Jag försökte sätta det hela i perspektiv mot den synkretism vi ägnar oss åt i mitt senaste inlägg, tveksamt om jag lyckades. Joel Halldorf har å andra sidan lämnat en av de bästa inläggen i den här debatten på sin blogg. Där skriver han bla:
"Vi är väldigt bra på att undvika "religiös synkretism" i frikyrkan, men mycket sämre på att avslöja sekulär dito."Det som gör mig lite mörkrädd är vilka känslor det här rör upp. Indignationen är brännhet. Jag har flera gånger doftat förakt och hat, ta bara Aletheias senaste bloggpost med kommentarer. Här på min blogg så uttalades följande om mig: "Den kristendom som du står för, är ju total utan värde." Detta skrivet av en människa jag aldrig träffat i verkligheten. Hans ögon har aldrig mött mina. Ändå vet han.
När jag läser allt detta förstår jag plötsligt mekanismerna bakom korstågsretorik, bålbränning av kättare osv. Det är få saker som skrämmer mig så mycket som religiöst hat, uppklätt i kristna kläder. Man riskerar att själv bli kategorisk, dömande och vred.
Jag avstår därför frestelse att ge fler axplock. Det är uppenbart för var och som orkar leta fram eländet. Det handlar om det vanliga, att ifrågasätta andras frälsning. Att kalla alla som inte är exakt lika insnöade som en själv för "liberalteologer". Jag kan helt enkelt inte begripa varför en del så mycket hellre befarar det värsta än tror det bästa. Det tragiska är att man intalar sig själv att man gör det här för Jesu skull. Att Jesus vill alla dessa hårda domar och kategoriska omdömen.
Pingstpastor Mikael Karlendal är så indignerad att han skriver en bloggpost om hela EFK:s framtid utifrån vad den där pastorn borta i USA hittade på. Han har sans nog att inte ifrågasätta Pekkas Mellergårds frälsning (ett annars väl beprövat knep) men väl hans tjänst som rektor på Missionsskolan. Allt utifrån en berättigad fråga till vännen Swärd. Vad är det här?
Jag hoppas verkligen att Stefan Swärd inte bara svarar på Mellergårds frågor utan också distanserar sig från de värsta avarterna i den kristna bloggsfären. Kort och gott:
Stefan! Vi gillar dig, men några av dina kompisar på nätet gör oss lite nervösa.
Uppdatering: Missa inte Pekka Mellergård gästblogg hos Stefan Swärd
