Prästen som mördades framför altaret

Jag fortsätter min serie med berättelser från Palestina. Jag är svår att imponera på när det gäller "heliga platser". Jag var både i Gravkyrkan och Födelsekyrkan utan att direkt göra några större andliga upplevelser. Jag går mer loss på att möta människor och höra deras berättelser.

Men även platser kan tala. Den starkaste platsen för mig personligen var när vi besökte Nablus. Nablus ligger i Samarien och i staden finns en kyrka som är byggd på Jakobs brunn som även är brunnen där Jesus samtalade med den samariska kvinnan. (Joh 4:7-42) Vi gick in i kyrkan och ner i källaren och såg den urgamla brunnen, för första gången tänkte jag. Okej, kanske Jesus var här ändå.

Även om det var fascinerande så var modernare händelser i kyrkan än mer gripande. 1979 så skulle kyrkans präst Fader Philumen (Nu St. Philoumenos, martyr i den ortodoxa kyrkan) be aftonbönen vid altaret när en grupp fanatiska judar kommer in. Känsliga läsare varnas, så här beskrivs vad som hände:

"De trängde in i klostret och med en yxa slaktades Fader Philumen. Ett hugg klyver hans ansikte rakt ner och ett vågrätt klyver det ända tills öronen. Huggen har alltså formen av ett kors. Hans ögon plockas ut. Fingrarna på den högra handen skärs i bitar och tummen huggs av, alltså de fingrar man gör korstecknet med. Mördarna var inte nöjda med slakten utan fortsatte att vanhelga kyrkan. Krucifix förstördes, de heliga kärlen skingrades och befläckades, kyrkan var i allmänhet föremål för helgerån av det mest skrämmande slag."

Jag tog ett kort på hans relikskrin som fortfarande står i kyrkan. Den nuvarande prästen målar mest ikoner, det finns inte längre någon församling kvar. Den vackra kyrkan står tom så när som enstaka pilgrimer. Den här berättelsen är naturligtvis extrem. Men den sätter fingret på de kristnas situation i landet. (Ingen dömdes för dådet)

Problemet är att många av de judiska bosättarna drivs av samma sionistiska glöd. Jag lyssnade till en annan präst i norra Västbanken som berättade att bosättarna i hans område har Josuas slakt av Jerikos invånare som främsta bibliska exempel på hur man ska ta itu med Palestinierna. Man behöver inte särskilt stor inlevelse för att förstå att han var orolig.

Det här perspektivet, som var det dominerande i de möten jag hade med palestiska kristna, är ofta något som förtigs från pro-Israel håll i Sverige. Ulf Ekman skrev tex nyligen på sin blogg att han pratat med en "arabisk" pastor som är mest rädd för Islam. Det är så vi vill se det. Islam är det stora problemet, inte den israeliska ockupationen. Men sanningen är ju den att fanatisk Islam frodas under förtrycket och att det ställer de kristna i en väldigt svår position, klämda mellan fanatiska och destruktiva krafter.

Just problemet med extremsionistiska bosättare var något som ofta kom upp. I gamla Jerusalem så har de börjat spotta på kristna som vandrar sina gamla stråk. Det är inte ovanligt att de sliter korset av kristna för att stampa på det. OBS! Det här gäller verkligen inte vanliga judar, de flesta tar naturligtvis avstånd från allt det här. Men det hindrar inte att dessa inslag bland bosättarna är extremt problematiska och behöver lyftas upp.

(Dagen skriver idag om ännu ett bosättarrelaterat bråk)