Det här med under och mirakler...

Jag vill ställa några frågor som har med under och mirakler att göra. Egentligen gör jag lite våld på min egen definiering nu men låt gå. För mig är det nämligen ett mirakel att jag vaknade i morse, att fåglarna sjunger så vackert utanför fönstret i vårsolen. Det är ett mirakel att vår jord finns på exakt rätt avstånd till denna sol. Det är ett mirakel att maskrosorna skjuter upp genom asfalten. Det är ett under att såret jag hade på fingret för ett par dagar sen är borta, etc.

Jag kliver alltså ur min egen definition av mirakler och menar från och med nu: Ovanliga och märkliga grejer (En del skulle välja att kalla dem "övernaturliga", jag är själv tveksam, ser inte vitsen med att dela upp tillvaron i övernaturligt och naturligt, men jag tror ni hänger med). Saker som att gå på vatten, som att saknade kroppsdelar växer ut, som att döda uppstår, etc. Jag tror på de här sakerna också. Absolut, det är bara det att jag inte sett så mycket av det. Det finns naturligtvis några få tillfrisknanden jag sett som jag skulle klassa "mirakulösa". Jag är ju uppvuxen i en karismatisk miljö så jag har ofta också varit med om (och är med om) profetiska ord som är för exakta för att det skulle handla ett "skott från höften" som råkar träffa rätt. (Jag har visserligen också sett alldeles för många "skott från höften" som resulterat i sårade och förvirrade människor).

Å andra sidan, jag har verkligen sett sett mirakler i människors liv. Mirakler så uppenbara att jag inte kan tvivla på dem, där människor som tidigare saknade hopp ni är fyllda av det. Jag har sett människor på väg mot elände byta inriktning och gå mot livet. Jag har sett människor gå från fångenskap till frihet. Jag har verkligen sett Guds rike verka genom ordet och bönen. Så även om jag inte sett så mycket av de där ovanliga och märkliga grejerna så nog har jag sett under alltid. Både i mitt eget liv och i andras.

Så ser det ut för mig, hur ser det ut för dig? Det som slår mig är att alla bedyrar att vi minsann tror på en "karismatisk" kristendom. Att vi tror på "tecken och under" etc. "Vi behöver mer av det!". Jag kan personligen inte låta bli att tänka: "Jo, men..."
Vad tänker du?

Efter en lång inledning så kommer här mina frågor som alltså till viss del gör våld på mina egna definitioner:

1. Hur många av er har sett ett "riktigt" under i bemärkelsen något väldigt underligt och märkligt? För att vara lite tråkig så ber jag er bortse från huvudvärken som plötsligt försvann eller förkylningen som kom av sig etc. (Som sagt, jag tror det är under också, men här räknas bara tunga grejer)
   
   
2. Min följdfråga är: Gör vi rätt om vi i vår teori och i vårt "snack" låter de här "tunga grejerna" vara det normativa?