Jag är ju som observanta läsare uppmärksammat prenumerant på tidskriften Keryx. I senaste numret så skriver Ulf Ekman en intressant artikel på temat "Kriser i kristenheten idag". Där han vänder sig speciellt mot frikyrkan. Först skissar han en bild av avkristningens hot och möjligheter, jag tycker dock hans fokus är mer på hoten. Alltid när någon skriver om avkristning så undrar jag förresten: När var Sverige påkristnat då? Hur såg det ut? Var det de perioder av väckelse vi upplevt, eller var det under den tid den Lutherska kyrkan hade monopolställning? Var det längre tillbaka? Jag vet faktiskt inte. Inte blir jag klokare av Ulfs artikel. Men han skriver intressant och jag håller med honom om mycket även om jag påfallande ofta inser att våra utgångspunkter skiljer sig åt ganska ordentligt. Jag anar tex att mina (anabaptistiska) influenser inte är hans. Jag hänger med i det han skriver tills han kommer in på tre exempel på det han kallar "Frikyrkan kollaps". Till att börja med är jag med helt och fullt. Ulf problematiserar bra kring individualismens faror och risken att frälsningen bara blir en personlig angelägenhet. Här ser jag och Ulf samma problem. Vidare så tar han upp problemet med upplevelsecentrering där han går emot risken att vi kristna lätt bara ser oss som konsumenter av underhållning. Även här säger jag ja och amen. Men när Ulf kommer in på det sista problemområdet så byts mina instämmanden mot förvåning.
Det tredje stora problemet för frikyrkan är enligt Ulf att det inte finns någon förståelse för hierarki. Jag upplever den här delen som något av en blind fläck i en annars bra artikel. Ulf skriver så här:
"Rädslan för maktmissbruk är stor och används, rätt eller fel, som ursäkt för att i alla sammanhang minimera behovet av ledarskapsstrukturer och all form av hierarkiskt tänkande. Man älskar tankar som "ledarskap börjar nerifrån" och ser Jesu tjänarattityd som en modell för tjänst"Det här är enligt Ulf ett stort problem i kristenheten. Det som slår mig är att i stort sett alla gånger jag mött maktmissbruk (i kristenheten) så har det varit från ledare influerade av undervisning från Trosrörelsen/Livets ord. Det är därför märkligt av Ulf att nästan raljera över reaktioner (som kanske ibland blivit överdrivna) på något som han själv faktiskt har en del av. Jag vet inte hur det är nu på Livets Ord men man ger fortfarande ut böcker där följande kan läsas:
"Vi bör behandla och tala till kristna ledare med yttersta respekt. Vi bör tilltala dem formellt och kalla dem 'pastor' och 'sir' eller 'ma'am' såvida de inte uttryckligen önskar något annat. Vi bör hålla ögonkontakt med dem hela tiden under en konversation och inte gå därifrån förrän de har skickat iväg oss eller då vi vet att de talat färdigt med oss". John Beveres bok "Heder" (Livets Ords förlag)Jag måste erkänna att jag under mina 10 år som pastor aldrig tänkt så här: "Tänk om jag hade mer att säga till om." eller "Tänk om folk fattade det här med hierarkier och lydnad lite bättre" Aldrig. Min brottning har istället varit att få ut människor i tjänst, att få människor att komma fram. Min erfarenhet är att visionen om det allmänna prästadömet behöver betonas 100 gånger mer än hierarkier. Jag skulle vilja påstå att det faktiskt många gånger finns en osund ämbetssyn även i frikyrkan där man tangerar att upphöja pastorn för mycket.
Jag vet inte vilka sammanhang Ulf menar när han skriver att man i frikyrkan vill minimera ledarskapsstrukturer. Det han skriver stämmer i alla fall inte på min erfarenhet från EFK. Jag är (på mest gott men kanske lite ont också) matad med Willow Creek och deras starka betoning på management och ledarskap. Jag anar istället något av en trötthet på det här området. De enda som ropar efter mer auktoritet är möjligen "apostlafalangen" inom pingströrelsen men den vet jag för lite om.
Jag förstår inte hur Ulf kan vända sig emot att man "ser Jesu tjänarattityd som en modell för tjänst". Det finns väl ingen annan väg att gå? Eller?
