Hurdan är Gud?

Som jag förstår min bibel så är Gud lik en god far som söker upprätta sin skapelse, vi är fallna och hopplöst förlorade men genom Jesu liv, död och uppståndelse, kan vi räddas och steg för steg upprättas. Gud älskar alla människor och vill inte att någon enda ska gå förlorad.

Hur gör vi då med David Wilkerssons profetia? Allt ska prövas. Jag har stor respekt för Wilkerson (även om jag berörts mer när han skrivit om sitt arbete bland ungdomar med problem än hans domedagsskildringar). Hur ska vi då se på en sån här profetia egentligen? Profetians Gud är arg och dömande. "Vi är under Guds vrede" dundrar Wilkerson. Jag vet att bibeln talar om Guds vrede, speciellt i Gamla testamentet men även i Nya. Jag tror på en Gud som är engagerad, som upprörs, som gråter och som lider. Varför? Jo, han har visat sig för oss i Jesus. Men vill han likt en snarstucken jordisk far plocka fram riset, eller vill han ta oss i famnen, trösta och upprätta?

Jag tror på domens dag. Bibeln talar om en dag då Gud en gång för alla dömer ondskan i världen. Den dagen är också vårt hopp för den hör intimt samman med en ny himmel och en ny jord (här, inte någonstans långt borta) och alltings upprättelse. Men det jag undrar är om Gud verkligen håller på och verkställer "små domar" lite här och var. Vi ser vid några tillfällen i Nya Testamentet hur Gud straffar människor på studs, ta tex Herodes (apg 12) eller det ännu med problematiska fallet med Ananias & Sapfeira (apg 5). Men huvudtemat hur jag än vrider och vänder på texterna handlar om upprättelse. Sen är det klart att vi människor lider av konsekvenserna av vårt uppror och vår olydnad. Det visar sig ju genom allt lidande, alla orättvisor, krig, miljöförstöring etc och det ser inte ut att bli bättre. Men hjälper oss verkligen sådana här profetior oss eller stjälper de oss när det gäller vår sändning ut i världen?

Låt oss lyda den gode Wlikerson som avslutar sin profetia så här: "Gör vad ni själva vill med detta meddelande."

Ja, vad gör vi men denna profetia och liknande?

Läs också Dagens intervju med Mikael Tellbe angående profetior.

PS. Två olika reaktioner kan du läsa om här och här. DS

Uppdaterat den 20 mars: Thomas Österberg skriver bra om det här

Livets Ord i Dagen del 4

Som alla min kommentarer till artiklarna om Livets Ord så är det här inte så intressant läsning för mina icke kristna läsare. Jag bearbetar och funderar kring mina egna erfarenheter kring fenomenet Livets Ord.

I dagens reportage om Livets Ord så står missionen i fokus. Det finns mycket att säga om deras stora arbete men jag tänkte fundera kring en liten detalj i artikeln. Jaktlund skriver i en passus om "Operation Jabotinsky". Jag minns den konferens på Livets Ord då det hela presenterades. Det var som så ofta en ödesmättad stämning och Ulf berättade om Herrens uppdrag att föra judarna hem till Israel. Han berättade om skeppet som de hade skaffat (eller tänkte skaffa, jag minns inte). Jag blev som alla andra helt gasad över alltihopa. Jag fick min fästmö (nu mera min hustru) att regelbundet ge pengar till båten Restoration. Det var jag då. (själva grejen att hjälpa förföljda judar har jag naturligtvis inget emot)

Två saker skulle jag vilja fundera vidare på.

1. Hela "Israelgrejen".
Det är stoff för många bloggposter, få se om jag får inspiration framöver.

2. Det profetiska på Livets Ord.
Som jag minns det hela så profeterade Ulf Ekman att Raoul Wallenberg skulle komma tillbaka.* (Någon mer än jag som minns Carolas sång: "Raoul, Raoul en hjälte för vårt land" som kom i samma veva?). Mina minnesbilder är att varje nyårskonferens var fylld av profetiska ord från Ulf Ekman, det var något man med spänning väntade på. (kanske är det så fortfarande på nyårskonferenserna?). Jag vill absolut inte förakta det profetiska. Men som jag minns det så var det verkligen ingen atmosfär av att pröva och fundera kring det hela. Jag minns att jag åkte till Europakonferenserna med förhoppningen att den här gången så skulle Rauol presenteras framme på plattformen. Ulf hade ju profeterat. (Jo, jag vet han skulle teoretiskt sett fortfarande kunna dyka upp, 96år gammal.)

Vi är många som fortfarande drar oss för att säga "Så säger Herren". Just på grund av självklara och odiskutabla profetsior som dessa . För mig blev mötet med Vineyard och John Wimber en otrolig befrielse, här fanns det profetiska, fast i en skönare förpackning. (jag erkänner att jag är subjektiv) Man kunde, ja man till och med uppmuntrades, att pröva.

Tillbaks till båten Restoration. Är det någon som vet om man på Livets Ord gjort en öppen och gemensam utvärdering om det hela? Jag menar nog att om jag upplever att Herren säger något till mig som kostar en hel massa pengar och engagemang, att jag då är skyldig att göra en ordentlig öppen utvärdering av det hela. Som jag minns det så försvann båten bara plötsligt och man tog flyg istället. Kanske hade varit smartast med flyg från början? Hänger ni med hur jag tänker? Vrider man och vänder på saker på det här sättet, eller kör man bara på?

Det här är en omständig post bara för att komma fram till min fråga:
Någon som vet hur mycket och öppet Ulf Ekman själv utvärderat sina profetior?
Som jag ser det har alla har rätt att ta fel ibland, bara man är öppen med det.

Jag är väldigt nyfiken!

*Här går minnesbilderna isär, hur var det egentligen? Är detta en vandringsskröna, ett missförstånd eller profeterade Ulf verkligen om Raouls återkommst? Ni som var med när det begav sig får gärna kommentera/kompletera.