,av Gud helt uppenbart och klart för oss, eller nåt av det andra ? Frid Ronny
Monica: Ja, medlemsbegreppet är just nu lite förvirrat. Här finns det mycket att göra.
Ronny: Först en vädjan, försök att fatta dig kort. Jag vet inte riktigt vad du menar men jag ser vandringen med Jesus som en process där jag dagligen behöver helgas och mogna. Jag tror att om gemenskapen är nära och undervisningen radikal så kan vi verkligen förändras. Det här är inte lätt, men om det fungerar så skulle även en modell som Saron valt fungera. Läs deras svar i Dagen.
Hej igen!
Det har varit en intressant (och skrämmande) debatt sista veckan. Jag anser mig vara rätt hårdhudad efter ett antal år i kristet ledarskap, men jag blev faktiskt bestört över reaktioner som jag mött på kommentarer här (nej, inte här...) och där. Inte minst på de reaktioner som Dagen.se fick efter den första Saron-artikeln.
Jag trodde inte att den här sortens "ortodox småaktighet" var så utspridd. Jag har läst mer än en digital stening under dessa dagar. Det är fundamentalism i sin sämsta kostym - den där trånga som år så stärkt i kragen så man inte kan se åt sidorna...
Man kan fundera över vad fundamentet egentligen ska vara: Är det att till blods hålla fast vid vissa lärosatser rent intellektuellt eller är det att förtrösta på fundamentet själv - Gud?
Kan man "tro rätt" utan att "vara rätt"? För mig har det här väckt rätt många frågor omkring ortodoxins väsen, inte minst för att jag själv har en läromässig böjelse ;)
Tyckte att Sarons förtydligande idag var bra, men det skulle egentligen inte ha behövts om inte så många hade tolkat det "till ondo".
Hej Joakim!
Som du vet är jag en av undertecknarna debattinlägget i tidningen Dagen i går. Jag misstror inte Hagerius eller Sarons vilja att människor ska förvandlas i efterföljelsen av Kristus.
Självklart brottas vi alla med frestelser och faller i synd, men det viktiga är inriktningen i mitt liv. Hur ser jag på efterföljelsen av Jesus? Hur ser jag på synden i mitt liv? Jag förespråkar alltså en öppen församlings miljö där alla möjliga människor finner gemenskap och där tro börja spira och tillit till Jesus kommer (alltså omvändelse. Jag funderar på att vi skulle kunna ha X-kyrkans vänner där man relaterar till en kyrka, men det finns inga några som helst krav på hur man lever sina liv.
Jag skulle därför vilja göra medlemskapet "snävare" och koppla det till överlåtelse till församlingen och tjänst, dela livet i en hemgrupp, regelbundet givande, vilja att leva heligt där Bibeln som Guds ord är auktoritet för tro och liv. Jag är inspirerad av Erwin McManus och jag tror att deras "medlemskap" i församling inte är som "medlemskap" i en vanlig svensk frikyrka, som jag fattar Mosaic är innebörden "medlemskap" att man tjänar i församlingen och då har de ganska så tuffa kriterier.
Det är lite hur jag tänker...
Allt gott!
Christer
Thomas: Jag håller med, jag tycker det är tråkigt när man tolkar allt till det värsta, speciellt om homosex finns med i bilden.
Christer: Men du, vad blir skillnaden i praktiken. Saron välkomnar alla som vill följa Jesus att bli medlemmar. Omvändelse är, som jag förstår det, viktigt för Saron, eller hur? Sen så ställer de högre krav på olika ledaruppgifter. Stämmer inte den här modellen väldigt bra överrens med Mosaic där alla är välkommen men större krav ställs på "The staff" eller vad de kallar kärntruppen???
Jag förstår faktiskt inte er indignation och behovet att markera mot en vänförsamling.
Christer
Ni borde allvarligt fundera på hur ni reagerar. Och varför.
Ert sätt och era skrivelser får mig att inte vilja vara kristen över huvudtaget. Det smakar illa i munnen. Det blir dogmer. Kärlekslöst och tomt.
Har du förresten läst församlingsordningen? Har du någon själv? Var står det i den?
