Enheten och ekumeniken behandlas i den sista artikeln om Livets Ord. Jag tycker rent generellt att det är positivt när kristna närmar sig varandra. Jag tillhör dem som inte ser några som helst vinster med att demonisera tex den katolska kyrkan. Samtidigt så finns det en del saker jag skulle vilja problematisera. En sån sak är den betoning på ämbeten och sakramenten som katolska och även andra kyrkor har. Här verkar trosrörelsen starka betoning på underordnande passa som handen i handsken.Jag är ju ganska envis när det gäller att betona det allmännaprästadömet. Jag tror inte lösningen för församlingen ligger i mer tydliga hierarkier utan i större delaktighet. Historien visar att dessa två märkligt nog ofta hamnar i konflikt med varandra. Stark betoning på ämbeten riskerar att passivisera "vanligt folk" som då kallas "lekmän".
Men en stark betoning på församlingen som en kropp där alla delar behövs, där alla är viktiga pusselbitar skapar delaktighet och engagemang. Lärjungaskap helt enkelt. Sen är det klart att olika gåvor behövs och en del har tex tydligare gåvor när det gäller ledarskap än andra och de ska uppmuntras och stödjas. Det är väl mitt (ana)baptistiska arv som ger sig till känna.
Det är spännande att Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan planerar att gå samman, men jag undrar hur de tacklar den här dimensionen? Jag har Allan Hirschs varning ringade i öronen: Ju mer betoning vi lägger på kyrkans organisation och struktur desto mer "religion" får vi och desto mindre kommer vi att betona lärjungaskap och efterföljelse.
"Jesus and religion don’t mix well together"Jag har skrivit tidigare kring samma ämne här:
Allan Hirsch"
Allan Hirsch del 1. del 2, del 3, del 4.
15 kommentarer:
Jag misstänker att det blivit ett "inte" för mycket i meningen om demonisering av katolska kyrkan. :)
Jag har själv lite problem med ett ev. sammangående mellan baptist-, missions- och metodistkyrkan. Den sistnämnda känner jag inte till så mycket i och för sig. Men jag trivs på många sätt ganska bra i baptistkyrkan medan missionskyrkan åtminstone här i sta'n är i princip omöjlig att skilja från SvK när det gäller gudstjänststil m.m. Just SvK och Missionskyrkan har ju dessutom närmat sig varandra väldigt mycket och kan nu ha lokalt utbyte. Så jag har svårt att se varför man över huvud taget då skall ha kvar de olika samfunden. Lite antingen eller för mig.
Likväl som jag tror på en enad kyrka så tror jag det är svårt att lokalt i varje sammanhang ha en stil som passar alla. Å andra sidan, om man delar upp efter "stil" så riskerar man att få en för homogen församling. Olikheter brukar ju berika.
Sammanslagningar har väl misstänker jag, mest med överlevnad att göra, när medlemstalen minskar. Men att slå ihop samfund gör ju faktiskt inget åt grundproblemet - att man har för få medlemmar. Jag tycker man skulle ta och lägga mer möda på att fundera kring det istället. T.ex: varför ökar medlemsantalet i pingstkyrkan här ganska snabbt medan baptistkyrkan har det knepigt med tillväxten och en hög medelålder bland medlemmarna? Det känns för mig mer intressant att fundera kring.
Ulrika! Tack för "inte"
Jag håller med dig om att man kraftfullt bör bemöta en episkopal ledarskapssyn. Den har Livets Ord gemensam med Vineyard, Romerska katolska kyrkan, diverse ortodoxa samfund, och rent formellt även Svenska kyrkan såväl som andra samfund.
Men just nu tycker jag att det är viktigt att dels peka på behovet av att göra upp med sin historia (som i stor utsträckning varit ett resultat av just den episkopala ledarskapssynen), såväl som peka på den ekumeniska strävan som är något gott. I ekumeniska samtal kommer dylika frågor upp, och där handlar sann ekumenik om att söka utröna Guds intention genom bibelns ord.
