Apropå min förra bloggpost så fortsätter jag på temat hierarkier. Ulf Ekman menade i senaste Keryx att frikyrkans problem är bristen på hierarkier. Inte så konstigt, han är ju själv ledare för en rörelse som bygger på tydliga hierarkier. Samtidigt så bär Ulf på en vision om enhet mellan kristna. Jag har ingen anledning att ifrågasätta den visionen men den här kombinationen av betoningen på hierarkier och enhet känns som att blanda lera och järn. Som jag förstår enhet utifrån bibeln så handlar det om ömsesidighet och respekt. Att man erkänner varandra och godtar varandra med alla de olikheter och skillnader som ändå finns.
Men vad händer om den ena parten säger: "Enhet är att ni som har en annan syn på det här (hierarkier) än vi underordnar er oss"? Kommer inte alltid den som mer betonar ömsesidighet att komma i kläm gentemot den som mer betonar underordnande och hierarkier?
Jag utvecklar det hela lite mer här. Tyck till!
11 kommentarer:
Det problemet med kristen enhet finns ju i och för sig i andra frågor också. Där de med en viss syn (till exempel på homosexualitet) menar att grunden för enhet är att de med en annan syn underordnar sig och avstår från att praktisera och undervisa om den (antagligen är det ok om de fortfarande tänker "fel", bara de inte yttrar sig "fel" och praktiserar "fel"). Åtminstone när det gäller homosexualitet är ju standardinvändningen från mer konservativa samfund, och dessas företrädare, när mer liberala sammanhang väljer en annan väg: "Det här hotar/undergräver/omöjliggör ekumeniken/den kristna enheten(samarbetet mellan kyrkor!" Det underförstådda där är ju att ekumeniken, samarbetet och förståelsen mellan kyrkor bygger på att vissa har rätt per definition och alla andra har att bara rätta sig efter det. Eller ännu kortare: Ekumenik betyder att min kyrka bestämmer och alla andra kyrkor underordnar sig och lyder. Själv undrar jag när jag läser detta två saker:
1) Är inte sann ekumenik mellan kristna att vi respekterar varandra MED olikheter? Jag menar, sa Jesus "Världen ska förstå att ni är mina lärjungar när den ser hur ni älskar varandra" eller sa han "världen ska förstå att ni är mina lärjungar när den ser att ni alla är identiska kloner av varandra" ?
2) Om man känner att man absolut inte kan fullfölja ett samarbete, kanske inte ens ha ett samtal, för att man absolut inte kan godkänna något som en annan part gjort eller sagt, varför kan man då inte, åtminstone, vara en vuxen människa som tar ett eget ansvar för sitt val (exempelvis det att avbryta ett samarbete/samtal)? Varför ska den som aktivt avslutar ett samtal eller ett samarbete kunna lägga all skuld för det på den som fortfarande vill fortsätta det? Vore det tal om en annan mellanmänsklig relation som gått i kras, exempelvis ett äktenskap som brutits, skulle vi alla se det omogna och orimliga i den hållningen från den part som valt att bryta. Men när det gäller mellankyrkliga relationer är det plötsligt ok, och till och med nobelt, att bete sig som om man vore 5 år gammal, tydligen.
Uppkommer inte det problemet först vid nån slags strukturell enhet. Är det vad Ekman eftersträvar? (Jag frågar bara, eftersom jag inte vet helt enkelt.) Ibland kan det kännas som att det är inställningen från katolska kyrkans sida. Enhet betyder att "ni är välkomna tillbaka till Moderkyrkan". /Tobias.
Förlåt en enkel fråga, men. Vad är det som är bra med Ulf Ekman? För större delen av svenska folket är han fortfarande bara en sektledare i Uppsala, i paritet med Helge Fossmo och UNA-bombaren ungefär. Och även för oss som kan skilja lite mellan äpplen och päron är äpplen och päron fortfarande frukt... Det finns ju starka kopplingar till Knutby från Livets Ord, det finns en massa berättelser om skadade människor därifrån. Vad är det som är så himla bra med Ulf Ekman? Något som är bra med honom som exempelvis Pelle Hörnmark m fl inte har? Om inte, om det som är bra ändå finns hos andra, varför ge honom uppmärksamhet? Vad tillför Ulf Ekman och Livets Ord?
Maja. Vill egentligen inte försvara Ekman, men vad svenska folket anser och vad media speglar för bild är väl egentligen ganska så irrelevant? /Tobias.
