 |
| En torr gren av Jordanfloden |
Ett minne jag bär med mig från resan till Palestina var från när vi besökte Döda havet. Att bada där var en upplevelse men det jag minns mest var alla tomma badhytter vi åkte förbi på väg mot vattnet. Döda havet har haft samma nivå från Jesu tid fram till 1960-talet då nivån började sjuka med en väldig fart i takt med att de israeliska konstbevattningsprojekten tog fart på allvar. Nu står forna badparadis som ruiner mitt i den heta öknen, för bara några år sedan låg de vid stranden till den märkliga sjön.
Döda havet är helt beroende av att nytt vatten rinner till. Det gör det knappt längre. Vattnet kommer från Jordanfloden som i sin tur rinner via Galileiska sjön som även den minskar och floden är på sina ställen inte mer än en liten bäck. Grundvattnet sjunker till alarmerade nivåer i hela regionen. Nästa stora konflikt förutspås komma att handla om tillgången till vatten. Det finns också en oro för jordskalv när den djupa klyfta Döda havet finns i sakta töms.
 |
| En källa som en gång gav vatten till en hel by. |
Människorna vi pratade med vittnade om stor brist på vatten och det mest frustrerande var att Israeliska soldater kontrollerar det mesta av vattnet inne i de ockuperade områdena. Vi såg brunnar med stängsel runt. Det som med rätta upplevs som så orättvist är att det palestinska vattnet pumpas in till Israel, därifrån får
 |
| På föreläsning om vattenproblematiken. |
En sak som verkligen var en nagel i ögat på folk är att de israeliska bosättningarna har första tjing på allt vatten. Även i detta område så finns de likt lyxiga förorter till ingenting insprängda mitt i fattigdom och misär. Ständigt övervakade av soldater med stora K-pistar. Att frustrationen gror här är inte konstigt.
Dessa bosättare vill leva som i Västeuropa, en del har swimmingpooler och de flesta duschar på som om vattnet aldrig kan ta slut. De palestinier vi talade med berättade att om de fick chansen att duscha så gällde regeln att aldrig duscha längre än tre minuter. Det finns en stor medvetenhet om vattnets värde. Vi hörde uppgifter om att 200 bosättare gör slut på mer vatten än 4000 palestinier. Den situationen är naturligtvis helt ohållbar.
När vi satt på en föreläsning om vattenproblematiken så säger föreläsaren: "Nästa gång ni äter apelsiner från Jaffa så kom ihåg att de är vattnade med vatten från oss, vatten som våra bönderna aldrig fick".
Jag är uppvuxen med den israeliska framgångssagan om hur de fått öknen att blomstra, en berättelse som dock försummade att tala om från vilka vattnet togs. Även det här perspektivet behöver lyftas fram!
Mitt bidrag till Blog Action Day!
Published with Blogger-droid v1.6.3
