Kolportören: Advent, en tid för sagor

Ser man till skägget skulle George platsa på Frizon.
Skägg är åter inne bland unga kristna män.

En sak jag stör mig på är när sagor förminskas och förringas. Ta det här när någon vill avfärda nåt dumt med orden "Det där är bara sagor" eller "Dra den om rödluvan också". Sagor blir samma sak som dumheter. Även i kristna kretsar så använs ibland sagor på samma sätt. "Bibeln är ingen saga!" eller "Jesus berättade minsann inga sagor!" (Ursäkta, men han kallade dem liknelser). Jag förstå vad man vill åt, man har köpt en dyster och mörk världsbild där sagor och fantasi är något suspekt och negativt, något som står i motsatts till det som är sant och "verkligt". De har mitt medlidande och jag gör vad jag kan för att upplysa dem

På sagofronten har jag blivit rejält uppmuntrad av George MacDonald, författaren jag nämnde om tidigare. Jag firar advent och förbereder mig inför julen genom att med stor behållniong läsa boken "Adela Cathcart" (Boken utspelar sig under julen men sprakande brasor och julstämning värre), du kan köpa den här men det finns en massa gratis varianter att läsa på nätet. Har du Kindle eller annan läsare så är det bara att tanka hem.

Den börjar så här:

It was the afternoon of Christmas Eve, sinking towards the night. All day long the wintry light had been diluted with fog, and now the vanguard of the darkness coming to aid the mist, the dying day was well nigh smothered between them. When I looked through the window, it was into a vague and dim solidification of space, a mysterious region in which awful things might be going on, and out of which anything might come; but out of which nothing came in the meantime, except small sparkles of snow, or rather ice, which as we swept rapidly onwards, and the darkness deepened, struck faster and faster against the weather-windows.

Boken handlar om hur sagor och berättelser faktiskt kan förvandla en människas liv. 21-åriga Adela Cathcart lider av en mystiskt sjukdom (kanske depression) och inget hjälper utom bra berättelser (och kärlek förstås) Sagor verkar helande och upprättande är poängen, en poäng som dock ifrågasätts och utvecklas.

Boken gavs ut i en tid när sagor sågs som något väldigt suspekt. Därför tvingas MacDonald stoppa in dem i en "vanlig" vuxenberättelse, som även den är spännande ska tilläggas. Han gör det skickligt och han låter olika röster avbryta sagorna för att komma med invändningar typ: "Kan man uppskatta det där om man är kristen?". Fastän boken är skriven 1864 så känner jag igen problematiken. Vi har ju idag kristna som fördömer Harry Potter. De har uppenbarligen inte läst sin MacDonald. Han skulle ta dem i örat.

Nu har ni fått ett boktips till jul!

Här följer några citat om sagor, ett av Einstein och ett annat annat av Chesterton

(som sa att läsningen av MacDonald förvandlade hela hans liv)

En ängslig mor lär en dag ha vänt sig till Albert Einstein för att få vägledning för sin pojkes räkning. Vad borde hon läsa för honom för att han skulle utvecklas till en framstående vetenskapsman? ”Sagor”, svarade Einstein. ”Fint”, svarade modern, och sen då?” – ”Mer sagor”, sa Einstein. ”Och efter det?” frågade modern. Ännu mer sagor”, svarade Einstein.