Anonym

Jag läser i Dagen att fler och fler som skriver insändare vill vara anonyma. Det kan säkert finnas legitima skäl att inte gå ut med sitt namn (du finns i ett vittnesskyddsprogram, är med i en helgalen sekt etc) Men personligen begriper jag inte hur man resonerar, man vill säga något men samtidigt inte stå för det. Hur går det ihop? Bland det tråkigaste som finns tex i lokaltidningen är en välformulerad och vettig insändare som är anonym. 95% av trovärdigheten försvinner omedelbart.

En tendens jag märkt här på bloggen är att de tråkigaste kommentarerna nästan uteslutande är från anonyma. Lyckligtvis är tråkiga kommentarer på Kolportören nästan obefintliga, men ändå. När det väl händer törs människor vara spydiga, insinuanta och rent ut sagt elaka. Är inte det märkligt och tragiskt? Det finns skäl att vara anonym så jag kommer att fortsätta tillåta det, men jag förstår det oftast inte.

Personligen har jag aldrig lämnat en anonym kommentar på någon blogg någonsin. (eller skrivit insändare el dyl för den delen). Det räcker tex med ett förnamn eller en länk för att jag ska veta att jag har och göra med en person därute.

Däremot vill jag tacka för alla som skickar mejl och liknande, det uppmuntrar jag! För mig handlar bloggande om samtal, reflekterade och nätverkande. I bästa fall kan även kontakter knytas och relationer byggas.

Hjälp mig med detta: Varför vill man vara anonym?

En brasklapp: Jag är bara nyfiken, om du vill (for whatever reason) vara anonym så är du alltid välkommen att skriva och kommentera här på bloggen. Så sluta för all del inte! De flesta anonyma skribenter är vettiga och sakliga, endast en liten minoritet skriver tråkiga saker.

Mötesplats EFK

Jag är glad att relatera till ett sammanhang där man inte räds diskussioner och debatter. I dag så startar ett debattforum på EFK:s hemsida. Här kommer man att kunna diskutera viktiga och relevanta frågor.

Forumet startar upp med Allan Hirschs tankar kring att vara församling som ju rör om en hel del i grytan. Hur gör vi med det? Frågan om pastorernas vigselrätt tas också upp. Är det här med vigserätten egentligen något eftersträvansvärt i ett efterkristet samhälle?

Kolla in forumet då och då, jag hoppas på många spännande samtal!

2 - 0 till Dagen

Elisabeth Sandlund skriver i Dagen i dag om påhoppet från den andra kristna dagstidningen i Sverige, Världen idag. (se här, här och här) Elisabeth förklarar på ett klart och tydligt sätt skillnaden mellan de båda tidningarna. Hon är knivskarp angående Dagens tydligt kristna grund, men hon skriver också:

"Vi vill våga visa att världen inte är svart och vit utan full av nyanser, att det som vid första ögonkastet verkar enkelt och självklart kan vara komplicerat och mångfacetterat. Vi vill ha modet att låta även dem som inte tycker som vi komma till tals med sina bästa argument."

Jag har följt Dagen under en hel del år och som jag ser det blir den bara bättre och bättre. Jag har också följt Världen idag och jag kan konstatera att även om den tidningen har sina förtjänster så saknas i stort sett helt Dagens nyanserade öppna och modiga perspektiv. Man skulle kunna säga att dessa båda tidningar representerar två sätt att se på världen. Dagen har ett synsätt där man inte räds att ställa frågor medan ViD hellre vill komma med färdiga svar. Dagen är inte rädd för att problematisera medan ViD istället söker att förenkla och tillrättalägga.

En sak som gjort ViD chefredaktör mäkta förvånad och upprörd är att Dagen släppt fram kritiska röster angående den planerade Jesusmanifestationen den 3 maj. För ViD är en sån sak självklart inget att problematisera. Klart vi ska manifestera Jesus med både banderoller och plakat!
Men det är många, mig inberäknad, som stöder detta men samtidigt undrar: Är det här verkligen det bästa sättet att visa vad kristen tro handlar om i en efterkristen tid? Tror vi att själva tanken på ett "kristet" land är så värst bra egentligen? Kan ett land förresten vara kristet? Hur ser det ut? Hur har det sett ut i historien? Finns det andra sätt att manifestera Jesus?

För Dagen är det självklart att ha frågan öppen även om man stöder och är med och arrangerar evenemanget. För ViD är sådana frågor omöjliga, ja rent av obegripliga.
För mig är det klart att ViD står med båda fötterna i ett modernistiskt kristet tänkande. Dagen är å andra sidan modig nog att röra sig framåt i det efterkristna, postmoderna samhälle som vi faktiskt lever i. Dagen gör det med en tydlig förankring i den kristna tron, men med en öppen och klar blick mot omvärlden. Det känns mer spännande tycker jag!

Min insändare

Se där, nu kom den med i dagens Dagen. Tack mina kära bloggläsare för hjälpen att utforma den, jag har försökt att lyssna till kritiken.

Fortsätt gärna att debattera, diskutera och samtala om det här. Har jag rätt? Är det här något att kämpa för eller är det en obskyr "frimicklar tanke" som vi lite förläget skäms för? Hur ser ni på det allmänna prästadömet, hur ser ni på ämbeten? Reagera!