torsdag 25 september 2008

Varför motstånd mot kvinnor?

Jag är ju lite lagd åt "anabaptisthållet". när det gäller ämbetssyn brukar jag (skämtsamt) säga att jag är emot präster överhuvudtaget när frågan kommer vad jag tycker om kvinnliga. Innan någon blir arg, jag vet att det finns fantastiska ledare, herdar, evangelister, lärare m.m. som råkar vara präster, både manliga och kvinnliga. Men det här är inte en post om ämbetssyn. (Även om den naturligtvis spelar in). Det här handlar om det motstånd mot kvinnligt ledarskap som finns i stora delar av kristenheten, från katoliker till sydstatsbaptister. Jag förstår det inte. Inte alls!

Skulle du kunna tänka dig Jesus säga till kvinnorna vid graven: "Hör ni tjejer berätta inte om min uppståndelse för någon. Det är bättre att Petrus och grabbarna gör det. Ingen lyssnar ju på er ändå."? Nej, tänkte väl det! För mig känns det helt omöjligt med en sån bild av Jesus.

Eller tänk dig följande: En kvinna har gåvan att kommunicera, (någon som lyssnat på kvinnor någon gång?) hon har ledarskapsgåvor i sitt liv (någon som sett en mamma i aktion?) och hon brinner för Guds rike. Hon känner sig kallad till tjänst som antingen bibellärare/pastor/präst/evangelist/äldste etc beroende på tradition. Vad händer? Jo Gud blir arg! Varför? Därför att han inte tycker om kvinnor som undervisar och predikar. Ärligt. Känns det rimligt? Tänkte väl det! Det är inte den Gud du möter i evangelierna.
(Priscilla i apg 18:26 var förresten precis en sån kvinna)

Jag försöker verkligen förstå hur de sk "kvinnoprästmotståndarna" tänker. Det finns bibelord som skulle kunna tolkas åt deras håll, men ser man till sammanhanget ter sig de tolkningarna inte alls lika självklara. (Som Paulus: "Kvinnan ska tiga i församlingen" tex). Det finns å andra sidan en hel del bibelord som med lätthet kan tolkas som att Gud inte har några som helst problem med kvinnor i förkunnelse/ledarskap på olika sätt. Den Gud vi möter i bibeln ser till hjärtat.

Då kommer frågan: Varför i hela fridens namn väljer man det alternativ som utesluter en massa duktiga människor från tjänst i Guds rike? Jag hänger inte med!

Dagen uppmärksammar just nu att det är 50år sen Svenska kyrkan fick kvinnliga präster.

Uppdaterat den 2 oktober: Här är två insändare på samma tema. Den ena resonerar mer som jag och den andra tvärs om. Katoliken Birgitta Gustafsdotter skriver så här: "I all "modern" strävan efter ekumenik, tror jag att ämbetsfrågan har en nyckelposition.". Som förespråkare för det allmänna prästadömet tror jag hon har rätt. Även om våra slutsatser blir helt olika.