Runar Eldebo om helighet

Jag har ju haft ledig helg och kunde i dag i lung och ro läsa fredagens Dagen. Det bästa i tidningen var utan tvekan Runar Eldebos artikel om det heliga. Du måste tyvärr vara prenumerant för att läsa. Men jag ger här ett axplock från den mycket läsvärda artikeln.

Om "heliga byggnader" skriver han så här:

När Jesus dör står det att förhänget går sönder mellan det heliga och det allra heligaste. Man skulle kunna säga att Jesus avsakraliserar hela vår tillvaro. Så egentligen behöver vi inte inviga kyrkor. Vi behöver inte avsakralisera de heller när de säljs för att bli sommarstugor. Det finns inte mer eller mindre heliga plaster. Förhänget har gått sönder.

Han fortsätter lite längre fram:

Vad finns det då att hålla heligt? Heligheten i kristen tro verkar inifrån och ut. Heligheten stavas överlåtenhet. Enligt kristen tro ska vi människor vara heliga liksom Gud själv är helig. Denna helighet avgränsas inte från det profana. Heligheten avgränsas från det onda. Du och jag ska hålla oss för goda att vara onda. Det är poängen med heligheten. Gud vill inte ha något med ondska att göra. Det ska inte du och jag heller vilja.

Ni som läst den här bloggen ett tag vet att jag resonerat i de här banorna tidigare. Det här perspektivet är grymt utmanade. Mot slutet av artikels skriver Runar:

Den församlingen tror jag på. Där Guds omutliga ord förvandlar och fostrar människor till livsöden som bär hans färg och närvaro i världen. Där staketen är lika långt borta som öster är från väster därför att hela jorden ännu är varm av hans steg som gick här. Där vi som tagit emot honom äger makten att vara Guds barn, ägnar vårt liv åt att bekämpa all slags ondska och bärs av vissheten om att vi gör en skillnad hela tiden och i hela det världsvida rummet.

Amen säger jag!

Behöver vi heliga prylar och platser?

Jag har funderat på om vi verkligen behöver betrakta en del saker och platser som heliga? En del talar om Jerusalem som den “heliga staden” osv. Man talar ibland om speciella heliga handlingar. Jag är ingen expert på sakramental teologi men dristar mig ändå att ha lite åsikter om det här. När jag läste till pastor så gav jag mig på att skriva en uppsatts om bruket av bönedukar (från Apg 19:11-) som är relativt vanligt förekommande i pingstväckelsesammanhang, som annars inte är så sakramentala av sig.

Jag blev tyvärr aldrig klar med mitt arbete för när jag gjorde den historisk researchen gick jag faktiskt vilse bland den relikdyrkan som förekommit i kyrkans historia. (Jesu mjölktänder lär ha varit hett eftertraktade reliker!). Men helt klart är det här intressant, nån borde skriva den uppsatsen!

Jag argumenterar för att allt är heligt. Alla våra handlingar borde vara heliga dvs avskilda för Gud, inte bara vissa religiösa handlingar på vissa platser. Gudstjänst handlar inte i första hand om tinnar och torn, inte ens i andra och tredje hand. Nej! Det handlar om våra hjärtan. (Rom 12:1-2). Gud vill förvandla oss, han verkar i oss. Hans rike vill gestaltas i mig och i den gemenskap som kallas församlingen. Där hittar man heligheten!

Jag kan se pedagogiska poänger i mycket av detta, poänger som jag tror vi behöver. Att tända ett ljus och be en bön kan vara ett viktigt hjälpmedel. Att få en “böneduk” som någon bett för kan också vara en hjälp för tron. Självklart så finns nattvarden och dopet med i mina funderingar. Jag vill verkligen inte stänga dörren för mysteriet. Men jag tror att Jesus är lika närvarnade hos mig nu som när jag dricker av kalken och äter av brödet, jag vill för den skull inte missta denna starkt symboliska och konkreta handling för allt i världen!

Ett av mina huvudargument mot barndopet är just att de pedagogiska aspekterna helt går förlorade. Visst har man dopljus och dopklänningar, men det lilla barnet minns ändå inte vad det varit med om. För mig som baptist är det viktigt att ha ett konkret minne av dopets vatten som omslutigt mig, inte som något mystiskt men som något i högsta grad konkret.

Vad har ni för tankar kring heliga handlingar, heliga platser och heliga prylar?
Hur ser ni på “motsättningarna” mellan det konkreta och det mystiska, mellan det naturliga och det andliga? Finns de? Eller konstruerar jag problem som inte existerar. (Kanske en bieffekt av för mycket julmat!) Som vanligt vill jag vara öppen för korrigering och ett bra samtal.

Uppdaterat den 4 juni 2008: I dagens Dagen så tar man upp frågan om kyrkorummets helighet. Helt irrelevant tycker jag nog.