Ulf skriver vidare:
"Det ligger i detta tänkande att man gör upp med en antik världs- och samhällsbild som man menar Nya testamentet har och som är ålderstigen och obrukbar i ett modernt samhälle"När jag läser det blir jag riktigt förvånad, därför att jag aldrig mött de här åsikterna. Var får han det ifrån? Ulf kallar den här bristen på hierarki för "en modern världsbild" men är inte just hierarkier en viktig del av det moderna bygget? Mitt intryck i den här frågan är att det är Ulf själv som står fast förankrad i den moderna myllan.
Den undervisning jag mött på det här området har aldrig någonsin tagit avstånd från Nya testamentet. Den har tvärt om betonat att problemet är att den tidiga församlingen så småningom tog över den tidens starka ledarskapsideal. (läs Romarriket). Den kristna församlingens utmaning har alltid varit att göra upp med den här världens starka betoning på just hierarkier. Det var utmaningen då och är det fortfarande. Vi tillhör ett annorlunda rike och en annorlunda gemenskap där de förste blir de sista och de sista de första. Sen är det solklart att underordnande är viktigt. Men aldrig ett underordnande som jag som ledare måste kräva, utan ett som vi ger varandra i ömsesidig kärlek och respekt.
Jag tror den här frågan är mycket viktig. I den hänger hela enhetsvisionen. En enhet som bygger på ömsesidig respekt kommer att vinna, men den som bygger på tilltvingat underordnande, positioner och hierarkier kommer att gå under.
Som vanligt kan jag ju ha missuppfattat eller ha helt fel. Det är därför kommentarfunktionen alltid är påslagen. Vad säger ni? Reagera och korrigera!
För fler artiklar om ledarskap se bla här, här och här.
”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara en förste bland er skall vara de andras slav.”PS. Det låter kanske som om jag är negativ till Keryx (och Ulf Ekman) det är jag egentligen inte. Jag rekommenderar tidningen och jag uppskattar Ulf och de andra skribenterna. Däremot har jag och många med mig på grund av våra erfarenheter ett stort behov att problematisera så fort hierarkier kommer upp i det sammanhanget. DS
Matt 20:25-27
15 kommentarer:
Jag håller i stort sett med dig i det du skriver. Vad gäller modernt samhälle och hierarki vet jag dock inte... Där tycker jag nog Ekman kan ha en poäng, nämligen att det i det moderna tänkandet, som en del av individualismen, ligger ett embryo av brist på underordning. Dock bör ju underordning vara ömsesidig ("underordna er varandra"). Det kan ofta vara mycket tyckande och stridigheter. Där menar jag att postmodernism är mer av samma, inte radikalt utmanande. Ekmans lösning håller jag dock inte med om. Allt gott! /Tobias.
Jag vet inte hur situationen är inom frikyrkan, så jag får lita till ditt omdöme. Det jag har lite hum om är situationen inom SvK. Hos oss verkar det som om Svk tror att en ökning kyrkoherdarnas makt skulle lösa några problem. Vilka sägs inte.
Tobias: Jo du har nog rätt, samtidigt så finns/fanns det väl en väldig auktoritetstro i det moderna. "Ledaren talade och folket lyssnade". Klassrummen och Kyrkorna under 1800 och 1900 talen bygger ju på den tanken. Visst fanns det en tilltro till experter och auktoriteter som det postmoderna paradigmet utmanar? Det är i den bemärkelsen jag ser Ekman som "modern".
Leo: Även jag har som ordförande i vårt ekumeniska råd många gånger konstaterat att Svenska Kyrkan, både på gott och ont, är den mest hierarkiska kyrka jag jobbat tillsammans med. Stundom frustrerande för en naiv frikyrkonisse som tror att det mesta kan lösas över en kopp kaffe!