Behöver vi överhudtaget ledare? Visst behövs en ledarfigur eller team i en förening/klubb/församling som driver frågor, formulerar policys, visioner, utvärderar resultat och ägnar sig åt kvalitetssäkring. Desutom behövs föredömen för barn och ungdomar men där är ju föräldrarna de allra viktigaste givetvis. För egen del (möjligen med undantag för ungdomsåren) har jag aldrig sprungit efter en ledare och frågat om råd. I den mån pastorn har ägnat sig åt att peka med hela handen så har jag om det inte kännts bra gått min egen väg och formulerat något eget som känts bra. Historiskt så har väl utvecklingen av de olika samfundet visat att man går åt det håll som passar för en själv. Ändras förutsättningarna så byter man församling. Jag deltog i ett möte inom trosrörelsen för ett antal år sedan där pastorn uttryckligen sa till församlingen att "det är jag som har smörjelsen inte du, så när jag lyfter armarna i bön så ska du göra det också". Det skulle aldrig falla mej in att gå med i ett sådant sammanhang och skulle pastorn i min församling börja ägna sig åt sådana ideer så skulle jag se mej om efter något annat. När mina döttrar kommer hem efter ett möte och berättar om något som pastorn/ledaren har sagt eller som döttrarna uppfattat att pastorn sagt och jag då inte tycker att det låter sunt och rätt tar jag debatten med mina barn och ger mina åsikter och synpunkter för att korrigera. I många fall är ledare synonymt med maktmäniskor. I vilken utsträckning Ekman tillhör kategorin maktmäniskor vet jag inte med säkerhet men det måste ju vara rätt smidigt med en massa ja-sägare i församlingen som följde minsta vink, kan man sedan leta upp ett och annat bibelord som ger stöd för ordningen så är väl lyckan gjord antar jag.
När det gäller ekumeniken så kommer det aldrig att bli en enhet i de olika teologiska spörsmålen av den enkla anledningen att det handlar om hur man tolkar ock ser på sammanhangen. När någon reser sig och vill roffa åt sig tolkningsföreträde blir jag alltid väldigt misstänksam. Många trånar efter starka "gudsmän" som man tror ska göra det förlösande och då är det ofta de högljudda som placeras på pedistal. Jag håller med någon som frågade varför just Ekman av alla skulle vara en nyckelfigur. Pratat har han sannerligen gjort men har han levererat så förskräckligt mycket ??
Att Ekman öht. har en framträdande ställning inom svensk kristenhet säger något om dess armod.
Den tidigare nämnda Knutby-kopplingen är ett faktum.
Alla de som skadats för livet i sina Lo-kontakter är ett faktum.
Numera rikskända kristet center syd är en annan avknoppning från Uppsala.
Maria Moberg berättar i sin blogg hur Ekman vid någon invigning i begynnelsen profeterade om dess kommande framgångar och välsignelser.
Att sedan pastor Ulf helt ändrat sin teologi från extrem sekterism till ekumenikens fanbärare utan förklaring och att många inte ens reagerar är anmärkningsvärt.
Har aldrig hört tillstymmelsen till ett erkännande eller en ursäkt till de drabbade av denne "profet".
Det finns ett dussintals hemsidor av människor som ger sin bild av sina lidanden orsakade av åren med Uffe.
För den som vill höra "trevliga" uttalanden av Ekman kan Per Kornvalls hemsida rekommenderas.
P.s Maria Moberg som tidigt tillhörde kristet center syd, har även skrivit om författarinnan till boken, (minns ej vare sig namnet eller titeln) och som där beskriver hur hon plågades i sekten av demonutdrivning mm. Samma kvinna var i begynnelsen den starke ledaren vid sidan av Christer S. som initierade o ledde exorcismen.
Av frukten........
MS
Är ju absolut inte konstigt att Ulf Ekman står för den här form av ledarskap. "Apostolisk ledarskap" är ju en term som borde väcka några varnings klockor.
Att blanda ihop detta militaristiska ledarskapssätt med hur en församling skall styras är inte bara olyckligt utan mycket oroväckande.
Guds tankar är inte människors tankar. Herren Jesus ledarskap måste ligga till grund för all kristen vandel. En ledare som tvättar sina medarbetares fötter och som är beredd att ge sitt liv för flocken, är den ledaren som aldrig behöver oroa sig för några autoritetsproblem. Den ledare som lever som han lär är den ledare vars trovärdighet aldrig ifrågasätts.
Detta är ett en mänsklig förlaga man försöker häfta fast i hur en församling/organisation skall styras. Det är rent helvetiskt - Knutby all over again...
Jag tro att detta med att störst är den som är alla andras tjännare är hela gåtans svar.Om hur vi ska leva vi Kristna Och Herrens Tjännar i Guds Kärlek för vår nästa frälsning och bästa för Gud .Och för Guds församling andra kristna vår syskon. Och Guds församlingar.
