Att brottas med Gud

Idag så predikade jag från Matt 15:21-28. En märklig text på många sätt. Den väcker en rad frågor. Varför verkar Jesus så brysk? Hur kommer det sig att en kanaaneisk kvinna. (Ni minns att kanaaniterna var Israels svurna fiender i gamla testamentet) ropar: "Davids son" till Jesus? Det är ju en messiansk titel som inte ens den religiösa eliten i Israel förstod att applicera på honom?

Märkligt nog så har Jesus själv en kanaaneisk kvinna i sin egen släkttavla. Hon hette Rahab och vad har det med saken att göra?

Hur kom det sig att det fanns så mycket smulor på golvet och hur passar Abrahams välsignelse in i det hela?

Förresten så svarar texten på den urgamla frågan huruvida Gud är byråkrat eller ej.

Ni skulle varit på gudstjänst här i Korskyrkan så hade ni vetat allt det här ;-)

Årsmöte i Korskyrkan

Som de flesta frikyrkoförsamlingar med föreningsstruktur så har också vi i Borlänge ett årsmöte. Vårt var idag. Vi funderade på saker som budget, mission, människor valdes till olika uppgifter m.m. Det var faktiskt riktigt trevligt.

Jag önskar jag kunde skriva och berätta om fantastisk tillväxt men det kan jag inte. Jag har under mina 6 år i församlingen begravt nästan 20 personer, vi har visserligen haft dop regelbundet men det är inga fantastiska segerrapporter. Det lär dröja innan Dagen kommer för att göra ett reportage om oss.

Men samtidigt så kommer det mer människor som ännu inte funnit en kristen tro till våra samlingar än kanske någonsin tidigare. Det är spännande. Temat under 2008 har varit: "Korskyrkan Borlänge, en församling på väg" och det temat släpper vi inte! Sakta men säkert så hittar nya människor till våra gudstjänster och det är jätteroligt.

Så här skrev jag i vår årsberättelse:

"Må vi berätta berättelsen om en gemenskap som möter människors grundläggande behov, må vi berätta en berättelse om förändring, om process och förvandling och må vi med våra ord och våra liv berätta berättelser om hopp och upprättelse."

Församlingstukt The Jesus way

Jag har ju kritiserat hur det här med församlingstukt har sett ut i en del frikyrkliga sammanhang. Jag vill börja med att konstatera att det här är inget som jag personligen råkat ut för men det kommer ofta upp i samtal med människor födda på 30- 40- och 50-talen, speciellt med bakgrund i pingst och Örebro missionen. Det är den generationen jag kallar den förlorade generationen, i alla fall ser det så ut hos oss i Borlänge.

När man tar upp det här så kommer alltid reaktionen att nu är vi minsann i andra diket. Jag kan hålla med om det i bemärkelsen av att vi inte bryr oss om varandra i den grad vi borde. Individualismen har gjort att våra liv inte angår någon annan än oss själva. Det här här smittat av sig på församlingen och jag tror vi måste motverka det. Hur gör då vi?

Jag försöker väldigt tydligt skapa en kultur där det är okej att inte vara okej. Jag försöker vara öppen med mina svagheter. För mig är det väldigt viktigt att vara så autentisk som möjligt, det folk ser är det de får. Det här präglar min stil när jag predikar osv. Jag försöker påverka så mycket jag kan åt det här hållet och jag tror vi lyckats mer och mer, Det kommer människor till oss som trivs pga den här atmosfären. Det här är givetvis inte bara jag, alla i församlingsledningen är medvetna om det här. Vi måste våga släppa våra masker.

Grundläggande så har vi den inställningen att vi är på väg tillsammans. Självklart är det bättre att brottas, falla och resa sig igen i en gemenskap än utanför den. Människor måste få växa därifrån de befinner sig. Jag brukar betona att när Jesus säger: "följ mig" till sina blivande lärjungar så är de långt ifrån färdiga, men de förvandlas efter vägen.

Någon har sagt att: "Församlingen är inget museum för helgon utan ett sjukhus för syndare" och jag håller med, även om församlingen är långt mycket mer än ett sjukhus. Men ändå, det är en gemenskap där vi får helas och tillfriskna mer och mer. Det är ingen plats där man är färdig för att ställas på hyllan för att samla damm.

Jag tror man måste vara mycket försiktig med människor, om man tex är för hård mot någon så att den stöts bort från gemenskapen så är det ett stort misslyckande. Om vår gemenskap är värt namnet så är det en plats där man kan förändras. Här får vi inte vara för otåliga, det är Jesus som förändrar människor genom sin ande och hur lång tid det tar får vi lämna till honom. Vissa av oss kanske får brottas med vår egoism, vår sexualitet, vår girighet, osv hela livet. Men om vi finns i en gemenskap där vi är älskade så tror jag att vi faktiskt förändras.

