"Upp" en passande film för Allhelgona

Jag tog med mig de två äldsta barnen på bio, vi såg filmen "Upp". En väldigt passande film att se på Allhelgona visade det sig. Den handlar nämligen om livets korthet. När jag såg filmen så spelade Pelle Karlssons gamla låt från 70-talet runt i huvud på mig: "Ett liv, ett enda liv så fyllt av frågor och förväntan".

Filmens huvudperson heter Fredriksson, vi får följa honom från det han är en liten grabb som längtar efter det stora äventyret. Han träffar sin älskade Ellie, en tjej lika äventyrslysten som han själv. De gifter sig och de har en "Äventyrsbok" tillsammans där de drömmer om det stora äventyret. Vad händer? Jo åren händer, tiden går och livet och vardagen rullar på. "And the days go their ways in silence", de förblir lyckliga men får också sin beskärda del av prövning. Tillslut är allt förbi. Ellie dör och Fredriksson är ensam kvar. Ensam med äventyrsbokens tomma blad.

En gång hörde jag en föreläsare berätta att varje gång han gick över en kyrkogård så tänkte han på alla böcker som aldrig blev skrivna, alla tavlor som aldrig blev målade, alla äventyr som aldrig blev av. Vemodigt värre. Lite av samma känsla infinner sig i filmen men då sker det grejer. Fredriksson har inte släppt sin dröm än, han knyter tusentals ballonger till sitt hus och precis innan han ska tvångsförflyttas till servicehuset så lyfter hela huset! Med på resan så kommer en fripassagerare i form av en liten knubbig kille som Fredriksson först så klart ogillar men givetvis växer vänskapen fram. Utan att säga för mycket så får de sin beskärda del av äventyr. Filmen blir sen mer och mer av en konventionell digitalt tecknad familjefilm med en galen skurk, hisnande scener m.m. Barnen älskade den och jag också.

Filmen kan summeras med: Det största äventyret finner vi i de nära relationerna. Livet är kort, låt oss ta vara på det viktigaste. Nått att tänka på i Allhelgona.

”Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må undfå visa hjärtan” Ps 90:12

Blinda profeter? del 3

I den här posten så ska jag försöka analysera varför kristna ledare tänkte som de gjorde. Vi får inte glömma bort att utvecklingen på 1900-talet saknar motsvarighet i historien. Vi fick elektricitet, började åka bil, flyga flygplan, lyssna på radio (och TV). Biograferna slog igenom och kommunikationerna exploderade med telefonin. Vi fick också tid att odla egna intressen som sport etc. Två världskrig skakar också första halvan av århundradet och sätter sin prägel. Mitt i allt det här försökte dessa ledare navigera sig fram, de ville till varje pris vara trogna mot Skriften men utmaningarna de ställdes inför var enorma.

När de såg helt nya företeelser som bio, modern-dans och jazzmusik måste de ha känt sig inkastade i en virvelvind av omoral med svårgreppbara följder. Referensramarna saknades till stor del, de hade bara sin känsla att gå på och det kändes inte bra! Det lyste rött och de satte klackarna i marken och skrek STOP!
För att citera David Nyströms kommentar:

"Sverige gick från att vara en kristen nation, men nära 100% av befolkningen som regelbundna kyrkobesökare och med kristen moral och livssyn påbjuden i lag, till att bli en, i deras ögon, fullständigt sekulariserad nation."

Kanske har jag varit lite för hård emot dem i mina två tidigare poster. Kanske kunde de inte ha reagert på något annat sätt. Jag menar dock fortfarande att de inte hade behövt fördöma olika musikstilar som de gjorde. Givetvis så skulle de inte ha uttalat sig om afrikaner på det sätt som gjordes. Kanske hade de till och med kunnat se möjligheter istället för hemskheter i saker som bio och dans. Det jag med efterklokhetens kranka blekhet kan sakna är "profetisk kreativitet" inför alla utmaningar de stod inför, men det är lätt för mig att säga.
Jag som är "post" det mesta de mötte och stod i.

Nu inser jag också att det finns stoff till minst ett inlägg till i den här serien. Jag ska skriva mer om hur vi kan förhålla oss till omvärlden, kulturen etc. Sen så kommer jag att plocka fram motorsågen igen och titta lite på nyckfulla utselutningar med krossade människor som följd.
I'll Be Back!

Blinda profeter? del 2

Det är spännande att städa bokhyllor! Vad sägs om den här boken: "Obam med trollpåsen. Negerberättelser för barn och ungdom" från 1938. Nu låter det här väldigt rasistiskt men vi får hålla i tanken att mörkhyade människor från andra kontinenter var något sensationellt och ovanligt på 1930-talet. Den här boken är inte på något sätt rasistisk om än något kolonial och präglad av en gammal missionssyn. (Visst är det häftigt att vi idag har en svart president i USA som heter Obama!) Då var det värre med Theofil Engströms påstående att Jazz var negrernas ap-musik. Det var lika illa då som det är nu. En rolig, för att inte säga ironisk detalj var att när jag googlade Theofil Engström så fanns han på ett ställe, gissa var? Jo på Svenska Filminstitutets hemsida. Jesus som inte ens gick på bio i studiesyfte!