Jag tror som du att ingen ledare någonsin ska stå ensam - eftersom enbart Jesus Kristus är en människa som haft förmågan att så göra. Och han var ju dessutom Gud, något ingen av oss andra kan stoltsera med.
Konstigt detta med methodist, baptist och missionkyrkan.
Försoningslära? Har de olika försoningslärorna någon betydelse i dag?
Bra inläg! Jag håller helt och hållet med dig!- Keep on the good work! =)
När man tar del av DAGENS ”granskning” av Livets Ord, så uppstår den fråga som alla egentligen grunnar på. Har Ekman ändrat sig, från den villolärare och förmedlare av villolära som han tidigare varit?
Läser man hans svar och kommentarer i artiklarna, så kan man bara gripas av en enda stor beundran, men med förskräckelse över, hur denne man, kan så vända orden i en manipuleringskonst utan motstycke.
Han lyckas med att sopa allt och alla förförelser, falska läror, falskt i tro, lära liv och utövning, all splittring, allt av skadade människor i spåren av hans framfart, under mattan. Som att det handlade om ngn annan än honom, som åstadkommit allt detta av förförelse.
Han lyckas med att få det att framstå, som att han aldrig ändrat sig, behålla förförelserna och ändå framstå, som att han nu är ”rumsren” och att det skett en så stor förändring.
OCH MÄNNISKOR GÅR PÅ DET!
Angående katolicismen, så ”kryper han nu bara undan”, kring vad katolicismen egentligen står för. Han ser sin chans att få ”en större estrad” att glänsa på. Då börjar han bejaka påven, Mariadogmerna och KK:s förvridna sakramentlära, bejaka spiritism och ockultism i katolicismens spår. Ngt som han tidigare reagareade emot.
Vad är det med de kristna ledarna och de kristna forumen som t.ex. DAGEN, att man låter sig manipuleras på detta sätt, av en uppenbar villolärare?
Och denne villolärare ska nu åter igen få inta podiet på Nyhemsveckan. Inte undra på att Pingst. alltmer börjar komma snett, när man på sin största konferens tillåter en så uppenbar villolärare framträda. Ur led är tiden på den andliga arenan.
Men det är ju samtidigt ngt som Jesus och Bibeln varit klar över, att "förförelsen måste komma" och att ett avfall ska manifesteras i ändtiden, där "fienden ska bedra jämväl de utvalda genom tecken och under".
Men det är tråkigt att Pingst. nu ska bidra till detta avfall, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.
Hur kan det komma sig att kristna ledare inte inser, att vad Ekman och trosförkunnelsen egentligen står för är villolära?
Hur kan det komma sig att man inte inser att katolicismen idag utgörs av villolära?
Hur kan det komma sig att kristna ledare idag inte inser varför katolicismen och trosförkunnelsen idag möts på den andliga arenan?
Inser man inte att det är i den antikristliga tron på och bekännelsen av Jesus som man möts!!??
Var är då andebedömningens gåva idag hos de kristna ledarna, om man inte känner igen antikrists ande i de lärossystem och den ”frukt”, som katolicismen och trosförkunnelsen ”andas”?
Inser man inte att man därmed är på väg att förbereda antikrists inträde på arenan? Och det under så vällovliga ord som "vara ett så världen kan tro" och tillsammans "vinna världen för Kristus" och "bejaka alla andra i Kristi kropp och Guds familj".
Men i detta förberedande av antikrists inträde på arenan, är detta bara "smörande ord", som egentligen i "ljusets gestalt" (fiendens specialitet), ska bedra människors sinnen och hjärtan inför det sanna evangeliet krin vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi perosns kropp och blod på korset.