Och om vi är med i en församling våra sykon i vår församling . Och våra anhöriga och vänner Och oss själva och vårt eget liv i Gud . Och livet i övrigt i sin helhet. Som Gud vill lära och ledda och giva i Guds nåd och kärlek OCH omsorg enligt Guds Ord ...
Och då blir det inte Herarki utan tjännade under ifrån .
Jag tror också att stödja nån sån skadlig tanke som hopp om global enhet är farligt
Det kommer bara att ledda till nåt slätstruket eller översitteri i nån form .
Som Eu ungefär att alla gurkor ska var 20cm och en gemmensamn idelogi som styr hela europa .
Eller begrännsat antal invandrarare eller flyktingar efter ett vist måttsystem som eu bestämmer ...
Så om England börjar känna starkt för fattiga invandrare som svälter och lidder i Afrika och flyktingar . Så har Eu bestämt att England med sin Budget och folkmängd får bara ta in 30 tusen invandrare och 3000 flyktingar till.
Mens Gud kanske sagt ta in så många ni bara kan .Och då kanske det handlar om en million eller fler av ren medkänsla ...
Men Eu stadgarna förbjuder det.Och dessa människor går under...
Sånt tror jag global Kristen enhet kan ledda till med
Så global enhet på bekosnad av Jesus Herren och min nästa och livet och mig själv och mitt eget kristna liv .Och Guds församling med Gud och Guds Ord och Guds vilja enligt Guds Ord .Betackar jag mig .Och avråder jag på det starkaste ifrån före Jesus Herrens Återkomst från Himmlen ...Guds fri och Guds välsignelse !!! Ronny
Jag har nu vandrat med Gud aktivt sedan 1989, och sen 1968(var tre år då), har jag vänt mig till Honom utan att någon enda människa kan ta åt sig äran. Är inte detta bevis nog för att Herren själv både har förmågan och viljan att både leda och undervisa dem han älskar!
Ni förstår, att ingen släkting, föräldrar eller dyl. berättade för mig om Jesus innan jag blev större. Min tro kom från moderlivet!
Jag har varit med i en sekt i Lund(Messiasförsamling), då var jag nyfrälst. Redan efter ett tag kände jag hur galet saker vad men trosundervisningen som hämtades från Ulf Ekmans livets ord gjorde att man inte ifrågasatte först. Sen blev det ännu sjukare och jag lämnade. 15 år senare uppdagades det i massmedia att pastorn haft sexuella relationer med alla kvinnor i ledarskapet(5 stycken), samt spelat in pornografisk film där han själv deltog.
Efter församlingen/sekten i Lund blev det vägasked. Där var Ulf Ekman och invigde och menade att Gud sagt att han skulle lägga sin församling "mitt i skåne". Nu ligger inte vägasked mitt i Höör så om Ekman haft lite geografisk information hade han sluppit profetera mot det trovärdiga.
Tiden i sekten tog det mig många år att återhämta mig ifrån och kanske blir det en bok, och Gud vill och jag orkar:)
Efter Vägasked blev det Livets ord. Genom Michael Oscarsson fick jag anställning på "ja-till-livet". Då var jag jagad av sekten för min tro och galenpannan till pastor ringde bakom min och Oscarssons rygg upp till Ulf Ekman som utan förklaring stoppade min anställning. Sektledaren var mer trovärdig då han var man och P-A-S-T-O-R
Där stod en livrädd ung ensamstående mamma med en flicka på sex år och hade inget jobb eller bostad. När det sen uppdagades att allt jag sagt och gjort varit i enlighet med Guds ord sade Ulf Ekman ALDRIG förlåt. Han fjäskade lite lamt, men ordet "förlåt mig" kommer inte från hans läppar!
Jag har älskat och förlåtit ALLA s k "kristna" människor som hatat mig för min tro och smörjelses skull. Det tog år innan jag själv förstod gåvorna Herren lagt ned i mig. Jag har också besökt många andra olika sammanhang som kallar sig kristna och fortfarande år 2009 har jag inte sett något sammanhang där Jesus får vara nummer ett och där man respekterar och visar vördnad för den helige Ande!!!!!!!
Jesus är vägen, sanningen och livet!
/Maria Madeleine Moberg
http://blogg.passagen.se/missdani/
Alla: Tack för era bidrag
Maria Madeleine: Din berättelse om maktmissbruk är uppskakande. Jag kommer att skriva mer om den här (helt sjuka) ledarstilen längre fram.
Skicka en kommentar