Ledig vecka, vägra leda

Den här veckan är jag ju ledig. Som pastor är det ofta svårt att vara riktigt ledig, människor ringer och olika saker propsar på ens uppmärksamhet. Jag är inte en sån där ledare som ständigt pekar med hela handen och säger åt folk vad de ska göra, ändå är det det som ofta förväntas av mig. Det är inte helt enkelt att hantera och jag vet att den typen av ledarskap ibland behövs men jag känner mig aldrig riktigt bekväm i den rollen.

Jag har själv svårt för ledare som alltid vill bestämma och avundsjukt vakar över sin position. Vi jobbar på att skapa en miljö där alla kan bidra, där alla är viktiga och där vi uppmuntrar människor att ifrågasätta och tänka själva. Det här är extra aktuellt för i församlingen har vi en familj som precis lämnat Mormonkyrkan i stan. De berättar om en miljö där egna initiativ och egna funderingar sågs som ett hot. Alla skulle stöpas efter samma mönster, alla skulle "veta" samma sak. Tyvärr behöver vi inte gå så långt som till Mormonkyrkan för att se dessa tendenser, de finns också i "vanliga" kyrkor.

Den här videon med Peter Rollins tilltalar mig, den ger helt klart ett annat perspektiv på det här med ledarskap än vad som vanligen lyfts fram:

Vad har ni för erfarenhet av det här?