---
Sätter in en insändare från DAGEN av Mats Olofsson, som jag tycker är tänkvärd:
Nyhemsveckan- en ny plattform för trosrörelsen
När man läser mötesprogrammet för årets Nyhemsvecka får man lätt intrycket att Livets ords ledare även blivit ledare för pingströrelsen i Sverige. Livets ord har ju genom åren, trots allt profeterande om motsatsen, inte lyckats bli en framgångsrik församlingsrörelse i Sverige. Kan strategin då vara att i stället öka inflytandet hos andra?
Är det detta som är den egentliga drivkraften, medvetet eller omedvetet, bortom allt prat om enhet?Grunden för trosrörelsen är gnostisk. Att "människan är en ande som har en själ och bor i en kropp". Hur företrädare än försöker bortförklara detta faktum kvarstår det likväl.
Teologin är helt emot Guds ord och har gett upphov till falsk förkunnelse på en rad områden. Med en biblisk prövning är det inte svårt att se att trosrörelsen inte stämmer med Guds ord och evangeliet. Att pingströrelsen i Sverige nu verkar vilja sopa allt detta under mattan förändrar inget.
Jag menar att så länge trosrörelsen inte avsäger sig helt från de irrläror och villoandar de tagit in i sin lära och förkunnelse kan det aldrig bli någon Guds välsignelse av en krystat framkallad enhet.
Enheten finns ju redan i Jesus Kristus.Om Livets ord verkligen menar allvar med enhet och försoning, varför kan de då inte be om förlåtelse?
Bara för att tiden går blir en falsk förkunnelse inte sann. Att älska sanningen förblir livsviktigt ju närmare vi kommer den sista tiden. Herren Jesus Kristus varnade gång på gång för falska profeter och falska väckelser före sin återkomst: "Se till att ingen bedrar er" (Matt 24:4).Gåvan att skilja mellan andar behövs mer än någonsin. Var finns de kristna ledare med den gåvan i dag?
Mats Olofsson Spånga
Hej Joachim och ni andra!
Några spretiga synpunkter från en metodist.
Biskop är rätt trevligt att ha för lila är ju snyggt. :-)Vad vi kallar ledaren för eller vilken samfundsstruktur vi har är aldrig ett skydd för att hamn fel. Oavsett vilken kyrkosyn eller församlingsordning vi har så måste vi alla i en ledarposition vara vaksamma över hur vi hanterar den medvetna eller omedvetna makt vi har.
Metodistkyrkan i Sverige är en episkopal kyrka med en rätt hög syn på ämbetet där man samtidigt stark betonar ”the serving leadership” helt i Jesu efterföljd: Han som är mästare tvättar sina lärjungarnas fötter.
Jag hörde om en internationell konferens i Filadelifakyrkan i Stockholm för många år sedan. Internationella gäster möttes av en man som tvättade toaletterna och samtidigt visade dem tillrätta. En stund senare såg de honom i talarstolen och då visade det sig att det var föreståndaren i Filadelfia...
Samtidigt som Metodistkyrkan i Sverige har en hög syn på ämbetet har vi en hög syn på vad det innebär att vara lekmän. Det behöver inte finnas någon motsättning i pastor-lekman förhållandet. Men jag håller med om att faran finns för en stagnation där allt överlämnas till han eller hon i prästskjortan. Den metodistiska väckelsen spreds över världen och ända till Sverige av lekmän. De hade drabbats av längtan att undvika det onda, gör det goda och söka att vinna den kärlek som övergår allt. ”Hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Anden.” Rom 5:5
Jag tror att det går att älska som Jesus gjorde både i en biskopskyrka och i en kristen gemenskap där man inte har några ledare över huvud taget.
Jag pratade med en pastorskollega idag om att det är kul att ha en prästskjorta på sig när man går och handlar på affären. Folk rycker till och börjar stirra. Min kollega tyckte att det vore mer fantastiskt om den kristna trons syntes ändå och folk reagerade över ens liv.