Har du träffat Joakim Hagerius eller Ingemar Fhager (eller någon annan ur församlingsledningen – hela 16 personer) och frågat hur vi tänkt?
Som sagt, det vi upplevt den senaste veckan kan bäst beskrivas som en digital stening.
Ok det var lite långt och ludigt.och detta blir lite långt med ... Ber om ursäkt för det...
Det jag säger är att det inte går att ha församling tillsammans med världen .Eller efter värdsliga Ideal.Som att man fortsätter leva i Homsexuellt parförhållande eller otukt ...
Utan det får man vända om ifrån innan man får gå med i en församling .Liksom annan synd även om man kjämpar med den inann man blir helt fri sen man gått med i församlingen med .Så man vänjer sig av med att leva för synd . Och har som ambition utan att forsätta att leva för och förespråka...
Oavsett tidsandan och vår tid och för .Och det var anorlunda på Bibelns tid ...
För det handlar ju om två olika riken . Med olika ideal .Vi måste ju som kristna ju göra skillnad mellan världen och Guds församling.
Alltså i Guds församling tar man emot frälsta som tror på Jesus och vill följa Herren efter Guds Ord som Gud vill. Och väljer ut mogna kristna . Som ledare medarbetare som är värd förtroendet och är Goda förvaltare av sitt pund och är klanderfria .
Som är utvalda av Den Helige Ande och försammlingen tillsammans
Och blir det problem med en ledare eller en medlem tillrättavisar man dem enligt Bibelns mönster tex Matt 18 och 1tim 3. Och i slutändan när det inte vill bättra sig utesluter man dem .Och hälsar dem tillbaka när de ångrat sig det är bäst för dem och den övrig församlingen. För lite surdeg syrar Hela degen.
Det var vad jag mennade och naturligtvis ska en sån process ske under stor vädjan om bättring och omvändelse till den felande och med intigritet.
Med mycket kärlek och omsorg om den människan och med tanke på helheten av familj och släkt och övriga i församlingen och samhället...Och med tydligt förebygande undervisning och ledarskap. För att man ska kunna förstå allvaret och möjligheterna i nåden enlig Guds Ord .Och ta emot nåd och få syndanöd och ångra sig och vända om och bli frälst ,eller förbli frälst och göra bättring.Och att man inte får smitta ned församlingen med sitt leverne.Och sinna felaktiga värderingar läror och ideer och ideal och atityder. Utan leva i Helgelse istället...
Som om sånt uppenbart felaktigt betende som otukt och homsexualitet eller villolära eller löng eller förtal och skvaller och girighet etz.Enligt Bibelns mönster.
Utan måste under stor nåd sträva efter omvändelse tills den skett.Och inte försvara och förepråka sin synd .Och skulle inte den totala omvändelsen inträffa innan vi dör, eller Jesu återkomst tror jag .Vi är välkomna ändå till Himmlen till Gud . Men utan helgelse får ingen se Gud säger Ordet .Så åtminstone en tydlig vilja till att kämpa trons Goda kamp kan nog behövas.
Och tillsammans med er ledarskapet vägledning i ordet och bönnen .Kan vi som kristna tillsammans komma en bit på väg kanske i varje fall .Så det är tydligt var intentionnen ligger . Att bevara tron åt människor och Kristna och samhället och sin församling .
Och ge tron så ogrumlat som möjligt enligt Ordet . För att folk ska kunna bli frälsta och få frid med Gud och komma till tro på Gud riktigt enligt Guds Ord .Och få komma till Himmlen.
Istället för allsköns världens lyka och olyka som slutar i fördärvet . För att vi inte ville eller vågade stå för sanningen . Jag tror att du själv hör till de som behöver vända om till Gud . För du går gärna i ditt budskap åt det kompromisande hållet med världen . Och lite surdeg syrar hela degen som sagt. Det handlar ju om att rädda dig och mig och de vi kan åt Gud .
Inte att vara snälla med köttet och världen och bevara världen på världens och köttets mitt eller ditt vis det slutar bara i fördärv.
Så lysna du mer på Stefan Swärd och de som är inne på hans linje.
