Jag måste säga att jag blir mer och mer betänksam inför mina kollegors behov att markera mot Saronförsamlingen i Göteborg bara för att de betonar medlemskapet som en process där man inte är färdig utan där man är på väg, där man formas. Jag tror att dessa pastorer som skrivit under tänker på samma sätt. Det enda som skiljer är egentligen hur man definierar medlemskap. (Vilket iofs är en viktig fråga som just nu är väldigt aktuell). I alla dessa församlingar (Saron och de andra) är människor välkomna precis som de är och i alla dessa församlingar ställs speciella krav på människor i ledarskap. So what's the difference???
En del tycks se omvändelsen som en engångshändelse då "allt" klaras upp. Man är redo att med värdighet inta sin plats i bänken, färdig och värdig. Det är ett farligt synsätt som vi behöver varna för. OBS jag tror inte att pastorerna som markerar mot Saron har den synen, men den finns och är ett långt större problem.
Det bästa en kristen församling kan vara som jag ser det är en gemenskap där jag kallas till efterföljelse, där jag utmanas och möter sanningen men också en gemenskap där jag finner kärlek och nåd. En gemenskap där jag får växa och förvandlas, kan snubbla och falla men också resa mig och gå i vidare i. Saron försöker (vilket de med all tydlighet visat) vara en sån församling.
I den kampen finns varje pastor och varje församling. Är det inte bra mycket bättre om vi istället för indignerade insändare tror det bästa om varandra och stöttar varandra? Låt oss istället koncentrera oss på att ge medlemsbegreppet innehåll och mening.
28 kommentarer:
Amen broder =) Om jag nu får ta till ett sådant uttryck? Jag är med dig helt och hållet i dina tankar. Jag ser det också som oerhört problematiskt att EFK ordförande kan agera så här utan att någon börjar fundera på om han har rätten att göra det som någon slags representant för EFK som samfund. Vad jag förstår av Anders Blåbergs inlägg på EFKs egen hemsida så stöder ju missionsledningen Saron. Förvisso så rekommenderar de inte andra församlingar att göra likt Saron. Men det säger ändå att denna form att vara församling ryms inom EFK som samfund.
Nyfiken, jag uppfattar nog att Stefan bara säger att det inte är rätt väg, inte att det går att göra så inom EFK.
Joachim, inte tycker jag att EFK-pastorerna markerar mot Saron för att de ser medlemskapet som en process. Markering är snarare vad de tror det kommer att leda till i förlängningen. Vilket väl är en viss skillnad?
Själv tror jag inte ett sådant här "öppet" medlemskap passar riktigt in i en demokratisk styrd församling. Är det inte rimiligt då egentligen att de som är medlemmar även kvalificerar till ledarskap?
Jag är helt med dej! Bra text!
Jag är ju pastor i en missionsförsamling som praktiserar en (vid)öppen medlemskapssyn. SMK har ju inte ens krav på dop...däremot kan vi ju döpa människor utan att de automatiskt blir medlemmar vilket jag tycker kan vara bra ibland.
Det Swärd och de andra är rädda för (jag avskyr det uttrycket) är nog vad det i förlängningen kan leda till. I mitt exempel SMK kan man ju se själv i historien och bedöma om det är en väg att gå.
Jag tror att om vi både i förkunnelse och det dagliga samtalet betonar omvändelsen som en process och inte som en engångshändelse så visar vi både respekt för punktuella omvändelser och de som har växt eller mognat fram till en tro på Jesus. Gör vi tvärtom så tvingar vi dem som inlett sin resa till tro att antingen tvingas hoppa av eller försöka vända ekipaget omgående. Är det fler som är med på samma resa kan det bli problematiskt.
Jag upplever att ett öppet medlemskap är enbart positivt om medlemmarna lever i kontinuerlig omvändelse och vet vad som förväntas av lärjungar till Jesus. Annars kan det ju gå hur som helst. Men det kan det ju hos dem med slutet medlemskap också, så varför vara så rädda?
Beo Christensson
ag blir att läsa det du skriver här.
Jag kan ju överhuvudtaget inte förstå allt slagsmål mellan kristna.