Tänk om vi skulle bli fullständigt knockade av Guds kärlek på riktigt. Tänk om vi inte kunde låta bli att älska alla besvärliga människor vi stöter på. Då ni…
Med glada hälsningar från göteborgsmötet. / P-O
P.s. Mk + SMK + SB + en kärleksknock av Gud = Succé
P-O! Välkommen hit! På tiden att du skriver något vettigt här. Jag håller med dig också, med din inställning så kan jag köpa i stort sett vilken kyrkomodell som helst!
Du skriver:
"Tänk om vi skulle bli fullständigt knockade av Guds kärlek på riktigt. Tänk om vi inte kunde låta bli att älska alla besvärliga människor vi stöter på. Då ni…!
Jag säger AMEN!
Hej! Jag vill bara komplettera ditt Alan Hirsch-citat med ett från samme man som jag hörde i Norge: "Ordination is a doctrine of devils!" (Det skulle göra sig på bröstet på din t-shirt...)
Richard, ska jag beställa två? Blir Large bra?
Om du lovar att använda den så ska jag se vad jag kan göra../Richard
Det verkar ha blivit mer frågan om T shirtar här än vad ämnesrubriken angav :-)
Ska försöka återföra oss till ämnet.
Gjorde ett inlägg på Aletheia – blogg, som jag även sätter in här:
---
panterokc!
Våra synpunkter synes stämma väl överens. Du kanske kan sända mig ett mail, så vi kan bättre lära känna varandra.
Jag håller med Dig å Catol, att det är mycket "i utkanterna" av företeelsen Ekman, Livets Ord och trosförkunnelsen, som avhandlas här på denna blogg. Men väldigt lite kring vad som verkligen är allvarligt med trosförkunnelsen.
Nämligen att man inte bara är snett ute i tro, liv och utövning, utan faktiskt i sitt bagage, har ett lärosystem från Kenyon, Hagin, Copeland, Hinn etc. som gör att det kristna språkbruket fått en ny innebörd och egentligen förmedlar ngt annat än kristen tro.
Nämligen en antikristen tro, på vem Jesus ÄR och därmed även en förvanskad syn på blodsoffret på korset. Mitt i allt tal om Jesus som sann Gud och sann människa och en skenbar fokusering på korset och blodet.
Det är så en villolära fungerar! Som ett nästan identiskt plagiat av sanningen, om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
---
Såg i ett inlägg att My two cent, menade att jag (även om han felaktigt kallade mig Forsberg) skulle föra nån slags "hatkampanj" mot Ekman.
Den som vill gå igenom min hemsida ska finna att så inte alls är fallet!
Jag har inget hat mot Ekman! Varför skulle jag ha det? Han är en ypperligt charmig person. Men jag är bedrövad över det lärosystem från trosförkunnelsen, som han lyckats manipulera in i kristenheten och lyckats få det idag att framstå som "rumsrent".
Är också lika bedrövad över att han nu drar vidare i sin förförelse in i kristenheten, med att börja bejaka katolicismens irrläror, med dess Mariadogmer (som leder till spiritism),
"Petriämbetet", med påven som "Kristi ställföreträdare på jorden" och ockultism i spåren av "vördnad för ikoner och reliker", som att de skulle i sig själva vara bärare och förmedlare av Guds liv.
Mariadogmerna om att Jesus är syndfri, därför att Maria var syndfri, leder bara en annan väg till en antikristlig tro och bekännelse av Jesus liksom i trosförkunnelsen.
I trosförkunnelsen är inte Jesus längre Gud på korset, utan en från Gud, andligt död – bruten relation i Guds och Kristi person, skild människa.
I katolicismens Mariadogmer, är inte Jesus längre fullt ut människa ”född i syndigt kötts gestalt”, som i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet ”fördömde synden i köttet” (Rom. Kap. 8), utan Maria är den som har ”fördömt synden i köttet” i hennes påstådda syndfrihet och därigenom är hon den egentlige ”frälsaren”.
