"Vi bör behandla och tala till kristna ledare med yttersta respekt. Vi bör tilltala dem formellt och kalla dem 'pastor' och 'sir' eller 'ma'am' såvida de inte uttryckligen önskar något annat. Vi bör hålla ögonkontakt med dem hela tiden under en konversation och inte gå därifrån förrän de har skickat iväg oss eller då vi vet att de talat färdigt med oss".Jag blir minst sagt lite förvånad att man fortfarande promotar den här ledarstilen på Livets Ord. Jag skrev redan 2004 en insändare om det här och jag trodde faktiskt att man lagt ner de här absurditeterna (okej, inte beroende på min insändare, det vore aningen högmodigt att tillskriva sig själv sån betydelse, utan pga en sund utveckling). Bevere skriver tex att en pastor aldrig bör hämtas i en smutsig bil, han tar det som ett exempel på grov respektlöshet. (just det här med ostädade bilar verkar vara något han upprörts mycket över) Well, så här såg min bil ut i morse när jag skjutsade barnen. Beverer Be aware!
Allvarligt talat, jag har blivit hämtad i ganska så ruffiga bilar. Har det någonsin stört mig det minsta? Svar: Aldrig. Tvärt om så känner jag gemenskap med andra som inte hinner med bilen och prioritera annat i stället.
Jag har i ganska så många bloggposter gått igenom den period i mitt liv då jag verkligen var influerad av Livets Ord och trosrörelsen under 1990-talet. Nu har jag ett ganska bra förhållningsätt till det hela, jag har skrivit av mig min kritik, och de "livets ordare" jag möter idag är vettiga och reflekterande människor. Jag har funderat på ett studiebesök i Uppsala för att se förändringen med egna ögon. Vore väldigt spännande och se om teorierna i Beveres bok i dag praktiseras på Livets Ord. I hope not!
Här är en fråga speciellt till mina läsare inom trosrörelsen. Hur är det? Skulle du kunna hämta Ulf Ekman (eller någon annan ledare) i samma bil du just skjutsat barnen med till Dagis? Skulle du förresten kunna tilltala personen ifråga utan att hänga på "pastor" innan förnamnet? Känner du dig förresten helt i bekväm i ledarens sällskap?
Det här är oväsentligheter, kanske någon tycker. Tvärt om, det är bland annat de här småsakerna som avgör om en ledare är värd att följas eller inte.
Uppdaterat 16:40 Jonas Melin tipsar i kommentarerna om Are Karlsens blogg där han skriver om konsekvenserna av Beveres förkunnelse. Extra tråkigt att Are har med ett ljudklipp som visar att en av mina gamla hjältar Colin Urquhart verkar ha spårat ur. Jag hörde Colin första gången 1987 i Hedemora, verkligen tråkigt.
11 kommentarer:
"Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare" Matt.22:11
Är det inte så en ledare ska agera? Ska inte ledaren ta hand om de sina som han ska leda?
John Bevere är ju fruktansvärd.
Jag tyckte hans predikan på EK förra sommar var något av det mest lagiska jag har hört i hela mitt liv, jag undrade om jag hade missupfattat honom- så jag köpte boken "Heder"- men nej, mer köttslig och lagisk förkunnelse för man leta länge efter!
Vill nästan säga han är lika duktig på att vrida och vända på Bibel Ord som Rob Bell ;)- men måste erkänna Rob Bell är duktigare på just det...Men jag lyssnar faktiskt hällre på Rob Bell än John Bevere, till trotts.
Intressant att du tar upp detta. Jag håller med dig till fullo. Are Karlsen tog upp Beveres bok i somras. Det är ett läsvärt inlägg: http://arekarlsen.blogspot.com/2008/06/beskyttelse-mot-gjenytelse.html
Tyvätt tror jag att en del av det här tänkandet finns kvar i trosrörelsen.
Michael. Varför hackar du på Rob Bell? Det här handlar inte om honom.
Tror tyvärr inte det bara gäller för trosrörelsen. Alla sorters präster är i allmänhet duktiga på att lyfta sin egen auktoritet (även om de hänvisar till ämbetet och gudstjänstordningarna) och generationer av kyrkoplikt och dogmatisk religionstolkning har format oss underdåniga. Många vill också ha det så. En präst ska vara pampig, en polis ska vara maktfullkomlig. Som alltid går Jesus på tvärs.
Lever vi i nutid eller vilken tid lever vi i?
Verkar inte bättre än att Bevere vill vrida klockan tillbaka si sådär 100 år. Jar ryser när jag ser sånt där och det är inte av välbehag
Jag blev också lite brydd när jag läste recensionen. Jag kan inte säga något om helheten av boken eftersom jag inte läst den och har över huvud taget mycket lite koll på John Bevere.
