Ursäkta att det blir lite mycket Israel/Palestina men jag kan inte släppa det här än. Problemet med att välja sida är risken att demonisera den andre. Jag vill egentligen inte välja, samtidigt vill jag alltid stå på den svages sida. Jag stöder givetvis Israels rätt att existera och önskar dem verkligen fred och trygghet men samtidigt kan jag inte blunda för de oerhörda orättvisor som palestinierna dagligen utsätts för.
Just dessa orättvisor är det bestående intrycket från min resa. Jag kommer att återvända med mer berättelser. Samtidigt vill jag behålla nyanserna och försöka hålla mer än en boll i luften. Ett exempel på hur svårt det här är hittade jag på sidan för Livets Ords Israelrapport. Där skriver de om sin rapportering, som ska vara en motvikt mot, jag citerar: "palestinska talesmäns föraktfulla lögner". En häpnadsväckande formulering. Som om alla palestinska talesmän var lögnare. Såna citat säger mer om det egna föraktet än om den andres och visar hur svår den här frågan är. Jag vill undvika såna diken. (Snälla om någon på Livets Ord läser det här. Gå in och ända, det ser för hemskt ut med såna generaliseringar)
Några palestinska talesmän som vi inte får missa i Sverige är de kyrkoledare som skrivit Kairos Palestine. Ett dokument där de kristna palestinierna berättar sin berättelse för världen. Det är verkligen inga lögner utan tvärt om vad de kallar "Ett sanningens ögonblick". Dokumentet finns också på svenska. Läs!