Ja just det, Leo, nu talas det om att kyrkoherdarna har för lite makt! Det som stör mig allra mest är att bara präster kan bli kyrkoherdar. Alltså kan ingen person med en annan yrkesutbildning någonsin bli chef på sin egen arbetsplats, knappt ens avancera. Och nu ska alltså kyrkoherdarna få mer makt över allting: teologi, pedagogik, musik, diakoni, begravningar, förvaltning, kyrkogårdar, husen, rubbet. Det är SJUKT. Och i senaste Kyrkans Tidning (ligger ute på nätet äntligen) går någon representant för kyrkan, jag minns inte vem, i försvar för tanken att församlingens medlemmar är "kunder". Vad håller de på med?! Hur startar man en egen kyrka? Vem är på?!
Det är väl ingen hemlighet att Ulf Ekman i allmänhet och Trosrörelsen (men även delar av pingströrelsen) har gift sig med Modernismen.
Därav hierarkikramandet och ständiga närmanden till katolicismen.
//Markus
Joachim. Det här är väldigt intressant, för det visar på att man ofta talar om olika saker när man säger "modern, "postmodern", etc. Tilltron till auktoriteter på 1800- och 1900-talet skulle jag t ex snarast tillskriva en KVARLEVA av det traditionella auktoritetssamhället (med kyrkan mitt i byn, typ) som sedan uttrycker sig inom det moderna samhället. Tar man modernismen som strömning på 20-talet så är det snarast en reaktion mot detta samhälle, och där har även vissa postmoderna strömningar sina rötter. Rent idéhistoriskt händer ju ofta saker först på en slags intellektuell elitnivå och typ ett sekel senare på folklig nivå. Jag tror jag ser postmodernismen mer som en kontinuitet av det moderna än du, snarast vill jag tala om det senmoderna. Men, men, det här är svåra frågor... Jag tycker dock ordet postmodern inom teologiska kretsar inte alltid är så gångbart helt enkelt. Allt gott! /Tobias.
Det går inte att prata om svag eller stark hirarki allmänt. Hirarkierna i olika kyrkor är av helt olika typer.
Katolska Kyrkans hirarki handlar huvudsakligen om hirarki när det gäller lära och liturgi.
I frikyrkor med starkt ledarskap eller stark hirarki kan det handla om strategier för evangelisation, påbud hur medlemmarna ska engagera sig eller att medlemmarna ska lyda ledarna m.m.
Joachim jag tycker du skriver lekande lätt och presenterar spännande vinklar, men din förkärlek till tidningen KERYX delar jag inte. Jag finner iofs din kritiska granskning av den tidskriften som något sunt och skärpt. Men tidningen i sig är bara kristen bling-bling av högsta rang.
Det ledarstyre Ulf Ekman representerar är så käpprak åt skogen att hälften av det vore nog. Ett kristet ledarskap som blickar neråt och låter sig kyssas på handen (katolsk sed) är rent obibliskt. Hans raljerande över frikyrkan är ett hån mot tex Pingstkyrkan i Italien, eller hela frikyrkan i Italien. Hans flört med Katolska kyrkan är helt befängd.
Är det något som florerar just nu inom kristenheten så är det irrbloss och falska förespeglingar. En Herrens profet av rang skulle få en hjärnblödning för mindre. Den nya ekumeniken och den ledarskapamodell Ulf Ekman representerar, upphöjer den Jesus?
Det han representerar är så sagolikt manipulativt att det gränsar till att bli sublimt.
Tobias: Jag håller med att begreppen modernt och postmodernt är lite luddiga och svår använda. Men jag håller nog med Markus om att jag upplever Ulf som väldigt "modern".
Johan: Tack för klargörandet om att hierarkier ser olika ut i olika kyrkor. Undrar vilken hierarki Ulf menar?
Björn: Om du tittar på vad jag tidigare skrivit om Keryx så ser du att jag varje gången varit rätt så kritisk. I det här fallet så delar jag din kritik. Det är lite som om Ulf och Keryx tror att de bara kan kliva ur sammanhanget och observera och analysera tex frikyrkan. Faktum är ju att frikyrkan är det den är tack vare (eller på grund av) Livets Ord. Jag förstår inte att Ulf kan skriva om hierarkier när många med hans teologi om underordnande gjort sig skyldiga till maktmissbruk. Det är som jag skrev en blind fläck.
Jag har ändå mått människor som är sunda inom LO, tex gänget bakom Teologiskt Forum. Men jag hoppas verkligen på lite mer av självkritik i Keryx när det gäller synen på ledarskap, framgångsteologin, eskatologin och ja, hela trosrörelsens teologi.
