Nu brakar det betänkligt inom trosrörelsen. I centrum står ett av de största "trosbyggena" i amerikans kyrkohistoria: Oral Roberts University.
I dess närhet tycks de flesta av trosrörelsens stora namn finnas: Kenneth Copeland, Benny Hinn, Creflo Dollar, mm och även vår egen Ulf Ekman.
Oral Roberts son Richard har nyligen fått lämna sin befattning som ledare efter tvivelaktig moral på det ekonomiska området. Sen har vi senator Chuck Grassley förfrågan angående några av de största TV-evangelisternas ekonomi, i stort sett samma personer som finns med i ORU:s styrelse. (se mer här och här). Det är uppenbart att denna kristendomstolkning nått vägs ände.
Jag tror också den svenska grenen av trosrörelsen med Ulf Ekman och Livets Ord i spetsen på något sätt måste göra upp med hela "framgångsteologi kapitlet". Ulf är ju direkt involverad i ORU. Jag hoppas att Världen i dag vågar ta i tu med den här frågan på ett konstruktivt sätt (hittills har jag bara hittat en notis om det på nätet) . En önskan är också att Livets Ords teologiska tidskrift Keryx vågar se igenom och analysera just framgångsteologin, även om den är en del av den egna historien.
10 kommentarer:
Joachim,
Även jag börja ana en spricka i den tidigare så putsade muren. Det tomrum som trosrörelsen fyllde på 80-talet existerar inte på samma sätt längre. Idag finns flera av de positiva inslagen de stod för även inom EFK, pingst och andra samfund. Från att vara lite rebelliska mot rigida kyrkor är de själva idag de rigida som kämpar emot nytt. Trosväckelsen blev en av de minsta och kortvarigaste väckelser vi haft i vårt land.
Var det över huvud taget en väckelse?
Behövde vi verkligen alla dessa församlingar med anspråksfulla namn (gärna nått med seger eller center, liv och kraft som poppade upp som svampar ur marken för 15 - 20 år sedan? De orsakade massor med sår och splittring och allt för få utvecklades till friska och stabila gemenskaper. Några gjorde det, tack gode Gud, men kanske mer trots än tack vare "trosväckelsen".
Är jag för orättvis nu?
Joachim,
Njaea! De utvecklade iofs en lovsångskultur som kanske inte hittat innanför segertonerna i pingstkyrkan annars. Och vi får inte glömma att de läst Bibeln på dessa ställen. Något man helt missat inom t.ex. pingst.
OK, du har rätt, de betydde en hel del för lovsången (även om det finns diken här också.) Vineyardrörelsen har också betytt mycket här.
Hej Joachim.
Ber du något för vännerna i de här nya församlingarna eller har du bara åsikter om dem? Är det av genuin omsorg om dessa som du informerar om dina åsikter? Sätter du någonsin pekfingret mot din egen näsa och frågar dig om ”vi”* verkligen behöver dig och din församling?
Jag tror inte att de som startat nya församlingar ute i landet gjort det för att tillfredsställa varesig dig eller mig. En orsak till at det varit lite tufft för många nya församlingar kan ju vara att de inte direkt fått något stöd eller hjälp från oss andra.
Inte heller pingströrelsen betraktades som en väckelserörelse av tidigare väckelserörelser i början av 1900-talet. Den betraktades också bara som störande splitrare. Även då fanns det expertbedömmare av andras verksamhet som förklarade hur pingströrelsen fungerade och varför det var för fel på den. Också pingströrelsens församlingar var bristfälliga och ofullkomliga och fick kämpa hårt när de startades i vårt land. Också dessa anklagades och misstänkliggjordes av både världsliga media och andra trossamfund. fel kan man hitta överallt (eventuellt även i din församling och hos dig).
Letar du fel för att du, likt den barmhärtige samariten, är genuint intresserad av att hjälpa dem vars skador du bedömmer? Eller är ditt stora intresse för trosrörelsen grundat i något annat? T.ex. att den borde försvinna? Den önskan har alla väckelserörelser varit måltavla för från de som inte velat erkänna dem. Är inte just en sådan här blogg splittrande? För du menar väl inte att det hjälper dig att få en god relation med syskon i nya församlingar att du samtidigt kritiserar dem och gräver efter grand i deras ögon på nätet? Varför är vi inte mer måna om att hitta och hjälpa varandra när vi samtidigt varnar för faran med splittring?