Det ledde mig en gång att förtvivlad lämna den församling jag fötts in i som kristen.
Och där är jag.
Tyvärr är jag bara en av många
Ni som skriver detta och försvarar en komprommis där man tillåter Homsexuella par var med i församlingen . För att dom lovar att följa Jesus och Guds Ord men behöver inte bryta med sin Homsexuella synd och sitt förhållande .
Har ni tänkt på era ungdomar och era barn er anhöriga och vänner och er själva . Hur det kommer att påverka ert omdöme . Att se ett lesbiskt Par eller två homsexuella män i era samlingar .
Krammas och var Kära och kyssas . För att de har svårt att slita sig för varandra. Vilken uppfattning kan de ge era barn och ungdommar och er .Och dem som kjämpar med dessa synder ibland er .
Jag har levt i så myket sexuel omoral och synd så jag vet vad jag talar om. Då skulle man ju inte kunna vara trygg ens i församlingen till slut. Utan bli jagad av frestelser av den arten . I tankar och känslor .Och frestas och falla för lättare .
Istället för att man där kunnde räckna med att syskonnen och man själv öppet eller med intigritet . Kjämpade tillsammans emot synd och prövningar och djävulen. Det är så underbart för mig som varit en myket skamlös människa . Att kunna Gå till min församling utan så märkbart mötta på dessa frestelser även om de finns där .Och se renheten och lyckan och tryggheten hos gifta man och kvinna och familjer och barn släkt och vänner . Som försöker igenom Guds Nåd i tro på Gud leva i Guds Nåd som Gud vill
Och inser ni inte det så har väl det stora avfallet börjat .Men alla förlorade sönner och döttrar och ofrälsta är varmt välkommna till Fadern igen luk 15 ,ps 103 , 1jhon 1:9
Jakob 5:16 Bekänn alltså edra synder för varandra , och bedjen för varandra på det att ni må bli botade . Myket förmår en rättfärdig mans bön , när den bedes med kraft.
Och kärleken förgår aldrig och han kommer aldrig att stöta bort oss när vi vänder om till Honom .
Och ingen kan komma till mig sa Jesus om inte Fadern drar honom til mig .Och när vi vänder om Till Gud stöter vi inte bort honom och hans ord och vilja och nåd och sanning heller enligt Guds Ord .När han blir vår första kärlek .Och inte nån annan människa eller oss själva heller . När vi tro på Jesus Herren och följer enlig Guds Ord i frid med Gud .
Och beviset och priset för Guds kärlek till er och alla och mig.
Är Kristi kors och uppståndelse . Guds försonning med sig själv i Kristus ,så att han inte tillräknar människorna deras missgärningar
Alltså inte nåns eller era eller minna .
Men denna nåd får vi inte del av från Gud eller kan upptäcka. Eller förstå eller tro full ut eller vilja helt, och fullt leva i. Om älskar synd och förespråkar och försvarar och kompromissar med . Men allt har ju sin tid ...
Så vist vi går igenom mognadsprosser och helgelse och sinnets förnyelse .Och behöver Höra en en predikan i kraft av Kristi ord för att Kunna tro . Efter som tron kommer av hörande . Hos den som vill
Men i denna fråga om homosexualitet par som inte vänder om från sin Homsexualitet och sitt förhållanden eller homsexuela eller andra syndare .
Säger 2kor 6 Gå ike i ok med de som icke tror utan gå ut ifrån dem ..... Men ni gör ju tvärtom som försvara Sarons församling hållning i denna fråga
Så vänd om är mitt råd till er .
Jag kan ha fel i brist på insikt i detta och i min atityd och för att jag blandade mig i detta .Det ber jag Gud och er som känner er berörda av om förlåt för .Och även dig Johakim Elsander
Men det är ju inte bar ni som ska lägga agendan för Svensk Kristenhet. Vi är ju fler om det och jag låter Jesus Kristus var min meddlare mellan Gud och er och mig endast .Liksom angående min nästa och församlingen i övrigt och livet Och Guds Ord överhuvudtaget .Med ambition om och önskan Guds nåds Kärlek sanning . Och försonning med frid med Gud enligt Guds Ord som Gud vill och intigritet liksom om livet i sin helhet som Gud vill till Guds ära för Guds skull bara . 1kor 13 Och kärleken hyser inte ag för en oförätts skull men den älskar icke orättfärdighet men sanningen Frid Ronny
Tomas! Jag tycker du formulerar dig bra.
