Inga mirakler, bara missriktad förväntan och brustna förhoppningar

I dagens Dagen så skriver Anders Gustafsson ett bra reportage om Benny Hinn, han lyfter på ett balanserat sätt fram alla de tveksamheter som omger Hinns verksamhet. Bristen på dokumenterade helanden, lyxliv etc. Reportaget bygger till stor del på en CBC:s utmärkta dokumentär. Men Anders har också ställt frågor till svenska profiler. Torsten Åhman står för en klockren beskrivning när han menar att orsaken till att Benny Hinn och andra som honom drar fulla hus är att vi inte "gjort upp med svärmeriet".

Ulf Ekman talar däremot väldigt luddigt om "stark Gudsnärvaro". Men jag undrar, är det vist att överhuvudtaget koppla "Gudsnärvaro" till jättelika "kristna jippon" som de shower Hinn står för? Jag är väldigt tveksam. Tänk om hela upplevelsen, alla effekter, trick och knep endast bidrar till en förljugenhet som ytterligare främjar oss från att bli verkliga människor som på ett realistiskt sätt hanterar våra liv och våra omständigheter? Tänk om det helt enkelt handlar om verklighetsflykt?

Jag kände mig väldigt träffad av Peter Rollins analys när han skriver om vad vi som församlingar erbjuder människor. Han menar att vi till varje pris måste undvika just förljugenhet och att lova för mycket. Peter skriver:

In the collectives that I am part of such promises are avoided. Rather the good news comes down to offering people the possibility of facing up to their suffering and darkness and sharing them with others in some (often ritualistic) way. The good news is found in offering those present the space to face their anxieties (rather than repressing them or falling into dispair) and develop the courage to embrace them. This of course is not something that brings in the masses. Stadiums are more often filled by smiling men in good suits offering a lot more (in exchange for a little cash).

Det här perspektivet verkar helt saknas hos Ulf Ekman, enligt reportaget önskar han tvärtom att skeptiska nordeuropéer gick till de här sammanhangen med lite mer sympati. Vad menar han? Ska vi frivilligt låta oss luras in i verklighetsflykt?

Må Gud bevara oss från en religion som blir likt opium, en religion som ger oss engångskickar och upplevelser men som lämnar oss hungrigare än när vi kom. En religion som lovar guld men lämnar oss med sand och må Gud bevara oss från de som skor sig och lever i lyx på grund av dessa våra förhoppningar.

Nej Agnarsson och Ekman, det handlar inte om cynism. Jag är bara ledsen, ledsen och bekymrad.