"Är du frälst Jocke?"

Ofta är jag ganska slätstruken. Men ibland så spetsar jag till saker. (även om jag även då försöker vara saklig och balanserad). Det jag upptäckt och som förvånar mig är hur en del (kristna) bemöter de inlägg de inte håller med om.

"Är du född på nytt, Jocke?" skrevs nyligen i en kommentar. (jag ska säga att just den kommentatorn bad om ursäkt, men varför överhuvudtaget...) Under samma kategori räknar jag varningarna att Gud kommer att döma mig. Samma människor brukar indignerar uppröras över att en sån avfällig typ som jag är pastor.

Det finns hos en del en längtan efter missförstånd och konflikt istället för samtal och möten. Jag finner det märkligt. Samtidigt vill jag inte bara ha ja sägare här på bloggen. Jag uppskattar när folk säger emot och vill problematisera det jag skriver. Men när vissa vill förpassa mig till de lägre regionerna så undrar jag stilla att det måste väl finnas någon sorts rim och reson. Eller?

Is this the price to pay for a blogging pastor?

Vett och etikett, länkar och hyfs

Jag vill inte framstå som en surpuppa men en sak som jag inte gillar är vissa bloggares förmåga att i tid och otid länka till allt och alla. Jag skulle personligen inte lägga in en länk till en tidning (eller något annat) om det jag skrivit inte hade något med artikeln att göra. Men vissa gör det hela tiden och det stör mig.

Kanske är det Twinglys baksida? Dessa bloggar har sällan några spännande samtal i sina kommentarer, det är som att det viktigaste med deras bloggande är att få många klick (och många som stannar i ungefär en sekund). Men ett "klick" är ju värdelöst om det inte genererar reflektion, samtal och utveckling. Själv blir jag bara trött när jag via Twingly hamnar på helt irrelevanta inlägg.

Hela poängen med att länka till artiklar är väl att man antingen tycker artikeln belyser något man själv vill förmedla eller att man själv menar sig ha något som kompletterar.

Hur tänker ni?

PS. Säg till om ni tycker jag är en surpuppa. DS

Skriv om andra på samma sätt som du vill att de ska skriva om dig

Jag tycker ibland att klimatet blir lite väl kallt, även på kristna bloggar. Speciellt i kommentarerna. Jag tycker det är tråkigt. Samtal behövs naturligvis, det är själva poängen. Men vad hjälper det mig om jag "vinner" ett argument men förlorar i kristuslikhet?

Som en motpol vill jag lyfta upp de sju bud för samtalet som nätverket Missional Tribe har.
Vad sägs om dessa två axplock:

The Second Commandment: You shall write in the way that you wish to be written to. Real people are reading your words—with real feelings, hopes and dreams. You shall seek to build up, not tear down.

The Third Commandment: You shall listen well and give one another the benefit of the doubt. Having only words—no facial expressions, body language, or tone of voice—over 50% of what communication is about is missing. Think the best of everyone who writes here.

Tänk om vi bara kunde följa dessa två bud vad mycket trevligare det hela skulle bli. Jag vill passa på att be om ursäkt om jag skrivit något obetänkt här eller någon annanstans.

Fram för samtal, debatt och diskussioner men alltid i kärlek med den andres bästa för ögonen!

Vad sägs om det?

Ska man ändra i det man skrivit?

Låt mig ta upp en bloggfråga jag gått och grunnat på lite. Ska man peta i publicerade inlägg? Alla ni som hållit på med det här längre, vad säger ni? Ibland förhastar man sig ju och trycker på ”publicera” sen upptäcker man en massa stavfel, missade ord och särskrivningar. Vad gör ni? Går ni in och redigerar eller låter ni misstagen synas som ett tecken på ert sinnestillstånd just då?

Eller tänk er följande scenario: Du är upprörd över något, du skriver ett vasst inlägg och trycker ”publicera” för att sen upptäcka, aj då, det där är ju inte jag. Jag är ju en trevlig kille, ingen gnällspik. Vad gör du då? Skriver om eller lämnar kvar?

Jag måste erkänna att jag nu och då ändrar i mina inlägg, rättar uppenbara fel (jag har en särskild fallenhet för sär skrivningar har jag märkt) och kanske formulerar om mig något lite. Men ärligt talat så känns det lite som att fuska. Det bästa är naturligvis att få det rätt med en gång. Kort och gott. Brukar ni peta i era bloggposter?