Och ni som tillhör Efk och främst Gud och Guds Ord så kommer ni nog rätt gäller oss i övrigt med.Frid Ronny Jhon 14:6
Marcus: Jag tycker också många kommentarer på en del bloggar är fruktansvärda och kärlekslösa. Vi måste kunna "debattera" sansat och med respekt för varandra. Jag tycker verkligen att vår debattartikel i Dagen var just det.
Joakim: Jag anser att det är skillnad. Det är ju fortfarande ett "formellt" medlemskap, men det ka väl du och jag samtala med varandra någon gång.
Allt gott
Christer
Oavsett vad man tycker om det så är ju alla döpta inympade i den universella Kyrkan. Det kan man inte påverka genom någon jordisk medlemsförteckning.
Däremot kan vi påverka vem som får vara med i den jordiska församlingens/kyrkans fulla gemenskap.
Jag får magknip bara av att tänka på pastorns/biskopens ansvar över den jordiska församlingen/kyrkan. Det är ett enormt ansvar som ligger på era axlar och jag bugar mig djupt inför er.
Christer.
Jag är sedan flera år aktiv i en pingstförsamling. Jag delar gemenskapen vid nattvardsbordet, leder lovsång, är avskild förebedjare och hemgruppsledare. Jag är även aktiv frågeställare på församlingsmöten.
Men jag står inte i matrikeln över medlemmar för jag är döpt i en annan tradition.
Utifrån detta har jag två funderingar:
- Varför skulle jag vilja bli medlem? Vad är det som fattas mig?
- Har församlingen en genomtänkt medlemssyn då det finns medlemmar som endast synts i söndagsgudstjänsten vid sitt dop?
Jag misstänker att fler församlingar upplever samma oklarheter i medlemsbegreppet.
/Peter T
Jag vet inte om jag är rätt person att ge svar, jag finns ju inom EFK, men jag försöker. Jag har en baptistisk dop och församlingssyn, och min övertygelse är det är bibliskt, men det betyder inte att jag förnekar Andens verk i barndöpta. Jag har personligen inga problem med att dela församlingsliv med de som är döpta i annan tradition. Jag har många vänner som "lever i sitt barndop" och som är fyllda med den helige Ande och lever för Kristus. I den församling jag är pastor i är inte dopet ett krav för medlemsskap, men vi vi förkunnar och praktiserar endast troendedop (en vanlig syn inom EFK)I Pingstförsamlingar är det annorlunda, men det pågår ett samtal också där.
Gud välsigne dig
Christer
Peter T här är jag helt med Christer. Du har hamnat i en märklig men inte ovanlig situation.
Jag tycker att min situation endast är märklig ur föreningssynpunkt.
Jag tycker inte att något fattas mig i församlingen och ser ingen nytta att vara med i föreningen. Min hustru däremot skulle bli glad om jag var vid hennes sida även i matrikeln.
Även om föreningen (jag är redan med i "församlingen") skulle ändra medlemskriterierna ser jag ingen nytta med att söka medlemskap där.
Eller är det så otroligt viktigt att stå med i en föreningsmatrikel när man redan är frälst av nåd och delar gemenskapen vid nattvardsbordet?
Peter! Du har hamnat i en märklig situation. Du delar alltså inte PRs syn på dopet. Sedan kan man fråga, hur denna P-församling fungerar. Hur mycket man tror på dopet av de troende? Förstår du inte, att det måste vara helt i strid med den kristna kyrkans lära att du deltar i nattvardsfirande utan att vara döpt enligt församlingens tro och bekännelse. Men allt blir mer och mer liberalt och PR och baptisterna kommer att ge upp sin dopsyn och det individuella tyckandet mal sönder baptismen.
Jag menar, att situationen kommer att bli ohållbar. Man säger, att församlingen är baptistiskt, men man ska göra "ett undantag". På vilka grunder gör man så? Vem är du, att du kan sätta dej över församlingens tro och bekännelse? Eller är P-församlingens tro så dåligt grundad, att man inte bryr sej följa det?
Jag menar, att detta visar tydligt, att vi kristna i olika samfund, bör samtala om vår dopsyn och vara konsekventa, så att det blir JA och NEJ i vissa sammanhang. Det gäller inte endast denna fråga, utan hela teologin är i rejäl gungning i frikyrkorna.
Mvh
Hannu från Småland
Skicka en kommentar