Det här med att städa bokhyllan borde jag göra oftare. En av de böcker jag hittade är boken "Utstött" av Adrian Holmberg. Boken är en fascinerande dokumentation från en medlem (medlem nr 732) i Filadefia, Stockholm som under många år levde nära pingströrelsens absoluta ledarskikt. Tyvärr så fick denne Adrian sin beskärda del av dubbelmoral, intriger och manipulativa ledare. Hans bild av Lewi Pethrus är allt annat än smickrande. Visst är det en partsinlaga, men en snygg sådan. Det är tydligt att boken är skriven av en arg människa. Samtidigt så gillar jag att höra den lilles röst om än fylld av vanmakt och frustration. En bra och skrämmande berättelse är det i alla fall. Om du hittar den på något antikvariat eller i farmors bokhylla. Lägg beslag på den! Låt mig bara citera från Adrians slutgiltiga uppgörelse med Lewi Pethrus:
Nu följde ett dramatiskt uppträde. Jag närmade mig Pethrus och tog tag i hans rockslag. Pethrus blev rädd och sa:"Tänker du slå mig?""Nej, visst inte", svarade jag."Jo, det tänker du visst det."I det ögonblicket kom jag ihåg det samtal Pethrus och jag hade haft strax innan han reste till Amerika. Efter ett möte gick jag fram till honom och inledde ett samtal om hans förestående bortresa. Jag sade bland annat: "Tror du inte, att folk kommer att säga att du är rädd och att det är därför du reser?"Pethrus tappade fattningen. Han såg ut som om han hade blivit tagen på bar gärning. Slutligen stramade han upp sig och svarade: "Folk har sagt så mycket ont om mig."
Min inflikning: Det fanns på den tiden i Sverige en stark ryss-skräck och många profetsior talade om den stundande domen över Sverige då ryssen skulle bomba sönder och invadera vårt land. (Jodå, jag har de böckerna också om någon är intresserad). Mycket tyder på att den här skräcken smittade av sig på självaste Lewi, därav hans resa till USA. Apropå "Lewis Resa" så hade PO Enquist läst alla Adrian Holmbergs böcker och enligt Lennart Janssons intressanta artikel i Sändaren den 31/2 -02 så är det uppenbart att Enquist vävt in just Holmbergs liv i sin fiktiva karaktär Efraim Markström. Jansson hittade 40 anknytningar. Nåväl Tillbaka till storyn:
Jag ser samme rädde man framför mig igen, när jag går inpå honom och säger: "Pethrus, jag skall säga dig något. Jag har i långa tider trott blint på dig. Jag har hyst den största respekt för dig. Ja, jag har varit rädd för dig. Men den tiden är förbi. Du skrämmer inte mig längre. Jag skall säga dig rent ut: Jag skiter numera i vad du säger."Pethrus stelande och gubbarna i hans uppvaktning stod som saltstoder. Jag gick min väg genom livvakten, som inte visste riktigt på vilket ben de skulle stå, men inte heller rörde ett finger mot mig.
Dramatiskt, eller hur? Dags att städa bokhyllan kanske.
Vem vet vad du hittar.
Vem vet vad du hittar.
7 kommentarer:
Det är mycket spännande läsning du låtit oss nosa på de senaste dagarna. Jag som knappt hinner läsa nyutkomna böcker förundras hur du hinner läsa och ge oss dessa inblickar. Ligger hela svaret i ditt uttag av pappadagar? Kanske vaggar du den sistfödda på ena armen och bläddrar med den andra?
Rikard: Det här är gamla böcker som jag läst, bläddrat i och glömt men som nu kommit fram. Därför gick det snabbt att leta upp "godbitarna" i dem. Jag har alltså inte detaljstuderat dem. Det skulle jag inte ha tid med.
Jag uppskattar mer och mer mina gamla böcker, speciellt när man kan få uppslag till bloggen!
PO tog massor av Holmberg, mer eller mindre direkta citat (naturligtvis utan att uppge källan). Jag läste alla Holmbergs böcker när jag gjorde research om Ekberg. Mitt intryck är att Holmberg hyste stor beundran för Pethrus, även efter denna uppgörelse.
Om man önskar en lite mer objektiv bild av Lewi Pethrus så kan jag anbefalla Joel Halldorf's bok "Lewi's brev".
"Objektiv" var ordet... jag har skummat serien med blogginlägg här (väldigt intressanta ämnen) och kommentarerna hamnar mycket i de gamla vanliga dikotomierna. Du är för "känslosam", invänder någon; till skillnad då förstår man mot den som resonerar medvetet och med förnuftet. Man måste vara "objektiv", "neutral", hävdas det ofta. Till skillnad då från den som utgår ifrån sin egen verklighetsuppfattning och erfarenhet, uppenbarligen.
Om det vill jag bara säga att alla sådana utlåtanden om hur andra argumenterar diskvalificerar sig själva. Det går inte att ta sådana totalt omedvetet ovetenskapliga utsagor på allvar. Får jag påminna om att det är kultur och livsåskådning vi diskuterar, inte kvantitativ vetenskap. Subjektiviteten är själva grunden för humaniora. Fixar man inte det kanske man ska börja ägna sig åt, tja, provrörsvetenskaperna?
Även på 1930-talet gick det faktiskt utmärkt att vara antirasist. Tidsandan är inget försvar! Det är faktiskt de som kämpade mot rasism, sexism, konstnormativitet då som har möjliggjort det samhälle vi har nu. Idéhistorien är mycket töjbar. Vi människor kan tycka att alla möjliga saker är moraliskt riktigt. Det är just därför vi har eget ansvar över hur vi själva förhåller oss till tidsandan. Hitler levde som bekant också på 1930-talet. Ursäktar tidsandan också hans handlingar och böcker och det intryck de gjorde på sin omgivning?
maja: det är inte fel med känslor. men det kan bli väldigt komplicerat om vi bygger vår teologi på känslor. inte att vi känner när vi läser teologi, men mina argument blir svagare ju mer känslor jag lägger i dom. För det händer ofta att jag känner fel.
Argumentet barn av sin tid avser väl mer att vi inte alltid förstår deras kontext. alltså att man använde ordet neger betyder inte nödvändigtvis att man var rasist. eftersom det var det ordet man använde för mörkhyade(om det är det ordet man använder nu?). Däremot så finns det ju en nyans skillnad när man kallar nått för ap-musik. Och då kan man ju undra.
Så det handlar bara om att inte vara så svartvit, inte döma så fort och försöka förstå den kontext man läser om.
Samuel, min poäng är att alla människor har känslor. Det är oerhört provocerande att människor fortfarande idag år 2009 kan låtsas om som att de inte har någonting med sina egna åsikter att göra, samtidigt som de anklagar andra människor för att vara fullständigt ute och cykla bara för att andra eventuellt är intellektuellt hederligare med var deras värdegrund ligger: 'jag har rätt, du bara tycker'.
Skicka en kommentar