Din beskrivning av begreppet kolportör är bra. Det de blivit kända för är väl som sagt att de bran för "evangelium om Jesus Kristus" och spred "småskrifter med uppbyggligt innehåll" snarare än att de reste runt med varningsinformation om/- och kritiska granskningar av andra trosriktningar eller rörelser.
*vilken grupp gör du dig till förespråkare för när du säger "vi". Är jag inräknad i "vi" oavsätt vilket samfund jag är med i, eller syftar du på "oss svenskar" generellt när du bedömmer "vårt" behov av de nya församlingarna? Hur många av dessa församlingar har du besökt? För det är väl förstahandsinformation du sprider på nätet när du uttalar dig om denna rörelse?
Hej Hans Oskar!
Tack för lite negativ kritik, jag tar det också! (det händer inte så ofta men är alltid välkommet)
För det första handlar mitt inlägg i första hand om "framgångsteologin", den är jag faktiskt kritisk till. Sen är det är möjligt att jag i mina kommentarer var lite generaliserade (sorry) men jag skriver också att några av dessa församlingar utvecklat positivt. När jag jobbade i Heby kommun fick jag tex mycket bra kontakt med Herrensgård som numera heter Centrumkyrkan. Härliga människor som var bereda att göra upp med misstagen från det förflutna. (även om misstagen skedde från båda håll när det begav sig)
Så jodå jag har ganska mycket erfarenhet av trosrörelsen. Jag har varit väldigt positiv. Ett tag köte jag allt! Jag läste alla böcker av Hagin, Copeland mm. Jag köpte deras band och hade alla nyhetsbreven. Jag besökte ofta Livets ord på konferenser och liknande även andra av dessa församlingar. Tex Segerbanneret här i Dalarna. Jag kan erkänna att det nu är några år sedan jag rörde mig i de sammanhangen men allt jag skriver är saker jag mött och upplevt. Sen har jag fått många rapporter om att mycket positivt händer nu. So Keep up the Good work!
Varför blev jag då negativ i första hand? Jo förstår du. När jag läste teologi så började jag så smått ifrågasätta teologin bakom hela "framgångs tänket". (Jag fann John Wimber och Vineyard rörelsen sätt att tänka kring karismatik m.m. som mycket mer förankrat i god teologi)
Sen när jag började jobba som pastor mötte jag människor som farit riktigt illa i trosrörelse sammanhang. Jag satt ner med dem, samtalade med dem och blev mycket illa berörd av deras berättelser. Främst handlade det om övergrepp som har att göra med ledarskapssynen som är (var?) väldigt auktoritär, med stark betoning på underordnande. Sen handlade det om demonologin och människor som främst i början av 90-talet for mycket illa. (Jag vet inte om du känner till Sam & Jane Whaley?)
Det var lite om varför jag skriver som jag gör ibland. Men ärligttalat, så handlar min blogg mest om annat men det här är en viktig del av min berättelser därför kommer det med ibland.
Jag är ofta självransakande och ett ord jag hoppas att jag har lätt att säga är orden "Jag hade fel" och "förlåt". Så när jag ibland förväntar mig mer av den varan från andra hoppas jag att jag själv är ett hyfsat exempel. Jag välsignar mina vänner i trosrörelsen (jodå jag har ett gäng sådana också)
Ledsen att mitt svar blev långt. Kontra gärna! Allt Gott!
Det var skönt att höra att det fanns fler nyanser. Jag kanske missuppfattade tonen i ert samtal men det är ju trotts allt fullt av ifrågasättanden av allt från val av församlingsnamn till om vi verkligen behöver dessa nya församlingar.
Jag är väl medveten om att det funnits stora problem i svensk trosrörelse med precis de saker som du beskriver. Jag har också haft att göra med ordentligt tilltuffsade människor. Så jag är helt enig med dig i den bild du ger.
Tyvär har jag mött människor som har blivit precis lika illa behandlade från våra övriga frikyrkosammanhang av ledarskap och äldstekårer. Människor som mått minst lika illa. Baktalade och varnade för, utdömda och utfrusna av församlingsledningar och ibland hela församlingar, på många gånger högst tvivelaktiga grunder, Formerna och ursäkterna för övergreppen kanske har sett annorlunda ut men resultatet har varit detsamma.
Demonfixeringen i och med paret Whaly var exeptionell. Det deras undervisning utväklades till är inget annat än villfarelse och många kom till skada på ett sett som jag inte sett motsvarigheten till i andra sammanhang.
Men Livets Ord i Uppsala och den svenska trosrörelsen har ju faktiskt för ganska många år sedan avpoliterat Whalys och lämnat det spåret. Och då kanske inte vi heller ska hålla dem kvar i det.