Låt mig berätta en historia som fortfarande berör mig djupt. För många år sen så mötte jag ett gammalt par. De hade kommit till tro på slutet av 1930-talet, men det fanns ett problem. De älskade att dansa, så ofta de fick chansen så dansade de med varandra och de var riktigt duktiga. Gott tänker du. Problemet var bara att deras pastor troligtvis hade läst boken "Vår protest!" och kände sig tvingad att strängeligen förmana det unga paret. Den gamla damen i 80 års åldern berättar för mig att: "Herren fick lov att skada min balansnerv och tur var väl det för annars hade vi väl dansat än".

Jag visste inte vad jag skulle säga. I bilen så fylldes mina ögon av tårar. Vilken lögn, vilken livslögn. Jag såg för min inre syn det gamla paret sätta på en grammofonskiva och dansa därhemma på rumsgolvet. Det hade varit så rätt och så fint. Men det hände aldrig på grund av felriktad nit från andliga ledare. Nu är de båda döda och det mest tragiska är att deras barn inte har det minsta intresse av en Gud som saboterar balansnerver.

I min sista post om det här så ska jag försöka att tillsammans med er förstå och hur dessa ledare tänkte.

Blinda profeter?

Jag städade (det händer faktiskt) en av mina bokhyllor där hemma och fick ögonen på en liten bok med det konstruktiva namnet "Vår protest!". Den är skriven av 17 av vårt lands frikyrkopionjärer. Bland författarna finns Lewi Pethrus, Theofil Engström, Walter Erixson, C.G. Hjelm, m.m. Du som reservationslöst ser dessa som dina hjältar kan sluta läsa här.
Jag kommer nämligen att såga dem vid knäna.

Ibland så reagerar jag på att vi kristna oftare blir kända för vad vi är emot än för vad vi är för. Killarna i den här boken satte den trenden med råge! Boken är en kampskrift emot, Jazz, dans, bio och ungdomskultur i största allmänhet. Vad värre är, den är rasistisk. Så här skriver Walter Erixon om Jazzmusiken:

"Från Afrika kom den. Men den blev värre ändå, när våra svenska negrer skulle exekvera den. Det blev en djungel av den redan förut så intima dansformen. En djungel av ap-kult"

Självklart borde de och kunde de ha ha tänkt annorlunda. Redan Frälsningsarmén grundare William Booth ca 50 år tidigare tog till sig och använde sig av den musik som fanns i samtiden. Men det mest upprörande är ändå de rasistiska vibrationerna i citatet. Allt i populärkulturen på 1940-talet sågas, omfattande sidor ägnas åt att fördömda "så kallade kristna" som går på bio. Vad sägs om följande citat av Theofil Engström:

"Har man Jesus i hjärtat, d. v. s. om man är hjärtefrälst, då går man ej till biografen! Jesus går inte med till biografen! Inte ens i studiesyfte."

Eller det här:

"Att det måste vara erotik i varje film beror på att en stor procent av publiken utgöres av kvinnor"

Den Jesus som beskrivs i boken skulle aldrig gå på bio, aldrig gå på dans, aldrig lyssna på Jazzmusik, aldrig umgås med syndare, aldrig träffa några tullindrivare. Den Jesus som beskrivs är i många stycken helt enkelt inte den Jesus vi läser om i evangelierna.

Jo, jag känner till försvarstalet som kommer, att de var barn av sin tid osv. Jag vet också att vissa alltid känner sig tvungna att konstatera att vi "minsann är i andra diket idag". Fast allvarligt talat, den här boken är skriven av frikyrkans andliga elit.

Tänk om Theofil Engström som var initiativtagare till den här boken istället hade kallat samman de andra och sagt:

"Det här med bio, växer och en del saker som visas är ju inte så där värst bra. Hur ska vi göra? Hur tar vi upp det här i våra församlingar? Det är ju ett fantastiskt medium, frågan är hur vi ska kunna återlösa det? Det finns mycket kreativitet och potential för gott i det här vänner"

Eller tänk om han sagt så här om Jazzen:

"Vänner, hur ska vi göra för att våra afroamerikanska vänner ska få komma fram mer. Som musiker kan jag bara konstatera att vi verkligen behöver deras musik. Den där Jazzen är verkligen känslig och stämningsfull. Du Lewi, du skulle möjligvis inte kunna bjuda den där Louis Armstrong till Filadelfia?"

Det hade väl inte varit omöjligt för dessa gudsmän att tänka så, hade det?

PS. Om det blir ett samtal om detta, så fundera gärna kring vad som är våra blinda fläckar idag. DS.

