Hela färgskalan i EFK

Evangeliska Frikyrkan är ett brett samfund (egentligen ett gäng fria församlingar som samarbetar kring mission, utbildning etc.). Här finns hela färgskalan på den evangelikala färgkartan. Du kan vara engagerad i Speak eller Claphaminstitutet. Du kan bli inspirerad av David Wilkersson eller Rob Bell. Du kan föredra Bibel 2000 eller Folkbibeln. Du kan dra åt det anabaptistiska arvet eller du kan attraheras av mer hierarki och strukturer. Du kan gilla Hillsong och Willow Creek eller husförsamlingar och enkelhet. Vi kan dra åt höger eller åt vänster, etc, etc. Vi är en brokig skara som är små nog att vara nyfikna mot omvärlden samtidigt stora nog att hantera mångfald och vi är mogna nog att leva med (och respektera) de skillnader som faktiskt finns.

Hur kan det här fungera? Jo vi har JESUS i centrum. Vi drivs alla av längtan att göra honom känd trodd och älskad. Hela evangeliet till hela människan i hela världen!

Det är upp till den lokala församlingen att bestämma hur det hela ska gestalta sig, hur gudstjänsterna ser ut, vilka samlingar man har, vad man prioriterar, hur man ser på medlemskap, vilka böcker man vill rekommendera sina medlemmar etc, etc. (Sen är det klart att EFK som organisation hjälper till med idéer inspiration och annan viktig input) I min vision så ryms dessa friheter inom färgskalan. Jag ser ingen vits med tydliga gränser. Vi fokuserar på centrum. Generositet är ledordet. Färgblindhet förbjuden!

Att dessa spänning finns kan inte vara en hemlighet för någon EFK:are. Sen jag blev pastor för 10år sen så framträder skillnaderna mer och mer. Min vision är dock att vi kan leva med dessa spänningar. Ja till och med bli berikade av dem så länge vi respekterar varandra även när vi tycker olika, för det gör vi. Måtte vi alltid hålla samtalet vid liv!

Vad säger ni EFK:are och andra om min vision!

(De vackra fjärilarna hittade jag här)

Att tillhöra eller inte

Medlemsfrågan inom EFK och Pingst är just nu högaktuell. Idag så har jag varit på ett intressant forum kring medlemsbegreppet för församlingar inom Evangeliska Frikyrkan. Samtalet leddes av Knut-Bertil Nyström. Vi funderade och stångades med de här kniviga frågorna: Vad innebär det att vara medlem i en kristen församling? Vilka krav kan ställas? Vad kan förväntas? Spännande frågor alltsammans. Alla är vi överens om att det handlar om efterföljelse och att ha Jesus i centrum men hur ser det ut?

Jag fastnade vid själva grundfrågan: Vad är medlemskap i en kristen församling? Vem är medlem? Är det de som står i medlems-matrikeln? Är det den som inte varit med i 20 år men ändå vill stå kvar? Eller är i själva verket de människor som kommer regelbundet till gemenskapen och räknar församlingen som sitt hem de verkliga medlemmarna vare sig de står med i matrikeln eller inte?

Självklart kom vi också in på Saron i Göteborg. Många har känt sig manade att markera avstånd mot dem. Personligen så delar jag tanken som Saron har att vi som församlingar är på väg, visionen att ha Jesus i centrum och att han vill förvandla oss när vi följer honom efter vägen. Så tänker jag också. Det handlar om processer. "Belong, belive, behave" som det heter.

Hela homosexproblematiken faller också tillbaka på medlemsbegreppet. Alla pastorer (inom EFK) jag talat med säger att homosexuella par är välkomman till deras gudstjänster och husgrupper, alltså till gemenskapen, men de är inte välkomna som medlemmar. Men, undrar jag då, vari består skillnaden? För att veta det så behöver vi verkligen förtydliga vad vi menar med medlemskap, därför är det också så bra att det här samtalet är på gång i vår rörelse.

När det gäller kritiken mot Saron så är jag ganska säker på några saker jag inte tror om vännerna i Göteborg. Jag tror inte att de gör det de gör för att få fler medlemmar. Jag tror inte att de gör de det gör för att urvattna undervisningen om efterföljelse. Jag tror inte de gör det de gör för att vara "politiskt korrekta" och jag tror inte att det de gör med automatik leder till att undervisningen tappar sin skärpa. Det kan naturligtvis göra det men jag tror inte det finns någon automatik i det.

Personligen så ligger jag nära Anton Fagerstedt i min syn på medlemskap. Jag sympatiserar också med Jonas Melins tankar och jag finner Jonas Lundströms perspektiv intressant.
Även Carl-Henric Jaktlunds funderingar är klart läsvärda.

Uppdaterat 24 april: I dagens Dagen så svarar Saronförsamlingen på kritiken.

Mötesplats EFK

Jag är glad att relatera till ett sammanhang där man inte räds diskussioner och debatter. I dag så startar ett debattforum på EFK:s hemsida. Här kommer man att kunna diskutera viktiga och relevanta frågor.

Forumet startar upp med Allan Hirschs tankar kring att vara församling som ju rör om en hel del i grytan. Hur gör vi med det? Frågan om pastorernas vigselrätt tas också upp. Är det här med vigserätten egentligen något eftersträvansvärt i ett efterkristet samhälle?

Kolla in forumet då och då, jag hoppas på många spännande samtal!