Därmed är inte heller i katolicismen ”Kristus kommen i köttet”.
Det är alltså inte så märkligt att katolicismen och trosförkunnelsen idag möts! De är bägge i praktiken och konsekvens av deras lära, bärare av samma antikristliga ande, som förnekar att Jesus är ”Kristus kommen i köttet”.
Men de som redan fångats och anser Ekman vara en "smord ledare", kommer att följa honom "till döddagar", oavsett hur vilset han nu än framträder med sitt bejakande av katolicismen.
Jag blir alltmer övertygad om, att han egentligen inte alls bryr sig om ”sanningen”, utan att han drivs av helt andra motiv, för att få stå i centrum, vara den som alla pratar om och finna ”estrader”, där han nu kan få framstå som den store ”världsaposteln”, som ska ena världens kristna.
Kan det ske genom lögn och manipulation, såväl som genom sanning, så spelar det ingen roll tror jag. Bara han får tillfredsställa sitt eget ego och briljera på estraderna.
Det kommer alltid att finnas förblindade efterföljare, som kastar sig över varje antydning till att Ekman skulle förmedla ngt galet.
En del människor har en förmåga att liksom inta människors sinnen och hjärtan, så att om ngn säger ngt negativt om "deras mästare", så är det som om det "tog i deras eget ego".
Det är betecknande för sektledare. Och tar man del av en del försvar för Ekman här på denna blogg (Aletheia), så nog kan man undra om han faktiskt inte fortfarande utgör en slags sektledare?
HaFo
hemsida:
http://hem.spray.se/harry.forsgren/
Richard: Allvarligt, det vore coolt!
Harry: Tack att du för oss tillbaks till ämnet.(sort of) Jag har märkt att du har en förkärlek till att klistra in långa haranger från andra bloggar. Jag accepterar det för den här gången men det blir lite knepigt i längden. Skriv något kort och kärnfullt istället och lägg in en länk!
Mvh Joachim
Fint att Du är överseende Joachim!
Jag vet att jag är alltför långrandig. Min personlighet är att försöka få in alla detaljer i en helhet.
Det kan bli "svårsmält". Hoppas dock att vi kan i sak föra ett samtal kring ngt som jag upplever viktigt och som jag försökte peka på i mitt inlägg. Även om det kan kräva lite möda att "sila innehållet".
Det skulle också vara intressant om Du och andra gick in på min hemsida och gav Din/Er syn på dess innehåll i mail till mig:
harryforsgren@yahoo.se
Är beroende av andra kristnas syn på de spörsmål som jag vidrör och i behov av eventuell korrigering till vad jag skriver!!
Allt gott till alla!
HaFo
Vad som skulle vara intressant är om någon lite mer ville konkretisera hur man menar att förändringen hos Ekman och LO nu rent läromässigt ser ut idag.
Ekman har ju kvar JDS. Bara med andra ord om "bruten relation". Han har kvar "vi är gudar - läran". Bara med andra ord:
Du är i din egen ande, din egentliga personlighet skapad till likhet med Gud, med hela Guds potential, färdig att förlösas.
Själv säger han att han aldrig ändrat sig från de läror man startade ut med, vilket var Kenyons och Hagins läror.
Medan andra menar att han ändrat sig väldigt även läromässigt. Hur får man det hela att gå ihop?
Hur går det att få ihop det med att aldrig ha ändrat sig, från de tidigare angreppen och avståndstagandet till katolicismen, till att idag alltmer, inte bara "samtala med katoliker", utan även börjar bejaka katolicismens läror, som han tidigare dömde ut.
Om man vet hur det idag är ställt med Benny Hinn. Hur kan det då komma sig att det fortfarande finns böcker av Hinn på LO:s bokshop?
Jag menar att det sannerligen återstår mycket innan Ekman verkligen skulle vara en trovärdig person. Eller vad anser Du/Ni?
HaFo
Skicka en kommentar