Visar inlägg med etikett medlemskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett medlemskap. Visa alla inlägg

fredag 24 april 2009

Jag är med Saron

Jag måste säga att jag blir mer och mer betänksam inför mina kollegors behov att markera mot Saronförsamlingen i Göteborg bara för att de betonar medlemskapet som en process där man inte är färdig utan där man är på väg, där man formas. Jag tror att dessa pastorer som skrivit under tänker på samma sätt. Det enda som skiljer är egentligen hur man definierar medlemskap. (Vilket iofs är en viktig fråga som just nu är väldigt aktuell). I alla dessa församlingar (Saron och de andra) är människor välkomna precis som de är och i alla dessa församlingar ställs speciella krav på människor i ledarskap. So what's the difference???

En del tycks se omvändelsen
som en engångshändelse då "allt" klaras upp. Man är redo att med värdighet inta sin plats i bänken, färdig och värdig. Det är ett farligt synsätt som vi behöver varna för. OBS jag tror inte att pastorerna som markerar mot Saron har den synen, men den finns och är ett långt större problem.

Det bästa en kristen församling kan vara som jag ser det är en gemenskap där jag kallas till efterföljelse, där jag utmanas och möter sanningen men också en gemenskap där jag finner kärlek och nåd. En gemenskap där jag får växa och förvandlas, kan snubbla och falla men också resa mig och gå i vidare i. Saron försöker (vilket de med all tydlighet visat) vara en sån församling.

I den kampen finns varje pastor och varje församling. Är det inte bra mycket bättre om vi istället för indignerade insändare tror det bästa om varandra och stöttar varandra? Låt oss istället koncentrera oss på att ge medlemsbegreppet innehåll och mening.

torsdag 23 april 2009

Att tillhöra eller inte

Medlemsfrågan inom EFK och Pingst är just nu högaktuell. Idag så har jag varit på ett intressant forum kring medlemsbegreppet för församlingar inom Evangeliska Frikyrkan. Samtalet leddes av Knut-Bertil Nyström. Vi funderade och stångades med de här kniviga frågorna: Vad innebär det att vara medlem i en kristen församling? Vilka krav kan ställas? Vad kan förväntas? Spännande frågor alltsammans. Alla är vi överens om att det handlar om efterföljelse och att ha Jesus i centrum men hur ser det ut?

Jag fastnade vid själva grundfrågan: Vad är medlemskap i en kristen församling? Vem är medlem? Är det de som står i medlems-matrikeln? Är det den som inte varit med i 20 år men ändå vill stå kvar? Eller är i själva verket de människor som kommer regelbundet till gemenskapen och räknar församlingen som sitt hem de verkliga medlemmarna vare sig de står med i matrikeln eller inte?

Självklart kom vi också in på Saron i Göteborg. Många har känt sig manade att markera avstånd mot dem. Personligen så delar jag tanken som Saron har att vi som församlingar är på väg, visionen att ha Jesus i centrum och att han vill förvandla oss när vi följer honom efter vägen. Så tänker jag också. Det handlar om processer. "Belong, belive, behave" som det heter.

Hela homosexproblematiken faller också tillbaka på medlemsbegreppet. Alla pastorer (inom EFK) jag talat med säger att homosexuella par är välkomman till deras gudstjänster och husgrupper, alltså till gemenskapen, men de är inte välkomna som medlemmar. Men, undrar jag då, vari består skillnaden? För att veta det så behöver vi verkligen förtydliga vad vi menar med medlemskap, därför är det också så bra att det här samtalet är på gång i vår rörelse.

När det gäller kritiken mot Saron så är jag ganska säker på några saker jag inte tror om vännerna i Göteborg. Jag tror inte att de gör det de gör för att få fler medlemmar. Jag tror inte att de gör de det gör för att urvattna undervisningen om efterföljelse. Jag tror inte de gör det de gör för att vara "politiskt korrekta" och jag tror inte att det de gör med automatik leder till att undervisningen tappar sin skärpa. Det kan naturligtvis göra det men jag tror inte det finns någon automatik i det.

Personligen så ligger jag nära Anton Fagerstedt i min syn på medlemskap. Jag sympatiserar också med Jonas Melins tankar och jag finner Jonas Lundströms perspektiv intressant.
Även Carl-Henric Jaktlunds funderingar är klart läsvärda.

Uppdaterat 24 april: I dagens Dagen så svarar Saronförsamlingen på kritiken.