Jag har delat många av mina upplevelser av orättvisa och maktlöshet. Men resan bestod inte bara av det. Vi var vid ett tillfälle inbjudna att dela gudstjänstfirandet i en synagoga i de nya delarna av Jerusalem. Här är gatorna vida och känslan i luften är som den i vilken modern medelhavsstad som helst. Det gamla Jerusalem några kvarter bort känns som en annan, mer mystisk värld. Det som slår mig med gudstjänsten är hur "frikyrkligt" allting är. Mötet i dörren, då den trevlige damen hälsar oss välkomna känns bekant. Liturgin är ju på hebreiska förstås, så där är vi lite vilsna, man står och sitter om vartannat. Jag tappar kippan några gånger men ingen tar illa upp. En dam där framme sjunger "frikyrkligt" vackert och lokalen känns hemtam.
Predikan är på engelska och framförs på ett medryckande sätt. Den handlar om en man som gått vilse i skogen, efter flera timmar av tröstlöst irrande så möter han tillslut en annan man. Till sin glädje är det en vis gammal rabbin, nu ska väl allt ordna sig. Men den gamle rabbinen är lika vilsen han och poängen är att ingen har alla svaren. Ofta är vi alla lika vilsna men vi behöver varandra för att hitta hem. Jag gillade storyn. Ska definetift använda den själv i någon framtida predikan.
Sen bjöds vi på en generös måltid. Mycket glädje, gemenskap och god atmosfär. Här kom vi att samtala lite extra med en ung rabbinstuderande som snart var färdig rabbin. Han delade sin syn på judendomen och även på konflikten. En mycket sympatisk kille. Efteråt så gick de andra tillbaka men jag och en annan kille dröjde kvar för att prata mer. Vi gick ut i sommarnatten och satte oss i en vacker park och fortsatte samtalet.
Han erkänner utan omsvep att Jesus är en av hans stora föredömen. "Jesus är det bästa exempel vi har på god judisk andlighet under den andra tempelperioden" säger han. Han berättar vidare att han på ett judiskt ungdomsläger haft Jesu ord i Matt 22:37-40 som grund för sin undervisning. Han berättar vidare att han ser bönen "Vår fader" som en av de bästa bevarade judiska bönerna från den epoken. Han önskar till och med verka för att få med den i synagogans liturgi. Vi lyssnar fascinerat. "Om det inte vore för anspråker att vara Guds son så skulle jag följa Jesus. Han skulle vara min rabbi" säger han vid avslutningen av vårt samtal.
Spännande eller hur?