Christer
Jaha, och nu är det dags att samtala om medlemskapet i en kristen församling. Jag får nu ärligt säga, att jag inte är färdig med detta helt konkret, men jag vill lyfta fram de tankar och funderingar, som jag har.
Tidigare hade jag "tydligare" gränser för medlemskapet. Visst bör det finnas några gränsdragningar, men jag tror som du Joachim, att vi inte blir "färdiga" på en eller få punktupplevelser. Det kristna livet är en process.
Här möter vi problemet med karismatin. Jag menar så här, lite tillspetsat: En person är inbiten rökare och den här församlingen, dit han/hon kommer är en karismatisk församling, där man förutsätter rökfrihet som självklarhet. Man uppmanar att komma fram till estraden eller första bänken för att få förbön för att bli kvitt med besväret. Och det har kanske förekommit vittnesbörd om hur på en gång allt rökbegär försvann. Denne person vill ärligt bli kvitt med sitt begär efter cigaretter och får förbön, men det kanske fungerar inte så, han/hon blir inte "frälst" från cigaretterna.
Visst ska vi be för och profetera för människorna, men man har missbrukat karismatin lite som hokus-pokus för att "fixa" olika moraliska och andra problem i människors liv. Och vi har haft "mallar" för det kristna livet, vad man får och inte får göra. Jag tror, att det finns mycket kvar sådant helighets tänkande i frikyrkligheten.
Vad är församlingen för något? Jag uppfattar den mer och mer som en plats där GUD uppenbarar sej genom Ordets predikan, Nattvarden och Dopet. För mej är församlingen INTE en förening mellan religiösa människor, som till det yttre lever moraliskt skötsamt liv, betalar skatt, är trevliga samhällsmedborgare och lever troget i sina äktenskap och är utåt respektingivande.
Jag menar, att samtalets betoning ska flyttas mer till det centrala, alltså från "utlevd homosexualitet" till Ordets förkunnelse. För mej är församlingen de människor, som troget samlas till Ordets förkunnelse och nattvarden och dopet är inkörsporten till församlingsgemenskapen.
Nästan lika mycket som jag vill betona på förkunnelsen, vill jag lyfta fram förbön och bikt, som en naturlig del i församlingslivet. Vem graderar synderna? Det är GUD, som dömer och det är GUD, som frälsar genom tron på Jesus Kristus. Men det finns tydliga uppmaningar till att bekänna synder för varandra och det har praktiserats lite olika i kyrkorna. Bikten frälsar ingen, det är Jesus Kristus, men Gud vill konkretisera förlåtelsen genom sina tjänare i församlingen.
Sedan finns det psykoterapi och liknande, som kan hjälpa människor i olika problem och församlingen ska ha tillit till sådant.
Till sist vill jag vända mej emot den moderna öppenheten vad som gäller sexualiteten. Jag menar, att det sexuella tillhör människans intima område, som är lämpligast att tala i bikt-syndabekännelse-sammanhang, men olämpligt att torgföra i offentliga sammanhang.
Med vänliga hälsningar från vårliga Burseryd
Hannu
Joachim. Du avslutar med att vi bör tro det bästa om varandra. Är det verkligen vad frågan gäller? Goda intentioner och ändå dåliga resultat är väl historien ganska full av, eller? Mvh,
Tobias Fritzon.
Elsmarie: Jag tycker också det är viktigt att vi tillåter församlingar att se olika ut i EFK.
Tomas: Min poäng är att skillnaden inte är så stor som det kan verka i praktiken. Jag tror den verkliga kraften ska läggas på medlemsbegreppet. Tex finns det pionjärförsamlingar där den som är med i en husgrupp (söker sig mot Jesus) är med i församlingen, oavsett hur livet ser ur i övrigt.
