61 % av de unga pingstvänner som deltog i en undersökning menade att tro på evolutionsteorin är synd. Det finns mycket att säga om det, jag minns själv pressen att i skolan försöka överbevisa läraren om den bibliska skapelseberättelsens sanningshalt. Idag är jag allt mer övertygad att vi gör våra ungdomar en rejäl björntjänst om vi betonar det här på fel sätt. Vad tror ni om följande:
Någon frågar dig om du tror på den bibliska skapelseberättelsen, Adam och Eva och hela grejen.
1. Du börjar citera Mats Molén från minnet och förklarar att för det första så är jorden inte äldre än 10.000 år och Adam och Eva fanns visst "på riktigt" och Kain gifte sig minsann med en syster, vilket var helt okej för de var genetiskt rena från början, och förresten står det inte hur många barn Adam och Eva fick... Du slänger också in lite fossiler och kol 14 i samtalet.
2. Du svarar att du tror att Gud skapat världen och människorna men att storyn i 1 Mosebok inte handlar om naturvetenskap utan om något mycket större. Du berättar om vem Gud är, om vårt ansvar för varandra och skapelsen, du talar om de val vi människor fattar och vilka konsekvenser de får för oss... Du lyssnar på den andre personens berättelse.
Vilken modell tror du leder till det mest givande samtalet?
Uppdaterat den 2 oktober: Med anledning av att flera insändare i tidningen Dagen lyfter frågan så tar jag och putsar upp den här frågeställningen igen. Det finns många evangelikala teologer som kan tänka sig en evolution. Efter ett tips från Elof länkar jag till Greg Boyd. Se här och här. Jag har tidigare skrivit om frågan här.
14 kommentarer:
Tveklöst svar nummer 2, men är det inte bara för att man pratat runt kärnfrågan som en annan välslipad politiker? Vad har exempelvis "...de val vi människor fattar och vilka konsekvenser de får för oss..." med den bibliska skapelseberättelsen att göra?
I grunden håller jag med dig. Ingen vinner något på att aggresivt försöka övertyga andra om att ens egen ståndpunkt är rätt. Men är det inte också att göra någon en björntjäst om man uppmanar denne att undvika att svara på frågor? Framstår inte kristna sådär "konstiga" och indoktrinerade då?
Jag tycker att man bör svara det som känns rätt och om det innebär att man som kristen svarar "Nej, jag tror inte på den bibliska skapelseberättelsen" är väl ingen skada skedd? Tron i sig rämnar ju inte för att man inte kan ta till sig varenda ord i Bibeln. Detsamma gäller ju alla de kristna som inte tror på jungfrufödsel, vattenpromenader etc, inte är väl de mindre kristna för det?
Nej. Ge ett rakt svar på frågan och ta sen hellre diskussionen "Nämen, då är du väl inte kristen?"
(Och då kanske det visar sig att, nej, man kanske inte ens vill kalla sig kristen längre. Men inte ens då är någon skada skedd. Etiketter hit och dit...blä, trista grejer!)
Så tycker jag. :)
Hej! Bo Brander och Göran Skytte har i sin bok ett år med Jesus ett avsnitt om bibelsns skapelseberättelse. Det är det bästa jag läst om detta på länge. Liknar ditt förslag två.
Magnus, välkommen hit! Jag tror verkligen att alternativ två har allt med frågan att göra.
Jag menar bestämt att bibelns första kapitel inte handlar om "när?" och "hur?". Utan om "vem?" och "varför?". Därför tror jag att själva essensen av tex berättelsen om Eva, Adam och syndafallet är en beskrivning av konsekvenserna av våra (felaktiga) val som människor. Alltså undviker man inte grundfrågan, tvärt om man svarar den på riktigt till skillnad från att komma med (pseudo)vetenskapliga utläggningar. (som i och för sig visserligen kan vara spännande)
Richard: Tack för tipset, boken du nämner finns på min önskelista!
Tack! :)
Jo, jag kan nog hålla med om att det är rimligare att tolka "Adam&Eva" som en sedelärande berättelse, snarare än ett seriöst försök att beskriva hur skapelsen gick till. Och jo, en sån tolkning är ju förstås mer fruktsam att diskutera - jag betackar mig också pseudovetenskapliga utläggningar a la Molén. :)
Men även om frågeställaren möjligen uppskattar en duvning i bibeltolkning (vilket jag själv gör) så kvarstår ett sannolikt faktum: att frågeställaren nog snarare var ute efter att veta hur man som kristen tror att jorden och allt levande blev till, eller hur? Sen att personer med begränsad bibelkunskap har svårt att formulera en träffsäker fråga får man kanske ursäkta.
Så, jo, jag vidhåller nog, med all respekt, att man undviker frågan genom att (på ett retoriskt snyggt sätt) leda in samtalet på det man själv anser viktigt. Men vad händer med den där frågan som ligger och nöter hos frågeställaren?
Magnus: Givetvis måste man lyssna in frågan, är det en som seriöst vill veta om hur just skapelsen gick till så svarar jag något i stil med att jag inte har några stora problem med tanken på en evolution (även om jag gärna problematiserar kring "survival of the fittest" tänket, speciellt dess politiska varianter). Men återigen så är inte berättelserna i bibelns första kapitel något som någonsin var tänkt att kilas in i våra trånga (naturvetenskapliga) mallar.