Här skickar jag med en predikan om det här som jag höll för ett tag sedan. Ni får ursäkta om det finns stavfel m.m. men den ger en inblick i hur jag tänker här. Den är utifrån Matt 18:15-20, ett sammanhang som handlar om sk församlingstukt. (PDF) (HTML)

Kom gärna med synpunkter!

För mycket då och för lite konkret här på Kolportören?

Jonas Melin sätter i en kommentar fingret på något som gör mig lite bekymrad. Nämligen att min blogg allt för ofta innehåller bearbetningar av tokiga saker jag mött i frikyrkan. Jag medger att det nu och då blir lite av den varan, kanske för mycket. Samtidigt så är min ambition inte bara att problematisera, mitt mål är att både själv och med hjälp av er läsare skissa på lösningar och möjligheter för framtiden. Kanske behöver jag trycka hårdare på det.

Jag jobbar ju som pastor i en församling i Borlänge, min vardag är fylld av samtal med människor, predikoförberedels, husgrupper, ungdomssamlingar, gudstjänstutveckling m.m. Ett av det mest spännande i höst är en grupp där vi tillsammans läser "Kristen på nytt sätt" av Brian McLaren. Alla vi i gruppen har erfarenheter av frikykran som vi bearbetar. Hoppets tänds så smått igen! Vi är ingen församling du läser om i Trons Värld direkt, vi finns inte med när man räknar upp dynamiska församlingar med dynamiska ledare ;-) men vi börjar se vad vår roll i det hela är och det är superspännande.

Påfallande ofta möter jag människor i min ålder som lämnat eller är på väg att lämna den kristna tron. Vi 70-talister har fått otaliga profetiska ord uttalade över oss, vi var på alla häftiga konferenser. Ändå är många av oss på väg att kasta in handduken. Orsakerna till det kommer ofta upp här på bloggen, helt enkelt därför att jag ser det här som en stor utmaning.

Jag håller förresten just nu på ett inlägg som jag kommer att kalla: "Församlingstukt the Jesus way" Där jag delar lite kring hur vi tänker och vad jag delat med församlingen jag finns i. Vad sägs om det?

Byggnaden fyller år

I dagarna har en händelse gått ganska obemärkt förbi och det är att våran kyrkolokal i Borlänge precis fyllt 70år. Jag tänker ta tillfället i morgon att tala om det självklara (ändå inte) att församlingen/kyrkan inte är en byggnad utan vi! Vi går inte till kyrkan, vi är kyrkan.

Sen kan det vara bra att ha en praktisk lokal att träffas i, är den sen i betald och i gott skick så är det ju ingen skada.

PS. Den som är intresserad av ett stycke frikyrkohistoria kan läsa den här ögonvittnes skildringen av hur det gick till när församlingen bildades. DS.

Viktiga pusselbitar

I dag har vi årsmöte i Korskyrkan, församlingen har sett många trender komma och gå sen den grundades 1937 och den har sett många pastorer passera förbi. Jag är faktiskt den hittills som bitit mig kvar längst och jag är full av tillförsikt, det är spännande att vara församlingsledare.

Det är mycket som vi har att jobba med här i Borlänge, just nu försöker jag få oss att sluta tänka att kyrkan/församlingen är något man går till. Det är något man är varje dag. När någon blir medlem så får man en pusselbit som en påminnelse om att alla behövs, att alla är viktiga. Det här perspektivet hoppas jag ska prägla oss som gemenskap ännu mer under 2008.

Mina senaste predikningar

Jag har precis predikat färdigt min lilla serie hemma i Korskyrkan om att vara församling i en postmodern tid. Här tänkte jag lägga upp några av dessa predikningar som mp3, enda problemet är att vi inte är så hightech i Korskyrkan att vi kan spela in direkt på mp3, jag har därför, slängt över undervisningen från kassettband till mp3, tyvärr blir ljudet lite burkigt men det funkar hyggligt. (Jag använde Audacity om någon vill testa samma grej)

Den här sidan kommer jag att uppgradera med resten av undervisningen så småningom. Jag lägger även en länk till den här bredvid. Om du orkar lyssna får du gärna kommentera, kritisera, såga, vad som helst. Om något faller i smaken är det bara att ta för sig!

Uppdaterat den 29 nov. Nu har jag fått upp tre predikningar. Filerna är runt 5 mb i storlek, jag använder mig av gratistjänsten Omnidrive där jag lagrar filerna därav den något sega nedladdningen. Som sagt lite burkigt är det, men det funkar!

Söndagen den 28 oktober: En församling på väg: Andligt och vanligt

Söndagen den 18 november: En församling på väg: Paulus i Athen

Söndagen den 25 november: En församling på väg: Förändring