Omdömmeslöst eller omoget ledarskap kan man nog tyvär hitta i alla sammanhang. Samfundstillhörighet är inget skydd mot det. Modellen på "tummskruvarna" som dessa ibland använder kan dock stundtals vara lita "samfundsanpassade". Något som de flästa av dessa har gemensamt är ju dessutom att de, inte sällan, ärligt tror att det de gjort är något bra utan insikt om vad deras beteende leder till. Alltså i botten goda men missriktade intentioner.
Är inte just detta den praktiska beskrivningen på "omdömmeslöshet"/"omognad"?
Men det finns också många, riktigt bra ledarskap, i alla sammanhang, även i trosrörelsen. Ledare som alldrig haft intentionen att skada någon. Låt oss värna om och uppmuntra det. Låt oss hjälpas åt att hjälpa de som blivit skadade - från alla sammanhang - utan att peka finger. Och låt oss även ge omogna äpplen tid och hjälp att mogna till (åtmintånde ge dem en chans) istället för att dömma ut dem. Så ska nog flera av dessa också smaka gott att bita i så småningom. Jag uppskattar tonen i ditt svar, det hedrar dig. Gud välsigne dig.
Hans Oskar jag tror inte vi står så långt ifrån varandra! Tvärt om jag håller med dig i mycket. Jag har faktiskt inget i mot trosunderviningen annat än att den ibland tangerar förenklingar och ren framgångsteologi. Men visst behöver vi tro. Smith Wigglesworth är ett av mina föredömen, men han var en enkel man som själv var förtrogen med sjukdom, fjärran ifrån dagens jetflygande TV-evangelister. (även om de alla vill göra anspråk på honom)
Det kanske inte är min sak att kräva, men ett förtydligande från Livets ords sida hur man idag står i relation till renodlad framgångstelologi skulle uppskattas. Mycket tyder på att de är på väg därifrån, de ger ut många bra böcker med en helt annan grund osv. Sen är det spännande var det bär iväg med ekumeniken.
Visst har övergrepp förekommit i alla sammanhang, men min erfarenhet är att det gärna blir lite värre om man har en auktoritär ledarskapsmodell. Sen får det vara allt från Svenska kyrkan till Pingströrelsen. Jag vet att det finns många sunda ledare i trosrörelsen också.
Visst Whaleys var exceptionellt knäppt och det är snart 20år sedan, men det finns människor som fortfarande lider av det hela. Kanske en haverikommission skulle fylla ett syfte, om inte annat för de som drabbades. Om något liknande hände i min församling hoppas jag att jag hade varit helt öppen med hur det kunde gå så snett. (Det kan man mycket väl ha varit på Livets ord, bara det att jag inte vet om det)
Jag har stor respekt för Ulf Ekman, både som predikant och ledare, visst måste man som du skriver acceptera barnsjukdommar till viss del. Alla rörelser verkar märkligt nog få dras med det. Om jag bara hade en bråkdel av Ulfs gåvor så skulle mycket mer ha hänt där jag verkar, så är det nog. Ändå har jag en vision att slippa "liken efter vägen" om du förstår var jag menar. Men kanske är jag lite naiv.
Jag önskar er i trosrörelen allt gott. Guds välsignelse till dig också! Titta gärna in på Kolportören igen, jag skriver om så mycket mer än detta ämne. Kommentera gärna fler inlägg om du vill!
Jag har en god vän i USA som fallit i klorna på Creflo Dollar och hans megakyrka. Det är otäckt att se hur hon resonerar och hur hon ruinerar sig själv för att spä på Dollars redan ansenliga förmögenhet. Dessa människor utnyttjar andra för egen vinning, och när människor ruineras för att de gett betydligt mer än tionde till kyrkan (=läs pastorn) får de bara höra att de inte tror på rätt sätt.
Creflo Dollar har flest anhängare bland svarta och fattiga sydstatare. Det är inte en slump. Brist på utbildning och ekonomiska förutsättningar är en utmärkt grogrund för en blind tro på "tithing". De här människorna har hjärntvättats att tro att Gud ska ge dem tiofalt igen för varje dollar de ger till sin pastor. Så blir det inte. Den enda som blir rikare och rikare är Creflo själv och hans taffliga mrs Taffi.
Välkommen till Kolportören Bitte!
Jag har sett Creflo Dollar på Tv och visst är det skärmande och inte så lite ironiskt att karln faktiskt heter $dollar$! I´ts all but the money...
Tur att det finns bra pastorer "over there" också.
Skicka en kommentar