Jag ser inget problematiskt i att vi behandlar kristna ledare med stor respekt. Det handlar för mig om att bejaka den kallelse och gåva som de har. Men det är mer problematiskt och lite löjeväckande när en kristen ledare går ut och låter som han kräver respekt och dessutom detaljstyr uttrycken för hur det ska te sig som om han talar med skolbarn. Jag vill gärna tro att detta inte är huvudbudskapet i boken. Som med de flesta böcker kan man inte kräva att utgivaren ska stå bakom precis allt som sägs.
Henrik: Men jag förväntar mig inte att bli behandlad med mer respekt. Tror du ledare inom dagens Livets Ord förväntar sig det? I Korskyrkan där vi finns så söker vi behandla alla med respekt. Varför skulle jag kräva en annan behandling? Allvarligt? Det skulle bara göra människor osäkra och nervösa och det är det sista jag vill.
När man sen läser Ares reflektioner från vad som hände med Enevald Flåten i Norge som ett direkt resultat av den här undervisningen så blir i alla fall jag mörkrädd och ledsen. Lyssna på klippet med Colin. Jag har bara ett ord. Katastrof! Skulle det kunna sägas på Livets Ord, Uppsala idag? Snälla Henrik lova att det inte är så!
Takk for at du tar opp dette!
Når man først gir etter for hierarkiske verdier i kristen sammenheng, er det ingen grenser for hvor mye ære og respekt "kristne" prelater forventer.
Sjur Jansen har en interessant artikkel om hvordan en ortodoks prest forventer å bli tiltalt:
Slik åpner du en telefonsamtale med en ortodoks prest
De historiske kirkesamfunnene tar dette ut in absurdum, med pomp og prakt og geistlige gevanter i smakløs overdådighet.
Om dagens frikirker får fortsette å utvikle seg i samme retning som i dag, vil også deres ledere etterhvert se ut som en katolsk biskop av i dag.
Åke Bonnier skriver om kristet ledarskap idag på sin blogg. Han listar sex punkter av vad han tycker ska vara kristet ledarskap:
1) Älska alla
2) Vara först att älska
3) Älska Din nästa som Dig själv
4) Se Jesus i Din nästa
5) Göra Dig till ett med din nästa
6) Älska dina fiender
Läs själva på http://akebonnier.blogspot.com/
Dessutom skriver Dagens ledarblogg om ledarskap med utgångspunkt i SEB:s chefers bonusar och löneförhöjningar. Det verkar vara ledarens veckoslut det här!
Själv tänker jag ibland på fårhunden som går bakom flocken för att se till att alla hänger med. Det är ju en vanlig metafor för en sorts ledarskap.
Det är den anabaptistiska ådran och den icke-hierarkiska tanken som gör den här bloggen mest spännande som jag ser det. Det var en väldigt träffande reflektion i denna bloggpost.
Däremot kan jag inte bedöma om dessa Bevere-citat mest är teologiskt betingade, eller kulturellt. En gång reste jag i USA tillsammans med svenska pastorer (bl a från EFK) och vi kom till en församling där en särskilt ensam parkeringsplats fanns utanför kyrkporten markerad med skylten "First lady" (pastorsfrun)!
Jag möter det där överdrivna betonandet av pastorstiteln mellan varven. Men mer i andra sammanhang än inom trosrörelsen. I en liten svensk församling som kanske samlar 15-20 på en vanlig gudstjänst fanns det tre pastorer och de kallades konsekvent "Pastor X", "Pastor Y" eller "Pastor Z". För deras "senior pastor" påpekade jag hur fint Paulus uttryckte sig: "Jag Paulus, en apostel". Han var Paulus i första hand och apostel i andra hand.
Det lär t.o.m finnas församlingar i Sverige där pastorerna har egna fikabord vid kyrkkaffet. Det säger en hel del om hur man ser på människor och på det allmänna prästadömet.
Återkom gärna med mer inom ämnet ämbetssyn. Viktigt och intressant. Och spännande kommentarer.
Hej!
Jag tror inte att våra gärningar styr hur bra eller framstående vi kommer vara i himlen. Isåfall känns det lite som att vi skulle gå tillbaka in i lagen igen.
Samtidigt finns det bibelställen där jag har svårt att inte tolka det så.
Ta t ex Matt. 16:27:
"Människosonen ska komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då ska han löna var och en efter hans gärningar."
Hur tolkar jag detta?
Skicka en kommentar