De är större berättelser än så. De handlar om grundläggande frågor kring mänskligt liv och existens. Jag tror det var så de ursprungliga åhörarna förstod dem och det är så vi gör bäst i att förstå dem. Men visst, jag kan prata lite om evolution, big bang, och liknande men sen försöker jag styra in samtalet på det jag tror texterna egentligen handlar om.
Min erfarenhet är den att ofta har människor förutfattade meningar om vad jag ska svara, de förväntar sig kanske en (underhållande) utläggning i pseudovetenskap som de lätt kan skämta bort.
Tack för att du tog dig tid att klargöra vad du menar, det var intressant.
Om du ursäktar kastar jag in en helt annan fråga som dök upp i huvudet i samband med naturvetenskapsdiskussionen och tipset om Skytte.
Jag läser just nu Skyttes bok om hur han kom till tro (fick den av en bekant som är pingstvän). Har bara kommit 1/3 men tycker att den är rätt fånig. Han påpekar gång på gång, mellan raderna, hur fantastiskt det är att han som skeptisk och granskande reporter (kommunist till på köpet) kan komma till tro. "Om han kan, kan alla!" Känns som att de enda han talar till är redan kristna som ska nicka igenkännande och säga "Ja, herrens vägar är sannerligen outgrundliga". (Förlåt Skytte, om du läser det här!)
Men för oss andra då? Jag var kristen under ca 10 år från min konfirmation, men har efter detta glidit ifrån kristendomen och har för tillfället svårt att se den som mer än en av flera intressanta livsfilosofier. Samtidigt är det något mer, andligt, som fascinerar och jag kan inte hålla mig ifrån att läsa dylik litteratur och bloggar som din.
Har du tips på någon trevlig bok?
Efter att ha läst ett antal inlägg i din blogg litar jag på ditt omdöme.
Jag har en mycket stark förankring i naturvetenskapen och svårt för flum och "för-det-står-bibeln-arugmentation". Jag är inte säker på att Gud finns, men kastar mig mer än gärna nyfiket in i de tankarna, för att se om jag kommer ut med ändrad uppfattning. Varje Kolportörs dröm, månne? ;)
Magnus, jag gläder mig mycket att du finner bloggen vettig! Ett boktips på rak arm är "Kristen på nytt sätt".
http://www.bokus.com/b/9789179994983.html
Men även "Elvis som hötorgskonst" är bra:
http://www.bokus.com/b/9789179995027.html
Spännande att samtala med dig!
Viktigt inlägg!
Det viktigaste är inte 1 eller 2. Det viktigaste är att man är ärlig och framför allt öppen. I ett samtal finns alltid två vinnare om båda är öppna - då får förhoppningsvis båda nya insikter.
Det avgörande tror jag alltså inte är om man har en bokstavlig eller allegorisk tolkning av bibeln utan hur öppen man är för att lära sig mer.
Magnus. En bok som hjälpte mig mycket i början på 90-talet var boken: "I huvudet på Gud -den vetenskapliga grunden för en lagbunden värld." av Paul Davies. Författaren är/var proffessor i teoretisk fysik Adelaide i Australien.
Det finns inga direkta kristna svar, men boken bidrog till att jag fick en någorlunda balans mellan tro och vetande,
Att tro på skapelseberättelsen och att Gud skapade världen innebär enligt mig inte att man ska tro på att detta skedde enbart för några tusen år sedan. En dag för Gud kan innebära många tusentals år enligt vårt sätt att räkna. Jordens vetenskapliga ålder behöver inte vara motsatsen till skapelseberättelsen. Däremot är evolutionstanken enligt Darwin en förvillolära tror jag.
Misstänker att åldersbestämningen av jorden enligt tolkningen från bibeln är så kryptisk att man kan misstänka att den medvetet är skriven för att förvilla och hur detta gått till eller om det finns en mening med det vill jag inte spekulera om. Men det är tron som är viktigast inte bevis för att skapelsen är Guds verk. Därför kan tolkning av levnadsår för bibliska personer släktled för släktled ge fel kunskap om världens ålder. Det kan finna många tusentals generationer mellan de som nämts.
Tack för tipsen, Joachim och Leo!
"Kristen på nytt sätt" och "I huvudet på Gud" verkar vara precis i linje med det jag söker.
Avvaktar lite med Rob Bell, tror jag. Såg ett par Nooma-klipp och tyckte det kändes som för mycket yta och insmickrande formuleringar.
Det skadar inte med en viss förkovran i ämnet & då behöver man inte ta till en tillvänd utvecklingslära som ex.vis Stefan Edman lutar sig emot...
Det går att höja ribban till klarare förståelse av bibelns skapelseberättelse.
Det finns klarare inf. som t.ex. Göran Scmidt förmedlat i opposition gentemot av Mats Moléns nämnda professor:
http://www.genesis.nu/schmidt_larhammar/index.html
För övrigt kan jag rekommendera Göran Schmidt som föreläsare till t.ex. konfirmander men även för "intellektuella" vuxna som behöver damma av sin söndagskolebibel.
// anonym utan att skämmas
Tycker att Greg Boyd har ett intressant resonemang kring evolutionen och hur en god GUd skulle kunna tillåta en så våldsamordning, i alla fall han menar förenklat att i fallet kom satan/synden/fördärvet in i världen i grunden och då även fördärvade evolutionen till att bli så våldsam som den är.
Elof: Tack för Greg Boyd tipset. Jag länkar till hans tankar!
Skicka en kommentar