Anton: Tack!
Beo: Tack för dina synpunkter. Jag tror du har rätt, oavsett hur vi gör så blir det fel om inte efterföljelsen är i centrum. Men om vi lyckas utmana varandra till kontinuerlig omvändelse så funkar å andra sidan det mesta.
Ronny: Du undrar bekymrat: "Hur det kommer att påverka ert omdöme. Att se ett lesbiskt Par eller två homsexuella män i era samlingar."
Oavsett hur vi ser på medlemskap så ställs vi inför den situationen om vi vill nå alla människor, vi får helt enkelt lära oss att hantera den som är annorlunda. Eller ska vi ha utkastare som kastar ut "fel" människor som kommer för att höra evangelium? Inte i min församling i alla fall!
Hannu: Tack för dina funderingar!
Tobias: Om du läser Sarons församlingsordning så ser du en församling som på allt sätt kvalificerar inom EFK. Eller hur? Alla brottas vi med medlemsbegreppet och jag vidhåller att vi bör stötta varnadra i detta istället för att tror det värsta och om man är ärligt orolig så finns det bättre sätt än debattartiklar. Eller hur?
Det som SvK och katolikerna gör, om jag förstått det rätt, är att ge dopundervisning om kristendom och tro, en slags förberedelsetid där man lär av de som redan är medlemmar. Det kallas katekumenat. Katekumenatet är inte en prövning av de som vill komma in så mycket som en deras prövning av kyrkan och tron, kan man säga. Tonvikten ligger inte på vilka de är, utan på vad Gud är och vilka de är i relation till vad de upptäcker där.
Det funkar som ett års regelbunden undervisning ungefär. Efter det döps man om man inte är det sen liten. Det finns de som avbryter undervisningen när de upptäcker att det inte stämmer för dem. Detta är vad jag kan förstå ett mer bibeltroget tillvägagångssätt än vad pingsts och EFK:s konservativa falanger verkar praktisera.
Jochim Elsander He He det behövs inga utkastare i min församling Heller .
Ronny: Du undrar bekymrat: "Hur det kommer att påverka ert omdöme. Att se ett lesbiskt Par eller två homsexuella män i era samlingar."
Oavsett hur vi ser på medlemskap så ställs vi inför den situationen om vi vill nå alla människor, vi får helt enkelt lära oss att hantera den som är annorlunda. Eller ska vi ha utkastare som kastar ut "fel" människor som kommer för att höra evangelium? Inte i min församling i alla fall!
Håller fullständigt med dig och gillar din uppfatning Kommer föresten från Malung och bor i Uppsala . Frid Ronny
Joachim. Fast nu var ju redan pandoras box öppnad genom Dagens artikel. Det blir lite konstigt att bara tiga ihjäl det hela då. Även Anders Blåberg avråder ju från detta på EFKs hemsida, så det är ju knappast bara några konservativa extremister som uttalar sig betänksamt. Frågan har trots allt behandlats under lång tid. /Tobias.
Tobias: Jag skulle verkligen inte kalla underskrivarna för konservativa extremister, men jag skulle lika lite kalla Saron gänget för liberalateologer med folkkyrketänk som inte vill tala livsstilsfrågor. Den där asken du pratar om var förresten redan öppnad innan Dagen skrev. Jag har bara så svårt att se det fruktbara i att skriva debattartiklar istället för att ta en fika.
Joachim. Håller delvis med, men vet vi hur många fika som har intagits redan? :)
JAg har åtminstone inte helhetsbilden, vet bara att ämnet ju processats en längre tid. Ibland kommer man väl till en punkt när olikheterna också bör förtydligas offentligt. Men som sagt, jag kan inte säga om det var rätt tillfälle den här gången. Allt gott! /Tobias.
Hej Tobias och alla andra!
Här kommer en hälsning från Saronkyrkan i Göteborg! (Ser man på – de är människor, de läser bloggar, de tänker, de reflekterar :-)
Jag kan berätta att ingen ingen ingen har pratat med Sarons församlingsledning efter artikeln i Dagen. (Som på något märkligtvis bara handlade om sexualitet, av alla frågor ... undrar varför!?) Man sitter mest och är rädda någon annanstans, skriver debattartiklar och blogginlägg och tror sig veta allt om våra förutsättningar.