The Dark Knight

I går kväll så såg jag den senaste Batman filmen "The Dark Knight". Generellt sett så gillar jag Marvels hjältar mer än DC:s men Batman är ändå en av mina favoriter. Till skillnad från Superman som jag har svårt för, (han är ju en supervarelse som "leker" människa. Man skulle kunna se Clark Kent som en drift med oss människor) så gillar jag hjältar som i grund och botten är "vanliga" men som av olika anledningar blir hjältar. Nog om det, över till filmen.

Den var intressant på många vis, förutom att den är snyggt gjord med en rad hisnande scener så har den faktiskt ett budskap i stil med att våld inte lönar sig. Sen problematiserar filmen relativt bra kring svårigheterna att göra det rätta inför ofattbar ondska. Den ställer frågor som: När blir en god människa ond? Kan man kämpa mot det onda på ondskans villkor utan att sälja sin egen själ? och liknande. Förutom Batman (Christian Bale) och Jokern (Heath Ledger) så är karaktären Harvey Dent (Aaron Eckhart) en fascinerande person. Han är åklagare i Gotham och allierad med Batman i kampen mot ondskan. Samtidigt blir det lite väl mörkt ibland och någon antivåldsfilm är det verkligen inte.

Skurken i filmen är Jokern. Han har kallats för filmhistoriens värsta filmskurk och jag är nästan bered att hålla med. Här har vi en totalt oberäknelig och helt vrickad galning som inte söker något annat än kaos och förintelse. Batman får stora problem med en motståndare som så totalt handlar bortom logik. Jag som annars sitter och klurar på de sista detaljerna till mitt seminarium på Frizon om djävulen fick faktiskt några bra uppslag. Jokern är en bra bild på djävulen som ju enligt Johannes 10:10 kommer för att "stjäla slakta och förgöra". Ungefär vad Jokern sysslar med filmen igenom. Tillslut så segrar det goda (sort of), om än genom vedermödor och till ett fruktansvärt pris. Jag vill inte säga mer för att inte totalt spoila för dig som vill se den. En varning dock, trots sina problematiseringar så är filmen väldigt våldsam (kanske för våldsam?). Någon mer som sett den? Vad tyckte du?

Fler recensioner hittar du här:
Svd
DN
Rotten tomatoes
En intressant kritisk recension hittar du här.
Efter ett tips från Jonas Lundström rekommenderar jag även den här.

En lite varning. Som vanligt när man diskuterar en film så finns det risk för spoilers i kommentarerna.

Blandad kompott

Dagens tips: Alla bloggare kan få tillgång till det legendariska (nåja) uppslagsverket Encyclopedia Britannica helt gratis bara genom att ansöka här. (Det fungerade för mig). Jag gillar annars Wikipedia men det är helt klart coolt att surfa runt bland all fakta på Encyclopædia Britannica.

Vilken religion har din favorit superhjälte? Nu behöver du inte undra längre. Att Marvel hjälten Thor är asatroende kanske inte kom som en överraskning, men visste du om att Superman är metodist, Batman angelikan och Hulken katolik? Inte jag heller! Här finns mer uppgifter. Ingen superhjälte är dock EFK:are Hmm mycket märkligt...

Omoget och aningen nostalgiskt av mig kanske, men jag ser fram emot den nya Indiana Jones filmen som kommer i sommar. Ska bli spännande att se en snart 70årig Harrison Ford ta på sig hatten och svinga piskan igen. Första filmen kom ju 1981, då gick jag i andra klass...

Om du inte upptäckt YouVersion än så rekommenderar jag att du registrerar dig. Fräschare upplägg för att läsa, jobba med och bearbeta bibeln finns inte på nätet.

Annars har jag idag predikat över att Gud ständigt ger oss nya chanser. Det faktum att Jesus gång på gång upprättade "körda" människor var det som retade gallfeber på den religiösa eliten. Jag tror inte på en plan B eller C jag tror Jesus tar oss rakt in i plan A oavsett hur vi klantat till det. Kolla här. Grace... travels outside of karma, karma ...

Prins Caspian

Ni har väl upptäckt att man släppt trailen för den nya Narnia filmen. Se den här och läs mer om filmen här. Det är berättelsen om Prins Caspian som nu blir film. Jag vet inte när premiären blir i Sverige, men den verkar värd att vänta på. I alla fall verkar specialeffekterna häftiga, alltid något!

Den gode den onde och den fule!

I kväll hade vi hemgruppen hemma hos oss. Barnen lekte för sig och min grabb som är 5år skulle spela bordshockey med sina kompisar. Då hörde jag honom säga: ”OK, jag är dom goda så får ni vara dom onda”

Det är lätt att skratta åt det här men är det det inte precis så här vi ofta gör? Självklart så placerar vi oss själva som de goda. De andra får vara de onda, eller kanske bara de fula, de annorlunda, de som inte är som vi. Det här går igen i allt från världspolitik till barnens lekar. Vi, eller snarare JAG är mallen utifrån vilket allt annat dissas eller godkänns. Jesus, hjälp oss!

PS. Om du någon gång känner för en spaggetivästern så rekommenderar jag Sergio Leones ”Den gode, den onde, den fule", men räkna inte med att få stuff till alltför många predikningar!!!” DS.