Evolutionens lidande vs helvetets kval???

En måndags fundering. Det finns kristna som totalt förkastar evolutionsteorin därför att de menar att den kräver lidande och död vilket man menar är oförenligt med en kärleksfull Gud. Jag kan förstå argumentet.

Det märkliga är att samma kristna ofta inte har några som helst problem med att tänka sig ett evigt helvete där människor plågas för alltid. Även om evolutionsteorin kräver väldigt många miljoner år så är det ju ingenting jämfört med ett evigt lidande. Hur får man ihop det?

PS. Själv är jag inte riktigt färdig med hur jag ser på evolutionen. Har dock berört ämnet tidigare. Ska läsa boken Evolutionens Gud så fort jag får tillfälle. Angående helvetet så hänvisar jag till vad jag nyligen skrivit. DS.

Hur tänker ni?

Att nyansera bilden av helvetet del 2

Jag började ju skriva lite om helvetet för ett tag sen. Jag planerar att följa upp det hela bättre men till dess får ni hålla till godo med Greg Boyds plädering för annihilationism. Det är en svår fråga men jag tycker Boyd argumenterar bra.

"Unending Suffering is Inconsistent with the Love of God. The central revelation of God in the New Testament is that God is love (I Jn 4:8, 16). His anger endures for a moment, but his mercy endures forever (Ps 103:8-14). How is this consistent with the view that God’s wrath burns eternally toward the wicked? Does this seem like the sort of thing the “Abba” Father of Jesus would do? Would we call a human being good or merciful – or anything other than cruel — who retaliated on his foes with this sort of unmitigated, insatiable vengeance?"

Hur tänker ni i den här frågan?

Att nyansera bilden av helvetet

Helvetet är ingen lätt grej. Många tror att den kristna tron går ut på att inte komma dit, det är liksom grejen med alltsammans. När jag var tonåring så kunde de riktigt radikala bära t-shirts med budskap som: "Christians have more fun, especially later". Eller t-shirten med en bild på en hjärna i en stekpanna med texten: "This is your brain arguing that there is no God. This is your brain frying in hell". Helt sjukt!

Jag minns Europakonferensens i Uppsala tidigt 90-tal där jag hörde den amerikanske "trospastorn" Rod Parsley säga att: "det främsta tecknet på en villolära är förnekandet av ett evigt, bokstavligt brinnande helvete". Han fortsatte: "Helvetet är en plats där djävulen styr och ställer". (Teologin var så tunn att jag nästan vill ha kollekten tillbaka). Det är min bakgrund när det gäller helvetet.

Undra på att jag blev förvånad när jag fick kritik för mitt påstående att synen på helvetet ibland behöver nyanseras. Under Peace & Love här i Borlänge så frågade jag folk vad de trodde att kristen tro gick ut på. "Att inte komma till helvetet" var det svar jag fick påfallande ofta. Är det bra? Var det det som var Jesu huvudsakliga budskap? Svar nej! Ändå tror många det.

En del tycker det är självklart med tanken på ett evigt brinnande helvete som den här gamla "kristna" skräckisen från 70-talet. (frågan är om inte motsvarande film om himlen är minst lika frånstötande) Tanken att en älskande, upprättande Gud skulle fördela sin livskraft till människor enbart för att hålla dem vid liv till eviga plågor är problematiskt för mig.

Måste vi inte på allvar fundera kring när helvetet/hades/gehenna förekommer i bibeln? Till vilka texterna vänder sig? Sammanhang? etc, etc. Missförstå mig inte, jag tror verkligen dessa texter utmanar oss grymt mycket men kanske inte alltid på det sätt vi många gånger trott. Min bestämda uppfattning är att det behövs mycket nyanserande här.

Men vad säger ni?

Medan ni funderar så rekommenderar jag den här predikan av Greg Boyd. (ja, den handlar om helvetet, det är bara att spara/hämta/öppna länken och lyssna)

Helvetet på tapeten

Helvetet är på tapeten i Dagen (se här och här). Jag orkar inte ge en fullödig kommentar det finns mycket att säga (och inte säga) om hela ämnet.
Väldigt kort. Jag tror att vi människor kan välja bort himmelriket här och nu med konsekvenser sen, bibeln talar om en dom. Men hur det ser ut är jag inte lika säker på.

Angående helvetet som en evig plats av pina tänker jag så här:
Gud är källan till allt liv. Skulle då den Gud som är kärlek och som uppenbarat sig för oss i Jesus kunna avsätta en del av sin livskraft enbart i syfte att plåga människor i all evighet? Jag har svårt för den tanken, men vad säger ni?