Alla ni som bor på orter som slutar på -fors -ström -holm och -bruk – har ni inte annat för er än att hacka på de som lever i en annan verklighet än ni kan ni väl tänka goda tankar, be för oss, och kanske hälsa på. Jag är övertygad om att om ni vill finnas kvar, kommer ni också att behöva ta i dessa frågor en dag.
Det märkligaste är att det finns en massa pastorer och tyckare som på ett märkligt sätt recenserar oss. Utan att har varit här. Utan att har pratat med oss. Utan att veta något alls om hur vi tänkt.
Jag kan berätta att vi inte (surprise!) gör detta utifrån en dold agenda. Vi tror att det är något bra.
Det som allra mest förvånar är att EFK centralt inte kan se Saronkyrkan som en tillgång, en think-tank, utan som något som man behöver distansera sig ifrån.
Du går i gång rejält Anders. Jag har faktiskt haft mejlkontakt med din föreståndare efter artikeln för jag tyckte det var ganska så svävande svar och förklaringar. Jag fick mera konkreta svar i mejl, och det uttryckte jag mitt tack för till honom. Jag tänker annorlunda än er, och vi är nog en hel del inom EFK som gör det (och jag vet att en del tycker det är rätt väg som Saron går) Jag tror inte det är många i EFKs pastors kår eller i missionsledningen som vill få distans till Saron, vad har du fått det i från? På EFKs hemsida skriver missionsledaren att de inte rekommenderar Sarons väg, men det är väl inte det samma som att de vill distansera sig från Saron?
Allt gott!
Christer
Hmmm.. det där med ström- holm och liknande kändes lite nedlåtande, tycker jag nog. Personligen tar jag inte åt mig, eftersom jag är född och uppvuxen i Stockholm, men alla har ju inte den förmånen :). Många som reagerat bor ju i Stockholm, så jag tycker vi lägger ner Stad/Landsbyd-argumnenten.
Däremot är det intressant att höra reaktioner från dig (vem är du, mer än att du är från Saron?) utifrån ditt perspektiv. Jag tolkar det som att du känner att det har överreagerats.
Många välsignelser! /Tobias.
För övrigt har jag aldrig i livet trott att det finnas en dold agenda, tror inte andra gör det heller. Jag nämnde tidigare att man ibland kan ha GODA intentioner, och att resultatet ändå blir dåligt. Om det är så i det här fallet vet jag inte. /Tobias.
Tobias och Christer:
Ja, hjälp vad det har reagerats. Har ni inte sett det? Tänk er att detta skrivs om er församling:
(Kommentarer i urval – det finns tusentals ...)
"Varningstecken" – Anders Blåberg
"Det är tragiskt med Saronkyrkans svek mot evangeliet." – Kommentar hos stefansward.se
"Helvetets portar är breda" – Kommentar till dagens fråga på Dagen.se
"Domen kommer att bli hård, mycket hård mot Saronkyrkan och dess ledning!" – Kommentar på dagen.se
"Ett paradigmskifte som leder mot en katastrof." – Kommentar hos stefansward.se
"För mig, har det ingen betydelse hur fin er församlingsordning än är i alla andra frågor, men om ni viker ner er i den fråga där den andliga striden står just nu, om ni backar från evangeliet just på den punkten där den evangeliska linjen är under attack just nu, så är det ett nederlag hur fina skrivningarna än är på samtliga andra punkter. [...] Sarons utveckling är en stor tragedi och förlust för kristenheten i Sverige." – En pingstpastor (!) i Ängelholm
Någon nämnde "digital stening". Just precis så.
Och en sak till:
De gångna veckorna har för mig illustrerat hur mycket sjuka tankar det tänks i kristen-Sverige. Det är ljusår från hur Jesus lärde.
