Bernhard av Clairvaux (1091-1153) är ett mycket känt kristet helgon. Han betonade ofta Guds nåd i sin undervisning därför var det också många av reformatorerna som såg en själsfrände i honom. Hans skrifter brukar räknas till de andliga klassikerna. Här är ett citat:
Jesus is honey in the mouth, music in the ear, a song of gladness in the heart
Vackert! Då är väl allt bra, eller?
En av Bernhard kändaste predikningar handlar inte om Guds kärlek, den handlar inte om nåden, den handlar inte om Jesus, nej den är istället ett stridsrop. Bernhard är nämligen en av de största ivrarna för det andra korståget, ett korståg som slutade i katastrof för dessa vilseledda korsfarare. Ett korståg vars själva grundtanke var att med svärd fördriva "de otrogna". Bernhards predikan eldar massorna att dra iväg till det heliga landet, han använder all sin skickliga retorik. I sin predikan återkommer han gång på gång till att "ta upp sitt kors", som i hans tanke inte handlar om att i kärlek och ödmjukhet följa Jesus utan om att döda och fördriva "hedningar". Bernhard lovar till och med syndernas förlåtelse till dem som ger sig ut i detta "heliga krig". Vid ett annat tillfälle säger han om villolärare: "it would without doubt be better that they should be coerced by the sword than that they should be allowed to draw away many other persons into their error."
Den här sidan av Bernhard är våldsam och enligt mig helt främmande för den Jesus vi möter i Nya testamentet. Ett vanligt försvar brukar vara något i stil med: "Ja, men det var våldsamma tider". Fast då säger jag att våldsamma tider har det alltid varit. Det var ganska våldsamt på Jesu tid också. Den första församlingen växte fram i en våldsam tid utan att för den skull ge sig åt våldshandlingar så den ursäkten håller helt enkelt inte. Bernhard var nitisk i sin kamp mot villoläror men hade själv förväxlat korset med svärdet och helt kastat loss från själva grundtanken om vad Guds rike handlar om.
Vad säger ni om Bernhard, kan man verkligen ha överseende med sånt här?
Har han verkligen en given plats bland de andliga klassikerna?
Var han verkligen bättre än de villoläror han bekämpade?
Viktigast av allt, vad kan vi lära oss?
Nästa gång jag skriver om det här ska jag ta mig an reformatorn Jean Calvin
7 kommentarer:
Du sätter fingret på något viktigt. Och klurigt. Jesus har ju uppmanat oss att pröva profeterna på deras frukt, deras gärningar (Mt 7) och inte på deras ord eller förmenta andliga gåvor. Jag håller med om det. Samtidigt tycker jag kanske att det är riktningen i en människas liv man måste bedöma. Jag känner inte till Bernhard väl, men ponera att det fanns en riktning i hans liv mot större fredlighet, skulle det förändra det hela? Jag är osäker. I vilken ordning kom korstågspåhejandet o nådes-texterna?
Jag misstänker också att framtiden kan komma att ha skäl att förkasta vår andlighet i lika hög grad som vi ogillar Bernhard, inte minst vår allians med Mammon och vårt liv i lyx o överflöd i en svältande värld.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Jonas. Du har så rätt, syftet med mina bloggposter om dessa människor i historien är inte att smutskasta dem, bara resonera hur det kunde gå så illa fel. Tack att du nämner områden där även vi riskerar att vara riktigt fel ute, syftet är ju också att vi ska kunna dra lärdomar.
När det gäller riktning i Bernhards liv så verkar han ha varit en entusiastisk korstågsförspråkare till slutet, även om han tog misslyckandet med det andra korståget hårt. Fast det är ju alltid möjligt att han omvände sig till slut. Någon mer som vet något om detta?
Min poäng är bara frågan hur någon så "from" kunde vara så grym samtidigt. Visst ljus och mörker finns i oss alla men det måste väl ändå vara skillnad på att fuska med skatten (eller vad det nu kan vara vi brottas med) och att hetsa till massmord? Eller?
Joachim. I så fall tycker jag han var en falsk profet... Vore intr. med ngn katolsk läsare som är beredd att försvara honom!
/Jonas Lundström
Jag är i grunden emot allt religiöst motiverat våld. Ändå finner jag mig alltid vara bitter över turkarnas och arabernas härjningar i det heliga landet, Nordafrika och nuvarande Turkiet. Känner mig alltid mer sur över att korstågen misslyckades än att de genomfördes.
Antagligen behöver jag bli mer kärleksfull. :) Jag är medveten om det!
Men tänk er även in i dåtidens situation. Muslimer har just mördat pilgrimer, plundrat kloster och kyrkor och slagit sönder gravgrottan och annat som de höll heligt och dessutom tvångsomvänt massvis med kristna bröder. Man skall vara VÄLDIGT from för att inte uppfyllas av hat då. Det är lättare att i efterhand predika kärlek!
Ett bra påpekande om att Jesus inte vandrade omkring i en fredlig idyll.
Johan, vi bör passa oss för resonemang som enbart leder till oändliga vendettor. När det gäller våld, plundringar, tvångsdop etc, från samma tid, då har inte kristenheten mycket att yvas över.
Johan jag håller med dig så till vida att vi ofta förenklar korstågen, Jan Guillou tex) De var svaret på många aggressioner från muslimernas sida. Men samtidigt har vi något som muslimerna saknar, vi har Jesus som vårt stora exempel och föredöme. Det ställer betydligt högre krav på vårt beetende.
Jag säger inte att det är lätt. Läs tex Dietrich Bonhoeffers (han var ju en sund kristen som trots det var med på attentatet mot Hitler) Problemet med Bernhard är att han faktiskt andas mordlust på ett som det verkar lite väl oreflekterat sätt.
Men det är alltid lätt att vara efterklok, ändå vill jag mena att de människor vi väljer lyfter upp som fåra föredömen måste vara människor som ändå något så när fattat basic (Guds rike som riket annorlunda, nåd, förlåtelse och kärlek etc) och försökte leva efter det så gott de bara kunde.
Här verkar det ändå som m Bernhard hamnat "off track"
Johan. Det är klart att det är korkat och förvånande om man älskar sina fiender. Men detta är en del av den frukt som Jesus förväntar sig av sina efterföljare. Att försvara sig o hämnas är "naturligt", men på samma gång ett brott mot Jesus exempel och befallning. Den "profet" som gör sådana brott till en ständig del av sin teologi och livsstil är definitivt en falsk profet som vi inte borde lyssna speciellt mycket på. Tycker jag.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Skicka en kommentar