I kölvattnet av att EFK församlingarna i Stockholm släpper SALT utbildningen har åter frågan om EFK:s olika falanger blossat upp. Är man mer "konservativ" (vad nu det betyder) i Stockholm? Är man mer "liberal" (vad nu det betyder) i Göteborg? Min blogg brukar hamna om än inte i det liberala facket så i vart fall i det mer progressiva. Lite roligt tycker jag nog, jag har alltid sett mig själv som lite för mycket konservativ.
Nåväl, det där med klassificeringar är vanskligt. Jag vill dock ta upp en formulering som dykt upp lite för ofta i samtalet/debatten och det är att vissa inom EFK skulle "relativisera äktenskapsbegreppet". Eller "Inte vara tydliga nog i äktenskapsfrågan". Det här gör mig frågade därför att jag aldrig mött en EFK-pastor någonstans som tar lätt på äktenskapet. Jag har aldrig mött en församling, organisation, utbildning, tidning etc inom EFK som söker "relativisera" det.
Däremot så finns det en viktig grupp som ser risker med ett oreserverat hyllande av kärnfamiljen. Jag kastar lite sten i min egen villa just nu, jag är en del av en kärnfamilj, har fru, fyra barn, volvo och villa. (aldrig vovve dock, gillar inte hundar) Jag finns i en församling med många barnfamiljer. Jag vet riskerna som finns att vi stänger in oss i vår egen lilla värld, att vi gör familjen till en avgud som trumfar allt annat. Jag vet, därför att jag gör det själv. Jag har glädjande nog mött människor inom EFK som vill utmana familjen att komma ut ur sin bubbla. Som utmanar familjer att sätta Guds rike före den egna bekvämligheten. Vi ser det här bla hos människor som väljer att bo i kollektiv etc. (Det kontroversiella numret av NOD nummer 4 2008 handlade till stor del om detta) Det handlar inte om att relativisera, det handlar om att radikalisera och jag/vi behöver utmaningen!
Eller vad säger ni?
Uppdaterat: Pekka Mellergård och Roland Spjuth skriver klargörande i Dagen apropå SALT & New Wine