Detta är inte kärlek, mina vänner. Hör den som har öron! Kärlek, enligt Bibeln, är att tvätta någon annans fötter, sätta in sitt eget namn i Kärlekens lov istället för ordet Kärlek. "Anders är tålmodig och god, Anders är inte stridslysten, inte skrytsam ...För en del (som pastorn i Ängelholm - se ovan) verkar det som om det finns det en konflikt mellan församlingen och samhället. Vad är det hållning? Varför tänker man så? Så tänkte inte Kristus.
Församlingens uppdrag är väl att älska världen, något lite så som Jesus Kristus älskade världen?
Jovisst, Anders, jag håller med dig i mycket. Det där kring samhället beror kanske på vad vi talar om. Självklart finns det en verklig konflikt mellan församling och samhälle, enligt Jesu ord om att vi inte tillhör världen. Men vi är ju sända till världen, dock efter att ha blivit uttagna ur den först. Vi har inget att erbjuda samhället om vi inte är annorlunda. En klurig ekvation som tar hela livet, eller? /Tobias.
Christer och Tobias, visst förstår ni att man från Saron upplevt reaktionerna som jobbiga. När något framkallar så mycket hat (jag tror faktiskt det är ett ord som passar) är det inte då vi ska stå upp för varandra? Sen behöver vi inte hålla med varandra om allt men mot förakt borde vi stå grundmurat eniga.
Anders: Exemplen är skrämmande. Många kommentarer har varit helt sjuka rent ut sagt. Den där "pingstpastorn" i Ängelholm gjorde också mig mörkrädd. Många kommentarer är också homofobiska och tycks mena att vi som församlingar inte ska ha något att göra med homosexuella överhuvudtaget.
Se ovan.
Sen är det trakiskt att den stora frågan om medlemskap gör att vi hamnar i luven på varandra. Här måste vi ha högt i tak och mycket frihet i EFK. Det måste få se olika ut och jag vänder mig mot all likriktning och alla pekpinnar i det här läget.
För mig som är lite off borta i Borlänge så kan jag inte låta bli att undra varför det verkar vara så känsligt mellan Göteborg och Stockholm och då tydligast från Stockholmarnas sida. Jag undrar???
Anders: Välkommen hit till Kolportören förresten! Jag uppskattar verkligen att någon från Saron tar till orda och dessutom väljer att göra det här.
Jag skulle säga att kampen idag står mot kyrkans företrädare.
Allt för många av kommentarerna till artiklarna och blogginläggen andas liksom "Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar" och de homosexuella i Saronkyrkan ...
Och så tackar man Stefan Swärd för att han slår näven i bordet. :-) Är detta Kristus egen kyrka? Vi har en lång väg att gå.
Hej Anders (och även Joakim)
Jag läser en hel del kommentarer och som jag tidigare skrivit så finns det många kärlekslösa uttalanden, det är så djupt tragiskt. Men Saron måste ju ha räknat med att deras beslut att "öppna" upp sitt medlemskap skulle röra om i den evangelikala och pentakostala delen av kristenheten. Jag står helt och hållet för den debattartikel jag skrev under tillsammans med 11 andra EFK pastorer, jag tycker den var saklig och det var ju heller inte ett avståndstagande mot församlingen eller dess ledare, men vi som skrev under tror inte Sarons väg är rätt helt enkelt. Jag betvivlar inte ett dugg Sarons ledarskaps längtan efter att människor ska bli frälsta och bli Jesu efterföljare, men jag tror inte sättet är att öppna upp medlemsskapet (som det ser ut idag), i så fall behöver vi ändra det. Det är ju ett viktigt samtal som förs i EFK på regional nivå. I Österötland där jag finns hade vi förra veckan ett bra och öppet samtal. Än en gång vill jag säga att bland de pastorer jag känner inom EFK så vill man inte distansera sig från er föreståndare eller församling.
Jag ber just nu(samtidigt som jag skriver) för din församling och dess ledarskap.
Med önskan om Guds välsignelse över dig Anders
Christer
En sak till! Jag tror heller inte att de flesta som skriver kärlekslösa kommenterar på Swärds eller andras bloggar i ämnet ens tillhör en EFK församling...
Christer
Skicka en kommentar