Mycket bra skrivet, Joachim. Jag håller med dig helt och hållet. Jesus måste vara vår förebild och främsta lärare när det gäller ledarskap. Han har ju en hel del att säga. Matt 23:1-12 tycker jag är speciellt viktigt när det gäller hierarki, titlar och så kallad heder. Vi ska väl förresten hedra alla, lyssna på vad alla har att säga och se alla i ögonen när de talar med oss.
Jag tror Ulf Ekman skjuter lite över målet med sin formulering om hierarkier. Hade han skrivit underordnande (ett ömsesidigt sådant) hade jag hållt med till fullo. Hierarkier har alltid funnits och de är alltid kopplade till makt. Det hierarkiska tänkandet är ju ett grundfundament i trosrörelsesammanhang. Utan det skulle en sådan församling vara som vilken pingst eller missionsförsamling som helst. Dessutom är det ju så att i samtalet om det nya samfundet (mission-baptist-metodist) är man inte alls främmande för en hierarkisk struktur. Och den finns ju i de flesta samfund. Det känns som om Ulf främst är inne på att kritisera det framväxande husförsamlingsrörelsen, som ju är både kyrkokritisk och antihierarkisk. Det är i alla fall min erfarenhet att fler och fler söker sig till en mindre kristen gemenskap och har sin tillhörighet där och ändå står kvar med sitt medlemskap i en frikyrka.
Håller helt med dig om att Keryx är intressant tidsskrift, även om jag upplever en viss slagsida åt det ortodoxa-katolska hållet. Men det är kanske naturligt med tanke på den väg Ulf och Livets Ord har gått under de senaste sex-sju åren.
Jag ser pastor tjänsten som församlingens tjänare och inte ledare utifrån en världslig hierarkisk modell.
Se gärna: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/01/ulf-ekman-mbete-splittring-och-makt.html "Ulf Ekman, ämbete, splittring och makt"
"Den undervisning jag mött på det här området har aldrig någonsin tagit avstånd från Nya testamentet. Den har tvärt om betonat att problemet är att den tidiga församlingen så småningom tog över den tidens starka ledarskapsideal. (läs Romarriket)."
Det är inte meningsfullt att tala om NTs syn på Kyrkans struktur, hirarki och tjänsterna, som om NT hade en enhetlig syn som senare utvecklades. Det är snarare så att bara under den korta tidsrymd som Paulus skrev sina brev så kan man klart se en utveckling på detta område. Utvecklingen av kyrkans förståelse på detta område fortsatte sedan, vilket t.ex. uttrycks av Ignatius något år efter det att NTs sista bok skrivs.
Det "spöke" Ekman försöker varna för, när han nämner svagt ledarskap, är det spöke han själv blir.
De mänskliga karaktärsdefekterna får fritt spelrum i den nästan fascistoida ledarstil Ekman tycks eftersträva. Denna typ av uttalanden visar mer på Ekmans egna personlighet än på någon biblisk sanning. Att tro att Gud skulle ha behov av denna typ av ledarstil, för att nå ut med sitt budskap är olyckligt falsk.
Det är så mycket i hans propaganda som är missvisande. Judehatet i Sverige tex har inte blivit värre. Innan 2a världskrigets slut var det helt ok att vara en antisemit. Sen när vi kommer till sekulariseringen så stöter vi åter igen på en "ordförvrängning". Sverige har aldrig varit ett helöverlåtet kristet land, att tro något annat är nonsens. Sekularisering är ett (grovt sagt) annat ord för en fallen församling. En levande församlingen behöver inte vara "stukad" bara för att den befinner sig i en nation som är uttalat "sekulariserad". Misstaget med moralkristendom är att den mäter gudfruktigheten i en nation hur efter den lever på kristen etik eller inte. Det dessa herrar gör som ivrar för ett mera "moraliskt" klimat är inte att sprida Herrens väldoft, utan de bereder mark för en ren och skär död religion.
Thorbjörn Johansen: LIVETS ORD BAKOM FASADEN 1Denna artikeln är lite utdaterat, men innehåller månt och mycket som borde få en att ställa kritiska frågor.
Skicka en kommentar